Insändare: Väst behöver ny strategi mot Ryssland

18.09.2022 16:17
Länge delade jag Björn Wahlroos' åsikt att sanktioner mot Ryssland verkar mera som ett skott i eget ben än att skapa oro och kaos i Ryssland. Jag har tyckt att ryssarna är med förlov sagt ett folk med slavmentalitet, där man är van att lita på och lida av olika ledare, de må sen vara det korrupta tsardömet, fanatiker som Lenin, tyranner som Stalin eller dagens Putin med hov. I dag är jag inte mera lika säker.
Min lediga tid som pensionär och min politiska nyfikenhet har fått mig att rota bland åsikter av såväl inhemska som utländska experter både på det militära och det ekonomiska området. Sanktionerna är, säger de flesta, som droppen som urholkar stenen. Medan vi bortskämda välfärdsfolk börjar bråka så fort priserna stiger på mat och framför allt på bensin, vilket kan få oss att yttra vårt missnöje i lågt valdeltagande. I Sveriges färska val sjönk röstprocenten märkbart och samma kan hända oss.
Putins strategi är ju att regera och splittra den ekonomiska sammanhållningen i EU. Hittills har han inte lyckats, men framtiden visar kanske en annan bild. Svårigheterna av sanktionerna märks inte just nu, men återkom med frågan om en tid. Rysslands ekonomiska styrka ligger ju i inkomster från olje- och gasmarknaden som det får till stor del av EU-länderna, medan industrier på andra områden är få, kanske till och med obefintliga. Bilarna har köpts från västvärlden och när sanktionerna stänger den kanalen har man bara forna Sovjetstaters kärror att tillgå. Men redan ett märke som Lada är hopsatt av västliga reservdelar som i dag saknas. För att inte tala om den digitala världen.
I evighet orkar väl inte den vanliga ryssen lida och tåla, låt vara att öppet opponera sig är livsfarligt eller dömas till enkel biljett till Gulag. Stundom klagar vi över FN:s svaghet, men med Rysslands vetorätt i säkerhetsrådet är det svårt att fungera positivt. Den svenska ekonomiska experten Torbjörn Becker sätter fingret på en öm punkt: Hur länge ska västvärlden låta oligarkerna ha fritt spelrum i Europa? Här behöver västvärlden måhända en ny strategi.
Jutta Zilliacus, Helsingfors

ANDRA LÄSER