Ingen hostar och snörvlar på en strömmad konsert, men det är en klen tröst – speciellt då musikerns plånbok blir allt tunnare

I en värld fylld av strömmade konserter är det bara att välja och vraka - om man inte tröttnar och trycker på pausknappen, skriver Tove Djupsjöbacka, som också undrar vem som har råd att strömma konserter och hur länge de kan hålla på.

Cymbaler i närbild och titta, en kontrafagott! En strömmad konsert kan öppna upp detaljerna i ett komplext partitur. Helsingfors stadsorkester och Susanna Mälkki har varit flitiga under coronaåret.
"Extas reducerat till en axelryckning", summerar Victor von Hellens världsstjärnan Dua Lipas Tiny Desk-konsert. Jag känner igen mig. I stället för att hänge sig åt konsertsituationen, njuta av total koncentration vid musikens altare och känna musiken fysiskt i kroppen känns strömmade konserter lätt som en axelryckning. Köksbordet och hemsoffan blir i längden tröttsamma som konsertmiljö, ofta blir man avbruten av hungrig avkomma och tröskeln att bara tröttna, börja tänka på annat, trycka på pausknappen och aldrig återvända till sändningen är farligt hög.

ANDRA LÄSER