Tålamod och is i magen

De nyaste dragen i pandemin är – förutom att det är de ovaccinerade som drabbas av de allvarliga sjukdomsförloppen – att barn och unga smittas i högre grad och att man stöter på fler dubbelvaccinerade som blir sjuka, om än inte allvarligt.

De yngsta barnen vaccineras inte än, och det är den viktigaste förklaringen till att de får covid-19. Lyckligtvis är sjukdomsförloppet sällan allvarligt, ytterst få barn har hittills behövt sjukhusvård, men att barnen blir sjuka är ändå problematiskt.

De som blir så allvarligt sjuka att de behöver intensivvård är till övervägande del ovaccinerade, eller har en eller flera grundsjukdomar.

Forskarna och läkarna lär sig hela tiden mer om coronaviruset. Det är nu klart att en 80 procents vaccinationsgrad inte skapar den flockimmunitet man hoppades på i somras. Nu säger allt fler att viruset i någon form kan komma att drabba de flesta, men i samma andetag påpekar experterna, som Mika Rämet i HBL (24.11) att man absolut inte ska försöka bli smittad, för det är alltid förknippat med risker. Rämet utgår från att alla kommer att få en tredje dos, vilket är vanligt när det gäller skydd mot olika sjukdomar. Han tror inte att det kommer att behövas kontinuerliga förstärkningsdoser. Det har också visat sig att vaccinet stärker immunförsvaret för dem som har haft covid-19 och att vaccinet även kan lindra långvariga efterverkningar av sjukdomen.

Det faktum att det behövs en tredje dos är alltså inget bevis för att vaccinen inte skulle fungera. De fungerar bättre än väntat med tanke på att det handlar om en luftvägsinfektion. Men viruset vill spridas och beter sig på sitt eget sätt.

Det är alltså i högsta grad viktigt att så många som möjligt vaccinerar sig, och får alla de doser som behövs. Så skyddar man sig själv mot en allvarlig sjukdom, men också sin omgivning.

Irritationen och rentav ilskan mot dem som inte har vaccinerat sig, trots att vaccinet erbjuds alla, ökar i takt med att vi inser att vi får dras med coronaviruset ännu en tid. Det är förståeligt och mänskligt, men också problematiskt.

Allra värst är det när nödvändiga operationer eller behandlingar skjuts upp för att vårdplatserna upptas av ovaccinerade covidpatienter. Vid Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt HUS kan det handla om så mycket som fyra till fem operationer per dag.

Det blir en svår balansgång mellan majoriteten som är vaccinerad och minoriteten som av olika orsaker inte är det. Det är inte bra att stämpla folk, det kan i värsta fall bara göra problemen värre. Vi behöver mindre polarisering i samhället, inte mer.

En bredare användning av coronaintyget ger trots allt de vaccinerade ett större svängrum. De icke-vaccinerade kan uppleva det som diskriminerande, men det är ett pris som måste betalas för att samhället ska kunna vara så öppet som möjligt. När det gäller restaurangerna, vars branschorganisation Mara aktivt och rentav aggressivt har motarbetat alla restriktioner, är det minsta man kan vänta sig att de kontrollerar coronaintygen när gästerna anländer, inte först när klockan är slagen, närmare midnatt. En sådan praxis är direkt ansvarslös.

I takt med den växande irritationen dyker det upp förslag om hur de som inte har vaccinerat sig borde ta sitt ansvar. Till exempel medicinalrådet Heikki Pälve föreslog i oktober i en insändare i Helsingin Sanomat att de ovaccinerade borde stå för kostnaderna för sin sjukhusvård. Det handlar inte om små summor. Ett dygn intensivvård kostar kring 3 000 euro och coronapatienter behöver ofta över tio dagar på intensiven.

I en intervju i Helsingin Sanomat försvarar Mika Valtonen, avdelningsläkare för intensiven på Åbo universitets centralsjukhus, tanken på att samhället vårdar alla. Vården ska inte vara beroende av hur och varför sjukdomen har uppstått. Att avvika från den tankegången är enligt Valtonen odemokratiskt.

Valtonens varning är på sin plats. Om vi under pandemin går in för att ovaccinerade ska stå för sin vård är det inte långt till nästa steg och nästa grupp. Det skulle ha förödande konsekvenser för samhället på många plan, särskilt eftersom vi vet att bakom en god hälsa också finns socioekonomiska faktorer.

Vi vill alla komma ur coronatiden men vi har inget annat val än att tänja på tålamodet, försöka vara lugna och agera klokt.