Ledare: Högerhöken Bibi försöker Orbánifiera Israel

Israel brukar stoltsera som ”Mellanösterns enda demokrati”. Nu hotar öppenheten och pluralismen slockna hos detta förmodade frihetens fyrtorn. Det israeliska samhället närmar sig kokpunkten, medan landets ledare tar efter förebilder som Erdoğan och Orbán.

Hundratusentals demonstranter i Israel har tagit till gator och torg för att protestera mot regeringen Netanyahus kontroversiella ”rättsrevolution”, som kritikerna menar att utgör blott en tunn fernissa, ett försök att rädda premiärministern från en sannolik fängelsevistelse.
LedareTorsten Fagerholmtorsten.fagerholm@hbl.fi
07.03.2023 10:30 UPPDATERAD 07.03.2023 11:04
Det är ingen slump att Ungerns premiärminister Viktor Orbán, Putins politiske sängkamrat, nyligen öste lovord över sin vän och kollega Benjamin ”Bibi” Netanyahu för att driva utvecklingen i Israel mot ett så kallat ”konservativt” styre. Det hela sker enligt så kallad ”illiberal”, alltså sluten förebild. Syftet i klartext: en nedmontering av demokratin.
I år firar Israel sitt 75-årsjubileum. Samtidigt försöker landets högerregering i ilfart genomföra en ”rättsrevolution” som hotar rasera grundvalarna för själva samhällsskicket. Att man i samma veva vill göra premiärministrar immuna mot åtal är inget sammanträffande. ”Kung Bibi”, en polariserande politisk figur som omges av personkult, är föremål för en utdragen korruptionsrättegång som sannolikt slutar i fängelsevistelse. Hans närstående politiske allierade, den ultraortodoxe partiledaren Aryeh Deri, befinner sig likaså i den juridiska hetluften. Är de verkligen redo att offra lagstyret för att rädda sina egna skinn?
Israels nuvarande regering ligger exceptionellt långt ute på högerkanten. Med koalitionsstöd av ultranationalister försöker Netanyahu rasera rättssystemet och ge politikerna närmast total kontroll över rättsapparaten. På Israels gator har demokratiaktivister lyckats ena den splittrade oppositionen i form av historiskt omfattande massdemonstrationer, i ett försök att bevara rättssystemet och maktfördelningen mellan statens organ.

ANDRA LÄSER