Lämnade Aleppo - nu känns allt tomt

På bussen från Aleppo grät han för sjätte gången någonsin. För den syriska regimkritikern Monther Etaky har de folkliga protesterna mot Bashar al-Assad varit det viktigaste i hans liv. Och nu känns det som om ingenting längre spelar någon roll.

Monther Etaky har haft tre extraordinärt dåliga stunder under sitt 28-åriga liv. Alla har inträffat under det inbördeskrig som bröt ut i Syrien för sex år sedan.
Först var det den där gången han greps i samband med en demokratiprotest i Aleppo 2012 och trängdes ihop med ett hundratal regimkritiker i lastutrymmet på ett fordon.
– Jag kunde inte ens röra mig en centimeter och det fanns bara några små hål borrade i plåten. Jag satt fängslad i en cell med 200 andra, men släpptes efter åtta dagar och sju nätter. Det var under revolutionens fredliga dagar, berättar Etaky över telefon från Gaziantep i Turkiet.
Aleppo har varit en av nyckelplatserna för protesterna mot den syriska regeringen. Med tiden kom den vapenlösa folkresningen att förvandlas till våldsam konflikt och i slutet av förra året krossades såväl regimkritiker som väpnade rebellgrupper i en blodig offensiv mot de östra delarna av staden.

Sällsynta tårar

Men det var inte bara bombregnet som Monther Etaky lämnade bakom sig när han klev ombord på en av de bussar som evakuerade tusentals människor från östra Aleppo i december. I staden hade hans vänner förenats i sitt motstånd mot Bashar al-Assad och resan därifrån var den andra värsta stunden i hans liv.
– Jag grät för sjätte gången (i mitt liv) och för första gången på nio månader. Det var som om all kraft gick ur mig. Vi hade varit så nära döden så länge och jag kände mig bara besviken på världen.
Tiden efter det att Etaky lämnat Aleppo har varit svår, utan psykologisk hjälp att bearbeta månaderna under belägring. Den tidigare FN-chefen Ban Ki-Moon har liknat scenerna som utspelade sig i de rebellkontrollerade delarna av staden som värre än de i ett slakthus.
– Det var en mardrömslik tid som hela tiden kommer tillbaka till mig. Det händer att jag förlorar mig i smärtsamma minnen, säger Etaky.

Betalade smugglare

I början av året tog sig Etakys fru och son till Turkiet. Själv blev han kvar i norra Syrien, på landsbygden utanför Aleppo och i Idlibprovinsen. Han har han inget pass och viljan att återförenas med sin familj fick honom till slut att betala en människosmugglare för att ta honom över gränsen.
– Det var fruktansvärt, den tredje riktigt dåliga händelsen i mitt liv. Jag klamrade mig fast i metallstänger under en lastbil i två timmar. Jag var rädd och extremt utmattad, säger Etaky som kom till Gaziantep för några veckor sedan.
Familjen planerar att stanna i staden i åtminstone några månader. Sedan får de se. Finns det möjlighet vill Monther Etaky gärna återvända hem.
– Att lämna Aleppo var en förlust i ordets rätta mening. Nu är det som om jag inte längre bryr mig om någonting. Den här tiden har varit den viktigaste i mitt liv. Jag vägrar tro att revolutionen är död, jag tänker fortsätta kämpa för förändring så länge det behövs, säger han.

ANDRA LÄSER