Muren av kärlek och hur den rasade

Anna Wahlgren sitter vid ett kafébord i Goa, en valkrynkig 75-åring med smycke i näsan, tjockt med eyeliner och långt slarvigt färgat hår i mommoversionen av Alice i Underlandet-frisyr. "En mor kan ta hand om åtta barn, men åtta barn kan inte ta hand om en mor", säger hon som svar på reporterns fråga "Varför är vi här?", och hävdar att det är ett gammalt svenskt ordspråk. Visa mig den livserfarna kvinna och förälder som inte känner en våg av inlevelse och värme – om ock blandad med andra känslor – vid åsynen av henne, och jag ska visa dig en självgod jävel.

I Kristina Hedbergs tvådelade dokumentär Hela Sveriges mamma möter vi den Anna Wahlgren som störtats från sin tron som babyvårdsexpert, och drivits i exil av en skoningslös offentlighet. Dottern Felicia Feldts autofiktiva bok Felicia försvann (2012) har visat att Wahlgrens matriarkala storfamilj med alla barnen som ett sammansvetsat team också kunde innehålla både vanvård och gränslöshet. På nätet finns det hemska filmklippet där hon i egenskap av professionell sömncoach ses knycka en barnvagn av och an i ett försök att få babyn att somna, med något som bara ser ut som obehärskad vildhet. Det har visat sig vara ett medicinskt faktum att risken för plötslig spädbarnsdöd ökar om barnet sover på mage, vilket Wahlgren med vettlös energi hävdar att det skall göra.

Jag vrider mina händer och kvider när hon med en dåres envishet håller fast vid det där med magläge. Kan hon inte bara backa där, göra en pudel, tacka sin skapare för att ingen av de otaliga familjer hon sömncoachat på sin kursgård har drabbats av olycka som följd av det där maglägespåbudet som många trodde på en tid?

Vi får också följa Wahlgrens väg till toppen, och se många intressanta filmklipp från den svunna värld som 1900-talets andra hälft är. Det tidiga äktenskapet med den 37 år äldre Lars Danius, hennes lärare, räddade henne från en kärlekslös barndomsfamilj. Han uppmuntrade hennes skrivande samt gav henne två döttrar och en vänskap som trots snabb skilsmässa räckte livet ut. Så blev Anna Wahlgren författare, flerfaldigt gift och skiljd, mor till ytterligare sju barn. 1983 kom Barnaboken, med alla sina handfasta råd, och med den kom berömmelsen.

Det svenska samhället satsade massivt på offentlig barnomsorg som svar på demonstranternas slogan "Ropen skalla, daghem åt alla". Och Wahlgren simmade mot strömmen, rasade i tv-studior och tidningsspalter mot den institutionaliserade vården, och pläderade för att föräldrar skall leva och arbeta med sina barn, inte skicka bort dem. Exakt hur det skulle gå till i yrken som är annorlunda än den fria författarens blir oklart.

Men visst är det här en brännande fundamental fråga just i dag: Vad lever vi för? Vilket är förhållandet mellan produktion och reproduktion? Arbetar och konsumerar vi för att kunna leva med människor vi älskar (våra barn)? Eller har vi barn för att förse samhället (vem, vilka krafter?) med arbetskraft och konsumenter?

Intressant är också den psykologiska sårbara undersidan av Wahlgrens anti-dagis-patos. Hon växte upp som oönskad, bortskickad, förskjuten. Hon byggde upp en mur av kärlek kring sig, av små barn som hon älskade och som älskade henne som barn gör. Och ännu en twist: detta myller av barn som hon ville ha fostrades enligt dogmen – det är faktiskt en av hennes viktigaste lärosatser – att spädbarn ska sova i sin egen säng. En godtycklig och töjbar hållning med blott relativa fördelar som det ter sig underligt att satsa så mycket energi på. I dag välsignas också av bb den familjebädd som många föräldrar av ren lättja funnit bekvämast.

Hela Sveriges mamma är ett spännande tidsdokument med många viktiga teman, och ett porträtt av en intressant, motsägelsefull, både hemsk och älskansvärd människa. Hennes äldre halvbror, konstsamlaren Sven-Harry Karlsson, talar om henne med stor sympati. Hennes äldsta dotter Sara Danius likaså. Felicia Feldt ses i ett klipp från 2012 konstatera att alltid behöver man inte försonas. De övriga syskonen har avböjt medverkan.