Leo Brander skriver inga deckare längre, men det gör lyckligtvis Marie Hermanson

Marie Hermanson hör till de författare som inte alls behövt göra några tvära girar för att hitta en bekväm plats på det svenska kriminaltåget.

Marie Hermanson har en fin förmåga att med några få penseldrag synliggöra sitt persongalleri.
När jag idag läser kriminalromaner känner jag inte längre samma självklara dragning mot den riktigt hårdkokta stilen som jag i tiderna gjorde. Ofta tänker jag till och med att idealet kanske är Lars Anderssons berättelser om kommissarie Ringer, där spänningen och våldet inte spelar första eller ens andra fiolen utan tredje eller fjärde. Där stämningen är skönt meditativ, och de brottsutredningar som förekommer av mer perifert slag.

ANDRA LÄSER