Kor är bäst på att hjälpa våtmarksfåglarna

Nu är det vetenskapligt bevisat: betande kor är kostnadseffektivast när igenvuxna fågelvåtmarker ska röjas. Andra studier visar att naturskyddet måste effektiveras om vi verkligen värnar om miljön.

Att låta kor beta på strandängar är det kostnadseffektivaste sättet att bromsa igenväxning på våtmarker visar forskningen. Även om kor prickas för en negativ klimateffekt har de, då de vistas utomhus, en odiskutabel positiv effekt på den biologiska mångfalden.
Så här års lever våtmarksnaturen på högvarv. Änder, vadare, måsar, sumphöns och sångare är mitt inne i fortplantningen. På senvåren och försommaren pågår konserten i vassarna dygnet runt.
Mångfalden är ändå på tillbakagång, både globalt och nationellt. Världen har förlorat över hälften av sina våtmarker på ett sekel då människan nyttjat marken för andra behov. Många återstående våtmarker har tappat i kvalitet. Det syns tydligt i fågelbestånden. I Finland leder övergödningen till alltför mycket bladvass. De öppna miljöer fåglarna behöver på våtmarkerna växer igen.
Ett forskarlag har undersökt vad man kunde göra för att kompensera för människans negativa inverkan på våtmarksnaturen, så kostnadseffektivt som möjligt.
Sothönan hör till sumphönsen. Den bygger sitt bo av död bladvass och äter växtdelar och insekter på våtmarken. Den häckar gärna i skydd av skrattmåskolonier.
Med EU-finansiering lät Finlands miljöcentral åtgärda igenväxningen på 15 av sydkustens värdefullaste våtmarker, bland dem Saltfjärden i Kyrkslätt, Gammelstadsviken i Helsingfors och Ruskis i Borgå. En vetenskaplig uppföljning visade att röjningen hade nästan omedelbar effekt. Både vanligare och mer sällsynta fåglar ökade i antal, såväl under häckningssäsongen som under flytten.
– När vi jämförde olika röjningsmetoder såg vi att betande djur har den absolut bästa effekten på fågelbestånden, säger Kim Jaatinen vid Tvärminne zoologiska forskningsstation vid Helsingfors universitet.
Man testade också att slå vassen maskinellt och att muddra, men ingendera åtgärden matchade de betande korna. Muddringen fick tvärtom delvis negativa effekter då vattnet grumlades och en del fåglar inte hittade föda.
– Eftersom betande djur kan göra våra bästa fågelvåtmarker mångfalt bättre har djuren antagligen en ännu större positiv effekt på mindre bra våtmarker. Samma åtgärder som gynnar vanligare arter fungerar också för de hotade arterna, säger Jaatinen.
Röjningen gynnade simänder, vadare, sumphöns och rördrommar. Efter saneringen återvände också skrattmåskolonierna till våtmarkerna. De är viktiga för häckande änder, eftersom de skyddar mot rovdjur.
Tofsvipan är en våtmarksfågel som behöver öppna marker att häcka på.
Röjningsinsatserna på sydkustens våtmarker kostade mellan några tusenlappar och upp till drygt 150 000 euro.
– Muddring är jättedyrt, och slåtter ger inte riktigt samma resultat som betande djur. Naturbete är kostnadseffektivast. För varje euro vi sätter på att motverka igenväxningen får vi fler fåglar på våtmarkerna, säger Jaatinen.
Han uppskattar att korna är effektivast framför allt för att de lämnar dynga efter sig.
– Dyngan lockar insekter och smådjur som fåglarna kan äta. När korna betar lite här och där skapar de en naturligare mosaik på våtmarken än slåttermaskinen.

Men hur går det med fåglar som uttryckligen behöver vass för att bygga bo?

– Vi såg inga negativa effekter på dem, kanske för att vassen inte heller gallrades helt och hållet.

Klimatkopplingar

Forskarna bedömer att röjning av igenvuxna fågelvåtmarker kommer att behövas än mer framöver, på grund av klimatförändringen. När vinterregnen ökar försnabbas övergödningen, vilket ökar igenväxningen. Och på våra breddgrader ökar våtmarkernas betydelse också för att fåglarna börjat anlända tidigare på våren.
Behovet av restaurering av fåglarnas livsmiljöer accentueras ytterligare av att det går dåligt för nästan alla slags fåglar i Finland, inte bara våtmarksfåglarna, visar två färska doktorsavhandlingar vid Naturhistoriska centralmuseet.
Sara Fraixedas har i sin avhandling tittat på hur kombinationen av klimatförändring och intensivare markanvändning hotar naturens mångfald. För att utvärdera hur naturskyddsmålen infrias behövs pålitliga uppföljningar.
Gulärlan var tidigare en riktig karaktärsart på landsbygden. Den stortrivs på ängar där kor betar.
Fåglarna är utmärkta bioindikatorer – de reagerar snabbt på miljöförändringar och deras beståndsväxlingar är lättare att följa upp än andra artgruppers. Fraixedas noterar att nästan alla slags fåglar i Finland går bakåt, i synnerhet de som lever i skogar och på myrmarker. Högeffektivt skogsbruk, dikning, torvtäkt och övergödning skadar fågelbestånden.
"Klimatförändringens och markanvändningens inverkan på fågelpopulationerna växlar stort beroende på livsmiljöer och fåglarnas egenskaper (exempelvis flyttstrategier). Trots det har hotbilden förvärrats för nästan alla de fågelpopulationer jag undersökt i Finland och andra nordeuropeiska länder", skriver Fraixedas i sin avhandling.

Fel områden skyddas

Sjöfåglar reagerar kraftigast på klimatfaktorer framgår av Diego Pavón Jordans avhandling. Sjöfåglarna är benägna att snabbt byta övervintringsområden när klimatet förändras.
Han har skärskådat salskrakens övervintringsmönster i Europa. Salskraken är en sjöfågel som häckar långt uppe i norr, men med åren har den och många andra också börjat övervintra allt längre norrut. Då bara 6 procent av det europeiska beståndet övervintrade i Nordeuropa i början av 1990-talet är andelen numera uppe i 32 procent. Med den förändringen kommer en allt större andel av fåglarna att övervintra utanför skyddsområdena.
Salskraken har börjat övervintra allt längre norrut i takt med att vintrarna blivit mildare. I Finland övervintrar den sällan på skyddade områden.
Pavón Jordáns studie visar att bara 5 procent av de salskrakar som övervintrar i Finland gör det inom naturskyddsområden. I Sverige är andelen 21 procent och i Danmark 91 procent. Hans slutsats blir att EU:s naturskyddsområden borde ses över för att svara mot förändringarna i fåglarnas beteende.
Finland har inte sett över sina naturskyddsområden för övervintrande sjöfåglar sedan vi anslöt till EU, och enligt Pavón Jordán är områdesvalet ohjälpligt föråldrat.
Sara Fraixedas och Diego Pavón Jordáns avhandlingar slår fast att det behövs aktiva satsningar på skyddsarbetet eftersom både klimatförändringen och markanvändningen påverkar fågelbestånden.

ANDRA LÄSER