En ensam astronaut i Ivry-sur-Seine

Gagarine är en imponerande vacker debutfilm som ber åskådaren lämna sina realistiska frågor därhän. Filmen spelades in när Parisförorten Cité Gagarine revs och är gjord i nära samarbete med dem som tvingades se på när deras hem jämnades med marken.

Fanny Liatards och Jérémy Trouilhs debutfilm Gagarine är ingen klassisk förortsskildring, utan en drömsk berättelse om tillhörighet och förlust. Filmens titel åsyftar Cité Gagarine, ett bostadsområde (miljonprojekt om en så vill) i Ivry-sur-Seine, en förort till Paris, som byggdes i början av sextiotalet. Då var det en symbol för kommunismens framtid och fick sitt namn efter den sovjetiske kosmonauten Jurij Gagarin, som också närvarade vid invigningen. Men under åren tappade kommunismen mark, arbetslöshet kom att prägla området, demografin förändrades och de enorma höghusen lämnades åt sitt öde, tills de så sent som förra året revs. Liatard och Trouilh har delvis filmat på plats innan rivningen och väver också in arkivmaterial i filmen, på ett synnerligen välfungerande sätt.

ANDRA LÄSER