AS Roma – fusionsklubben som överlevt fascism, konkurshot och konkurrensen från norr

AS Romas främsta rival är naturligtvis Lazio. Där Roma väldigt karikerat är arbetarklubben är Lazio rikemansklubben.

Lazio grundades 1900 i den exklusiva stadsdelen Prati. I Lazios kölvatten grundades också Roman FC (1901), SS Alba-Audace (1907), och Fortitudo-Pro Roma SGS (1908).

Några årtionden blåste fascismens ödesmättade vindar över Italien och det styrande fascistpartiet i Rom hade sina idéer också om hur fotbollen skulle se ut i staden. Tanken var att fusionera samtliga fyra klubbar och bilda en enda urstark klubb som skulle ta upp kampen om herraväldet med storklubbarna i norr. Så blev det ändå inte då general Giorgio Vaccaro, Laziomedlem och senare också verksam inom det italienska fotbollsförbundet, lade sig i processen vilket ledde till att Lazio förblev en självständig klubb. De tre övriga fusioneras den 7 juni 1928 och fick då namnet A.S. Roma, Associazione Sportiva Roma.

Sinnebilden av Roma som en arbetarklassens klubb skapades då. Där Lazio som sagt höll till i Prati-kvarteren saknade Roma inledningsvis ett hem. Efter några år landade man i Testaccio, i dag ett populärt distrikt för matsugna och nöjeslystna, som på den tiden var på både ruffigt och rätt fattigt.

Romas färger, guld och rött, är stadens Roms officiella färger och för att ytterligare förstärka intrycket av Roma som Roms klubb och dess förankring i antiken finns den kapitolinska varginnan med de diande Romulus och Remus på klubbemblemet. Symbolismens makt ska aldrig underskattas. 

Derbyt mellan Roma och Lazio är en eldfängd historia. Den första matchen spelade 1929 och hetsigheten finns kvar då de två möts.

Tanken var att tre klubbar skulle bilda en stark enhet. Roma, precis som Lazio, hör till storheterna i italiensk fotboll men drömmen om Rom som fotbollshuvudstaden har aldrig gått i uppfyllelse. Roma har vunnit den italienska ligan tre gånger, Lazio två. Juventus har vunnit scudetton 36 gånger och också Milanoklubbarna, med 19 serie A-titlar var, har med marginal överglänst antagonisterna från huvudstaden.

Romas första titel kom säsongen 1941–1942, mitt under ett rasande andra världskrig där den italienska krigslyckan aldrig infann sig. Den italienska ligan spelades fram till 1943 innan det blev en paus på ett par år.

Då Roma vann sin första scudetto lystrade lagets hemmastadion till namnet Stadio del Partito Nazionale Fascista. Mussolini och hans fascistparti fanns överallt. 

Den lokala sonen Amadeus Amadei gjorde 18 mål då Roma vann ligan men någon storhetstid innebar inte den första titeln. Roma tappade mark och våren 1951 åkte laget ur serie A för första och hittills sista gången. Ett år senare var laget tillbaka i högsta ligan.

Roma återtog sin position som ett lag på den övre halvan i tabellen även om de stora framgångarna uteblev. En italiensk cuptitel 1964 hörde till höjdpunkterna. Följande säsong var konkursen nära och laget hade inte ens råd att resa till bortamatcherna. Supportrarna ställde upp och räddade klubben från konkurs och situationen förbättrades då Franco Evangelisti valde till ordförande.

1972 vann Roma den angloitalienska cupen efter finalseger över Blackpool. Åtta år senare spelade laget hem italienska cupen en gång till. Då under svenska legendaren Nils Liedholms ledning som var inne på sin andra sejour i klubben som tränare. Den forna anfallsstjärnan hann med tre vändor i AS Roma och är ett av klubbens största namn genom alla tider.

1981 var laget oerhört nära att vinna ligan men ett kontroversiellt bortdömt mål mot Juventus visade sig bli mer eller mindre avgörande i titelkampen som slutade i ännu en triumf för Juve. 1983 lotsade Liedholm sedan laget till en andra scudetto och början av 1980-talet hör till klubbens mest framgångsrika perioder. 1984 spelade laget Europacupfinal mot Liverpool. Liverpool vann på straffar.

Om 1980-talet var bra för Roma var 1990-talet inte alls lika framgångsrikt. Materialet var det inte något större fel med spelare som Aldair, Giannini, Balbo och många fler. Det bästa som hände klubben under 90-talet var att en viss Francesco Totti debuterade i A-laget.

1991 förlorade laget Uefa-cupfinalen mot Inter. Året därpå på blev det en titel till i Coppa Italia men annars var det tunnsått med framgångar.

2001 kom så lagets tredje och hittills sista serie A-titel. Laguppställningen kryllade av världsstjärnor och den offensiva kvintetten kan vara den bästa italiensk ligafotboll någonsin skådat. Totti, Vincenzo Montella, Gabriel Batistuta, Marco Delvecchio och Abel Balbo. På mittfältet fanns slitvargar som Emerson och Damiano Tommasi och kreatörer som Hidetoshi Nakata. Bakåt fanns bland andra Walter Samuel, Cafu och Vincent Candela att tillgå.

Titeln säkrades i den sista omgången efter 3-1 hemma mot Parma som ännu på tiden hörde till de starkaste lagen i Italien. Segerfesten varade i dagar, för vissa i veckor eller rentav hela sommaren.

Passande nog gjorde Totti, Batistuta och Montella ett mål var i den sista matchen. Den trion öste in mål för Roma den säsongen. Batistuta, som köptes in från Fiorentina för en jättesumma sommaren 2000, satte 20 ligamål medan det blev tretton per skalle för Montella och Totti.

Romas 2000-tal var bra även om det blev lite för många andraplatser i ligan. 

Trots framgångarna gnisslade klubben, då under familjens Sensis styre, ekonomiskt och det tog sig ibland uttryck i att klubben var tvungen att sälja tongivande spelare och ordna aktieemissioner av olika omfattning. 2004 såldes Walter Samuel och Emerson till Real Madrid respektive Juventus och våren 2005 slutade laget bara åtta i ligan vilket fick supportrarna att vädra sitt påtagliga missnöje.

Efter titeln 2001 har Roma slutat på andra plats vid inte mindre än nio tillfällen. Ofta är det Juventus som knipit scudetton och för det mesta med god marginal till Roma.

Ännu för 20–25 år sedan var den italienska ligan den med stort L. Det var i Italien man skulle spela om man var något. Lönerna var också de bästa och de italienska klubbarna dominerade i Europa. I dagens läge ligger Serie A en bra bit bakom La Liga och framför allt Premier League och befinner sig någonstans på samma nivå eller lite under Bundesliga och en bit ovanför Ligue 1.

En sliten infrastruktur, korruption och landets haltande ekonomi har gjort att dragningskraften minskat. Vissa klubbar visar de facto upp en mindre omsättning i dag än för tio år sedan.  De stora klubbarna kan i viss mån tävla lönemässigt med Spanien och England men där också bottenlag i England utan att blinka kan erbjuda hyfsade spelare 150 000-200 000 euro i månadslön får spelare av samma kvalitet på sin höjd en halv miljon euro på årsbasis om de spelar i klubbar på den nedre halvan i Italien. Det märks också på spelkvaliteten i Italien numera. De italienska klubbarna har för det mesta svårt att hävda sig i Europa med undantag för Juventus som visserligen också gått tungt de senaste åren. 

Och landslagsmässigt sopade EM-titeln 2021 på herrsidan en hel del problem under mattan.  Herrarna missade VM 2018 och kvalificerade sig inte heller för vinter-VM i den qatariska öknen denna vinter.

På U21-nivå har Italien tappat betänkligt med mark under de senaste femton-tjugo åren. Inte heller juniorproduktionen håller samma klass den en gång i tiden gjorde.

En del klubbar har övergått i utländsk ägo i serie A. 

Roma hör till dem och ägs sedan 2020 av amerikanska Friedkin Group. Övriga serie A-klubbar som är i amerikansk ägo är Atalanta, Milan, Fiorentina. Bologna ägs av kanadensiska miljardären Joey Saputo och Inter är i kinesisk ägo.

Roma behöver ekonomisk stadga och muskler och har fått det via nya ägare. Något som kommit väl till pass under de senaste turbulenta säsongerna då coronaviruset brandskattat ekonomin hårt.

Mellan åren 2014 och 2018 slutade Roma tvåa tre gånger och trea två gånger. Det stora som hände under de åren var dock att klubbens alla tiders största spelare, Francesco Totti, tackade för sig sommaren 2017. Totti vigde hela sin karriär åt Roma och visade med eftertryck att klubblojalitet alltjämt existerar.

2006 var Real Madrid och Florentino Perez på allvar ute efter honom men Totti valde med hjärtat trots att lönen i Real säkerligen varit tre- eller fyrfaldig.

– Det hade säkert varit en upplevelse att spela för dem. Real Madrid hade varit den enda klubb förutom Roma jag kunnat tänka mig men den sommaren då det var aktuellt vann hjärtat som sade att jag skulle stanna kvar i Roma. Den finaste och mest unika klubb som finns, har Totti senare sagt.

De senaste åren har varit sportsligt sett tyngre då Roma flera år i följd missat Champions League. I våras vann laget Conference League under José Mourinhos styre. 

Nu är siktet inställt på ett knipa en plats bland de fyra bästa i serie A och helst blanda sig i titelstriden. I Europa League går Roma för titeln men den inledande förlusten mot Ludogorets var knappast budgeterad. Kan bli bråttom värre för HJK på torsdag kväll.