Svenska Teatern satsar på småkryp – familjens minsta utforskar blommor och blad

Tre skalbaggar i mänsklig storlek talar ett eget språk, omgivna av klara färger och mysiga, mjuka miljöer. Fågelkvitter hörs i bakgrunden. Dryga dussinet barn i 1–2-årsåldern med vuxet sällskap slår sig ned på burriga, sköna mattor. Barnen tittar uppmärksamt omkring sig, först försiktigt och sedan allt modigare. 

Svenska Teaterns Nicken-scen har förvandlats till en äng, där skalbaggarna (Juulia Björn, Noona Leppinen och Hellen Willberg) välkomnar sina små gäster. In rullar plötsligt en boll, sedan en till, och en till. Några barn ger sig ivrigt ut för att fånga in en boll, vissa av dem lika stora som barnen själva. 

En stund senare öppnar sig ett nytt rum att bekanta sig med: jätteblommor, stora löv som frasar härligt då barnen rör vid dem. Hela tiden präglas föreställningen av lugn, de små gästerna dränks inte i aktiviteter utan barnen får hänge sig åt intrycken i egen takt.

Efter en dryg halvtimme full av intryck är det dags att återgå till vardagen och barnen stultar ivrigt iväg uppför trapporna. För många i publiken är detta deras första gemensamma teaterstund.

– Det var en fin kulturupplevelse både för barnet och för mig själv, lustfyllt, säger Charlotta Lund, som kommit tillsammans med sonen Elias Rosenqvist, ett år och sju månader gammal.

– Det var bra att vuxna uppmanades undvika verbala instruktioner och i stället fokusera på alla intryck, säger Lund.

Strax intill talas det finska. Farmor Lisa Pälikkö har tagit med sig sitt första barnbarn Livia Vartiainen, ett år och två månader gammal. 

– Det är första gången vi är med om något sådant här. Genast i början blev jag alldeles rörd när jag såg hur barnet tog utrymmet i besittning, var förundrad och modig. Det fanns tillräckligt med tid för att iaktta saker. Ljussättningen var härlig och inga hårda ljud förekom, säger Pälikkö.

Föreställningen På besök hos småkrypen har planerats av Juulia Björn och Noona Leppinen tillsammans med Nina-Maria Häggblom. Under detta spelår är hela 64 föreställningar inplanerade. En del av dem är öppna för alla, andra riktar sig till kulturens fadderbarn – barn i Helsingfors födda 2021 som årligen bjuds in till två avgiftsfria kulturevenemang. 

Med tanke på fadderbarnsprojektet arbetar de medverkande kulturinstitutionerna med jämna mellanrum fram nya koncept som passar det skede barnen befinner sig i just nu. 

– För 1–2-åringarna handlar det om att kunna röra på sig, ge och ta, vara med och hjälpa. Den vuxna utgör en trygghet, men samtidigt är barnet redo att ta lite distans, säger Noona Leppinen.

Under processens gång har arbetsgruppen talat mycket om lekens flow, hur man kan skapa en teaterupplevelse där leken styr. Sedan har man byggt på med lite fiktion.

– Då fadderbarnen bjöds på babyteater fanns ingen ramberättelse utan det handlade om hörsel, känsel och andra sinnen. Nu finns en liten berättelsebåge, som samtidigt fungerar som en introduktion till teatervärlden, säger Juulia Björn, innan de två skalbaggarna hastar vidare till nästa föreställning.