Cyklisterna skall följa alla trafikskyltar och ta övergripande hänsyn till fotgängare

Bild: Wilfred Hildonen

Den snabbare har väjningsplikt och ansvarar för att det finns tillräckligt med utrymme för att genomföra en trygg passering.

Marcus Lindqvist ondgör sig ännu en gång över dåligt beteende i trafiken (HBL 17.5). Det handlar om yrkesmässig sportutövning i en omgivning som inte är lämpad för ändamålet. Varför är det önskvärt att racerbilsförare och tävlingsinriktade motorcyklister håller sig borta från lättrafiklederna och vanliga bilvägar medan tävlingsinriktade cyklister (med eller utan elektrisk/fossildriven motor) skall välkomnas?

Reglerna är mycket mer komplexa för cyklister än mången tror. Cyklisterna skall följa alla trafikskyltar som gäller bilvägen (stoppskyltar, varningstrianglar, fartbegränsningar med mera samt alla normala trafikregler (inte åka vid rött ljus, inte påbörja korsandet då det är gult ljus eller det gröna ljuset blinkar, åka på höger sida av gång- och cykelvägarna, passera på vänster sida, inte passera någon inom korsningsområde, ge väg för bilar som kommer från höger genom din planerade körbana, inte byta körfält utan att signalera tydligt i förväg etcetera) samt vidta övergripande hänsyn till fotgängare.

På gång- och cykelvägarna skall man alltid ta hänsyn till dem man passerar genom att sakta ner (gäller även cyklister och löpare). Här gäller regeln att den snabbare har väjningsplikt och ansvarar för att det finns tillräckligt med utrymme för att genomföra en trygg passering även om fotgängaren faller eller halkar eller (barn) springer rakt framför cyklisten. Minimiavståndet anses vara två vuxna armlängder (mer ju fortare cyklisten åker).

Cyklisten skall också sakta ner vid alla korsningar samt kurvor. Bilisten behöver inte stanna för cyklister då övergångsstället korsar en väg utanför korsningsområdet för en bilvägskorsning. Cyklisten får inte byta från körfält till gång- och cykelväg eller tvärtom på korsnings- eller grupperingsområden. Då cyklisten byter från körfält till gång- och cykelväg gäller reglerna för infart till gårdsplan.

Cyklistens rättigheter och plikter är olika på kombinerad gång- och cykelväg i jämförelse med en allmän lättrafikled. Också cyklistens ålder inverkar på rättigheterna (barn har mera rättigheter än vuxna). Bilistens väjningsplikt vid övergångsställen är begränsad till de cyklar som befinner sig inom korsnings- och grupperingsområdet då bilens framparti kommer in på korsnings- eller grupperingsområdet (det antas att cyklisten inte kan närma sig korsningen fortare än bilisten utan att vålla trafikfara).

Ifall cyklisten åker för fort (det vill säga mer än ungefär 13 km/h) finns det risk för att bilisten inte ser cykeln i tid och då anses bilistens väjningsplikt inte gälla. Många väljer ändå för säkerhets skull att titta extra noggrant ifall en cyklist kommer för fort. När bilens framparti har åkt in på övergångsställe för att åka igenom korsningen, ändras väjningsplikten så att bilisten har förkörsrätt gentemot cyklisten på det övergångsställe som bilen befinner sig i. I praktiken är det omöjligt att utöva tävlingsinriktad sportutövning i sådana omständigheter.

Lindqvist får som alla andra ta sig till områden avsedda för tävlingsinriktad sportutövning; till exempel många gympasalar har motionscyklar placerade så att de inte skapar trafikfara vid användning. De mer avancerade modellerna har inprogrammerade upp- och nerförsbackar som motsvarar riktiga tävlingsbanor. Vill man ondgöra sig över dåligt beteende i trafiken kan man ju himla sig över alla cyklister och bromslösa stavskrinnare som inte kan eller vill följa reglerna.

Peter Blomberg Esbo

Cyklister skräms

Jag läste Marcus Lindqvists krönika (HBL 17.5) om cyklisternas problem, som verkligen tycks vara problematiskt. Men jag skulle vilja att Lindqvist tar en promenad i Centralparken och kollar cyklisternas framfart där.

Jag går oftast ungefär från Brunakärrs ridstall längs olika promenadvägar. Det blir cirka fyra kilometers promenader. Ibland blir jag livrädd för cyklisterna. De har en sådan fart att jag undrar om de skulle kunna stanna om en fotgängare tar ett par steg åt sidan, eller går från den ena sidan av promenadvägen till den andra. Det står ingenstans att det är cykelvägar jag trampar på. Ändå måste jag vara ytterst påpasslig med min lilla ivriga hundvalp, som snusar än här än där.

Är det inte så enligt lagen att cyklister ska väja för fotgängare i samma mån som bilister ska väja för fotgängare och cyklister? Det här är någonting som jag gärna skulle vilja få utrett. Det kan gälla personskador av stora mått.

Laila Björkstam Helsingfors

Svar Det är klart att cyklister borde väja för fotgängare – många har säkert varit med om situationer där både cyklisten och fotgängaren försöker väja åt samma håll. Cyklister som använder bilvägen måste följa trafikreglerna, bete sig förutsägbart – och vara försiktiga i korsningar. Många av trafikreglerna är säkert inte helt bekanta för alla. Det är inte alltid lätt för bilisterna att upptäcka en cyklist som rör sig snabbt, men det är på många sätt en attitydfråga – för bägge parterna. Över huvud taget i trafiken borde folk vara beredda på det oförutsedda och beakta andra bättre. Det gäller alla. Det märks lätt då man cyklar utomlands, i länder med en mera utvecklad cykelkultur. I Finland är vi vana vid tanken att alla väjer för bilarna. Varje gång jag som bilförare stannar framför ett övergångsställe småspringer fotgängaren över, som om den skulle vara i vägen.

Det är ett problem att lättrafiklederna är planerade så att cyklister, fotgängare, hundar, barnvagnar och hästar måste dela på samma utrymme. Det borde finnas klart separerade, enkelriktade cykelvägar. I Centralparken går det förstås inte med separata cykelvägar, men där fungerar vanligt trafikvett: promenera på sidan av stråket, använd ringklocka, ta hänsyn till andra – och tänk i synnerhet på att barn inte rör sig förutsägbart. Jag brukar cykla en del i Centralparken, ibland med ganska hög fart, men med ringklocka, vid behov anpassad fart och förutseende körlinjer har det aldrig uppstått farliga situationer.

Det uppstår sällan farliga situationer bland biltrafiken heller, i vanliga fall. Det märks direkt då bilföraren själv cyklar eller har barn som cyklar. Då visar bilisten respekt, väntar på ett bra tillfälle för en omkörning och ger minst 1,5 meter utrymme. Det farliga är bilister som med avsikt kör så nära att bilplåten nuddar i cyklistens styrstång (har hänt mig) och sprutar spolarvätska för att läxa upp andra.

Dessvärre finns det inga avstängda vägar för att träna cykling. Velodromen i Helsingfors är i dåligt skick och eftersom den ligger utomhus är den oanvändbar vid regn. Det är dock inte problemet, utan problemet är att en del människor generellt sett har svårt att ta hänsyn till andra i trafiken. Om vi respekterar varandra ryms vi alla säkert på vägarna, lättrafiklederna och också i Centralparken.

Marcus Lindqvist journalist, HBL

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33