Countrymusik, vinodling och småstadsmord i Nya Zeeland

Neill Rea och Fern Sutherland löser mord i nyzeeländska Brokenwood.Bild: All3media

The Brokenwood Mysteries är hyfsad vardagsvara med plus för lokalfärgen, ingen höjdare men inte heller pinsamt dålig.

Mord och countrymusik sänds i Yle TV1 måndagar till fredagar kl. 17.10, med repris följande vardag kl. 10.00.

Charmen med beskedliga lantliga kriminalserier från lika håll i världen är ofta landskapen och dialekterna. The Brokenwood Mysteries utspelar sig i en småstad med samma namn i Nya Zeeland och det kunde vara mera intressant än det tillåts vara.

Till sömniga Brokenwood kommer nallebjörnsaktiga countrymusikälskande poliskommissarie Mike Shepherd (Neill Rea), och mordfrekvensen är på Midsomernivå, så där tänker han stanna. Strax har han också köpt en vingård och blivit hobbyvinodlare.

I de två första delarna avhandlas mordet på en påstådd hustrumisshandlare och bråkstake som hittas död i älven. Familjestoryn är inte ointressant men karaktärerna är träiga. Sen följer ett drama kring vinodling, när en vindomare hittas död i ett jäsningskar. Det är lite mera livat, eftersom druvsorter och kemiska processer ger intressant stoff för upplevelser, interaktion och intellektuellt grubbel.

Sändningstiden säger allt – ingen behöver vara rädd för att känsloinlevelsen skall förstöra nattsömnen.

Tänkvärt stickspår här: Sofia Helins sätt att spela Saga Noren ("rikskrim, Malmö") i Bron har synbarligen blivit den internationella populärkulturella normen för hur personer med autismspektrumtillståndet Aspergers syndrom skall gestaltas. Jo Davison som den suveräna vinmakaren Amanda James i episoden Bittra druvor gör en nästan komisk imitation av Helin/Norens kroppsspråk och minspel. Inget ont i det, men man kan ju fundera på riskerna med att förenkla icke-neurotypiska personers egenskaper och behändigt paketera dem i såna här standardroller av typen "asperger = socialt klumpig men superfokuserad problemlösare" – trots att en sådan är behändig att ha till hands när material skall analyseras och logiska slutsatser dras.

Brokenwood är hyfsad vardagsvara med plus för lokalfärgen, ingen höjdare men inte heller pinsamt dålig. Jag hade hoppats på lite insyn i maorikulturen och det inte fullkomligt oproblematiska förhållandet mellan den maoriska ursprungsbefolkningen och de europeisk-ättade nyzeeländarna, men åtminstone de två första episoderna innehåller inget sådant.

Pia Ingström Litteraturredaktör

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33