Coronan kan förkorta kontrakten och på sikt dra ner lönerna

Sergio Ramos kommer att lämna Real Madrid som vill skära ner på lönebudgeten i klubben. Bild: Oscar Del Pozo/Lehtikuva-AFP

Det har varit rätt lugnt på transfermarknaden i januari. Mesut Özil fick visserligen sin drömflytt till Istanbul och Fenerbahce. Han slapp Arsenal där han var ungefär lika önskvärd som Nigel Farage är bland den pakistanska minoriteten i kungadömet. Men i övrigt är coronaeffekten kännbar. Däremot sipprar nyheterna eller uppgifterna om diskussioner mellan klubbar och spelare, deras löner och eventuella kontrakt ut i en strid ström.

Inkomst- och utgiftsspiralen inom fotbollen har varit snedare än det där berömda tornet i Toscana en längre tid. Om löneutgifterna i många fall slukar lejondelen av inkomsterna är det svårt att planera någonting långsiktigare för de klubbar som inte har någon stenrik finansiär som mecenat.

Att det blivit så beror på att spelarnas och deras skickliga agenters makt ökat markant under de senaste 20 åren. Och då klubbar på alla håll i Europa gått med i kapplöpningen är det som att ringa i middagsklockan för spelare och agenter med eurotecken för ögonen.

Klubbarna har i väldigt lång utsträckning sig själva att skylla, ingen har tvingat någon att betala ut de fantasilöner en del klubbar bestämt sig för att premiera sina spelare med.

Real Madrid hör till klubbarna som betalar ut mest löner i hela världen åt sina spelare. Men inte heller den mest framgångrika europeiska klubben genom tiderna är immun för coronapandemins svallvågor. Utan publik blöder klubben ekonomiskt och även om Real Madrid och Barcelona roffar åt sig en lejondel av tv-rättighetspengarna i Spanien räcker det inte.

I synnerhet inte som klubben, likt många andra storklubbar, i åratal närmast gjort det till ett konststycke att skriva både långa och dyra kontrakt med spelare.

Gareth Bales veckolön på ofattbara 700 000 euro kan vara ett av de sämsta kontrakten någonsin, låt vara att walesaren sköt hem en Champions League-titel till Real Madrid. Nu spelar han på lån i Tottenham men formtoppen låter vänta på sig.

I sommar går hans kontrakt ut och Real med ordförande Florentino Perez i spetsen kommer sannolikt att ställa till med fest för att fira detta.

Då har han representerat Real i åtta år, dragit in 65 miljoner euro bara för att spela boll och medverkat i 251 matcher med 105 mål som facit. Den oerhört skadebenägne walesaren får vara glad om någon klubb erbjuder honom 100 000 euro i veckan efter denna sommar.

Bale är ju inte att beskylla för detta. Ingen tvingade Real att skriva ett så långt och dyrt kontrakt med walesaren. Den agentfirma Bale använder sig av lyckades perfekt i sin strategi att trissa upp pris och lön genom att spela ut de intresserade klubbarna mot varandra.

I sommar lär också Sergio Ramos sticka och Isco gör sig klubben mer än gärna av med. Men också Isco sitter på ett guldkantat kontrakt som går ut 2022. Och för honom finns det ingen ekonomisk orsak att söka sig någon annanstans. Han kan vänta till nästa år och skriva på ett nytt och lukrativt kontrakt med en ny klubb utan att Real får en euro.

Real Madrid är bara ett exempel på klubbar som tagit dåliga beslut, beslut som snabbt blir ett problem då pengakranarna vrids åt. Klubbarna med oligarker och shejker i sin ringhörna lider inte av samma problem och i tider som dessa ökar risken eller chansen att ytterligare storklubbar i fortsättningen i praktiken spelar under qatarisk, kinesisk eller rysk flagga.

En historia som valsat runt i spansk media en tid är den om mötet mellan Florentino Perez och Sergio Ramos på ett hotellrum i Elche i december.

Där ska den sistnämnde ha meddelat att han inte aviserar att skriva på ett nytt kontrakt med klubben i sommar då han enligt vissa uppgifter känner sig förnärmad över att Perez och Real bett honom gå ner lite i sin årslön som i dagens läge ligger på tolv miljoner euro.

Perez ska bara ha konstaterat att Ramos absolut ska flytta om han får ett bra erbjudande. Om Perez faktiskt sagt så är det ytterligare en indikation på att tuffare tider är att vänta för Real Madrid. Mittbacken hör till klubbens största ikoner genom tiderna och att släppa i väg honom utan kamp säger en hel del.

Coronaviruset kommer att blåsa över men det finns naturligtvis inga som helst garantier för att det inte dyker upp ett nytt virus rätt snart.

Blir intressant att se om covid-19 får någon mer permanent effekt på toppfotbollen i Europa. Skulle kanske vara skäl för klubbarna att se om sina lönestrukturer och ha lite större marginaler och mera pengar att ta till då moder natur spelar alla ett dödligt spratt. Att leva ur hand i mun gör dig sårbar och antalet klubbar som dukat under genom åren är så pass många att de borde fungera som avskräckande exempel.

I en perfekt värld skulle lönerna justeras rejält neråt, agenternas roll och inflytande förminskas och så skulle klubbarna akta sig för att skriva för långa kontrakt. Människolynnet är sådant att lång och lukrativa kontrakt i vissa fall kan inverka hämmande på tränings- och spellust.

Lönetak går inte att implementera i Europa. Det skulle knappast vara hållbart att ha samma lönetak i England som i Italien utan de löner som betalas ut skulle i så fall stå i någon sorts proportion till den allmänna lönenivån i respektive land. Och rent lagstiftningsmässigt är det inte ett gångbart alternativ inom EU. England har nyligen trätt ur unionen och kunde statuera ett friskt exempel.

Det främsta hoppet står till Uefa. Nu om någonsin borde Uefa inta en stenhård linje gällande Financial Fair Play. Annars kommer antalet verkliga toppklubbar att reduceras ytterligare. Och får de stora och rika husera som de vill förlorar toppfotbollen väldigt mycket, både på kort och på lång sikt.

Jonas von Wendt Reporter

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Akademen - en modern klassiker

Mer läsning