Coronan bör inte jämföras med säsongsinfluensor

Vad världens covid-19-siffror beträffar är det väl ändå sannolikare att antal bekräftade coronafall och dito död snarare är större än uppgivna siffror, inte mindre.

Fortfarande lever vi kvar i temaåret för forskningsbaserad kunskap. Och mina tankar återvänder till de rader Paul Lillrank skrev i sin insändare "Konsekvenserna är försumbara" (HBL Debatt 30.3.20) för dryga femton månader sedan, då coronaeran just hade tagit över: "Diskussionen om coronapandemin har spårat ut och förvandlats till masshysteri. ... Corona är en av de influensor som regelbundet sveper över världen och orsakar något mellan en halv och en miljon dödsfall årligen. ... I all rapportering och alla beslutsunderlag borde coronasiffrorna jämföras med siffrorna från vanlig influensa under en längre trend".

Eftersom Lillrank inte är vem som helst, utan uttalade sig som professor vid Aalto-universitetet, kan det vara av intresse att rota i gången åsiktsbildning. Sedan han kastade sig huvudstupa in i pandemidebatten har åtskilligt med "masshysteri" förflutit under bron.

Om vi i dag skärskådar coronasiffror i ljuset av Lillranks uppmaning, det vill säga "under en längre trend". är antalet rapporterade, bekräftade covid-19-fall globalt 190 427 673 (på väg mot 200 miljoner; det vill säga kring 1 av 39 jordinvånare), och antalet rapporterade, bekräftade covid-19-dödsfall globalt 4 089 030 (dryga fyra miljoner). Siffrorna är tagna från Johns Hopkins Coronavirus Resource Center (19.7).

Enligt min synpunkt, som bygger på vanliga medborgares källor, dagstidningar, tv-inslag och till exempel nämnda amerikanska universitets, Johns Hopkins, sammanställningar, fanns det i slutet av mars i fjol ingen orsak att avfärda coronan som vanlig influensa. Och jag tycker fortfarande likadant, att coronan inte bör jämföras med säsongsinfluensor. – En annan femma, vars värde vi med säkerhet ännu inte vet, är att coronan eventuellt kan bli en återkommande gäst i vår värld och att vaccinering kunde vara av nöden med jämna mellanrum.

I sin insändare hänvisade Lillrank också till regeringens prognos (18.3.20), enligt vilken "i värsta fall 3 240 dödsattester" kunde komma att ha "coronaviruset som första dödsorsak, i bästa fall 540". Sexton månader senare, i skrivande stund, uppgår dödsfallen officiellt till 979 stycken.

Vad världens covid-19-siffror beträffar är det väl ändå sannolikare att antal bekräftade coronafall och dito död snarare är större än uppgivna siffror, inte mindre.

I sin insändare konstaterade Lillrank att "direkta konsekvenserna av viruset är i det stora hela försumbara". Efter ett par tre månader med coronaviruset i knutarna kunde han redan fastslå att åtgärderna var "skrämmande. I ljuset av virusets värsta tänkbara konsekvenser finns inga tvingande skäl att förstöra ekonomin, driva småföretagare i konkurs och otaliga människor i stress, utbrändhet, desperation och av detta följande hjärtattacker och självmord."

I dagens läge vet vi bättre, har chanser att pröva Lillranks egna prognoser. Klart är väl att konsekvenserna (insjuknade, dödsfall) av viruset för Finlands del inte är så stora som de hade kunnat bli, just tack vare åtgärderna. Och lika klart är väl att åtgärderna haft en förstörande inverkan på ekonomin, både företags och människors. I vilken utsträckning det lett till hjärtattacker och självmord kommer vi antagligen att få läsa om i forskningen. Det kan väl rentav hända att Lillrank själv kunde tänkas stå för en sådan uppföljning.

Att sedan åtgärderna varit mer eller mindre skrämmande för olika sektorer i samhället, att de iscensatts i odemokratisk anda, ja det är en annan historia. Till exempel har kulturfältet behandlats mindre väl än många andra ekonomisektorer och till råge på allt har ingreppen i praktiken träffat mer eller mindre ojämlikt inom kulturens domäner.

Gunnar Högnäs, Åbo

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Pionjären inom styling

Mer läsning