Coronakonspirationerna är utbredda bland Finlands ryskspråkiga

Bild: Olivier Douliery/Lehtikuva/AFP

Bland de rysktalande coronaskeptikerna i Finland finns folk med diametralt olika politiska preferenser. Gemensamt för dem är att de gärna beundrar de stater där regeringarna inte har satsat på några omfattande karantänsåtgärder.

Sedan i våras har det digitala utropet "Dostali!" präglat mina besök i några Facebookgrupper för Finlands ryskspråkiga som jag följer på nätet.

Dostali betyder ungefär "fått nog av", "nu är måttet rågat". Varje gång någon delar en nyhet som gäller de finländska myndigheternas coronaåtgärder ekar det genom hela kommentarsfältet, ofta skrivet i versaler: DOSTALI!

Går man in på Yles ryskspråkiga tjänst Novosti kommer det alltid upp, i varierande stilistiska schatteringar.

"Någon har stulit ett helt år av vårt liv", "Någon profiterar på den här galenskapen", "Läs de 400 belgiska läkarnas brev mot coronapaniken!", "Munskyddstvång gör oss till ansiktslösa robotar", "Jag känner ingen som blivit sjuk", "Detta är en global sammansvärjning som förvandlar folk till lydiga slavar åt Kina/George Soros/Bill Gates/reptiloiderna/ 5G-masterna", "Vid provtagning och vaccinering planterar de microchip i folk" och min personliga favorit: "Koppla in hjärnan, tänk självständigt!"

På sistone har även en del administratörer i dessa diskussionsgrupper sällat sig till coronaskeptikerna. Ibland råkar jag ut för dem på stan. Varför frodas konspirationsteorierna bland Finlands ryskspråkiga som ursprungligen kommer inte bara från Ryssland utan också från till exempel Estland och Ukraina?

Kanske är det ett uttryck för den närmast traditionella sovjetiska eller postsovjetiska misstron mot överheten som sådan? Den ingrodda vanan att agera tvärtemot?

Osökt tänker jag på en humoresk av den folkkäre satirikern Michail Zjvanetskij som många ryskspråkiga kan nästan utantill. I tv-rutan övertygar en "minister blek som döden" folk att det absolut inte blir någon kris. Tv-tittarna svär till och rusar till affärerna för att hamstra mat och tändstickor.

Kan man förklara den utbredda coronaskepticismen med en förändrad allmänbildningsnivå, med en 180-graders ontologisk sväng i samhället? Den materialistiska världsbild som präglade min uppväxt är långtifrån dominerande i dag, naturvetenskapernas betydelse poängteras inte lika mycket som förr. Fram har i stället trätt reaktionära kyrkoledare som den i covid-19 nyss framlidne ryske ärkeprästen Dmitrij Smirnov.

Bland de rysktalande coronaskeptikerna i Finland finns folk med diametralt olika politiska preferenser. Gemensamt för dem är att de gärna beundrar de stater där regeringarna inte har satsat på några omfattande karantänsåtgärder. I våras prisade de prosovjetiska och nykonservativa det ryskspråkiga Belarus, medan de västorienterade och liberala prisade Sverige. Ingetdera lägret berömde dock Turkmenistan.

Är dessa attityder kanske ett uttryck för den ryska kulturens evinnerliga fråga "Vem bär skulden"?

Frågan myntades i mitten av 1800-talet av författaren och revolutionären Aleksandr Herzen, i hans roman med samma namn. Att peka ut den skyldige är dock inte lätt när det gäller ett så omfattande fenomen som coronapandemin.

Lyckligtvis hör nästan alla de ryskspråkiga som jag känner personligen till dem som inte försöker kringgå restriktionerna. Samtidigt har några av dem fastnat i något slags mittemellantillstånd. "Det är lättare att styra och kontrollera människor om de är rädda och ängsliga", har en väninna förklarat för mig sedan i våras.

Men vem eller vilka vill styra oss? Vem har denna "sammansvärjning" gagnat? Cui bono? Denna fråga förblir obesvarad.

Zinaida Lindén Författare

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Mångsidiga museiupplevelser lockar till Lahtis

Mer läsning