Corona fördjupar klyftan mellan religiösa och sekulära

En ortodoxjudisk familj går över gatan 18.9.2020 när Israel stängdes ned för tre veckor, strax innan det judiska nyåret och övriga judiska högtider. Bild: LEHTIKUVA / AFP / Ahmad Gharabli

Masklösa folkmassor som trängs i ultraortodoxa synagogor retar upp sekulära landsmän, som sedan tidigare ogillar hur den religiösa minoriteten påverkar livet för alla i Israel. En gammal klyfta djupnar.

Svarta hattar och studsande lockar, vita strumpor och långa kappor är en extremt ovanlig syn där jag bor. De ultraortodoxa judarna utgör cirka 12 procent av Israels befolkning och är koncentrerade till vissa områden.

Safed, Tiberias eller Bnei Brak, som ligger bara 15 kilometer hemifrån, är som en annan värld. I det berömda kvarteret Mea Shearim i Jerusalem lär utomstående inte över huvud taget vara välkomna.

I år har jag fått uppmaningar att hålla mig borta från de ultraortodoxa områdena också av en annan anledning. Det är där som coronaviruset sprids allra snabbast.

Det är lätt att förstå med tanke på att familjerna är stora och trångbodda, männen studerar tätt inpå varandra i religiösa skolor där det är svårt att hålla avstånd, och många struntar i coronarestriktionerna med avsikt.

Bild: Steffen Ørsted

Planen i början av september var att stänga av sådana områden, men efter protester från ultraortodoxa städer och politiker rann de riktade åtgärderna ut i sanden och i stället stängdes hela landet ner ett par veckor senare.

Sedan den 18 september har bara apoteken och matbutikerna varit öppna, och bara vissa yrkesgrupper får passera polisens vägspärrar och åka till jobbet.

Stränderna är inte fulla längre och det är också slut med massdemonstrationerna mot korruptionsanklagade premiärministern Netanyahu. Numera måste demonstranterna hålla sig inom en kilometer från sitt hem, precis som alla andra.

Men trots att folksamlingar är förbjudna har medierna rapporterat om tusentals ultraortodoxa som deltar i begravningar eller ber tillsammans i stora grupper utan masker under de judiska högtiderna som pågått fram till nu.

De andra israelernas tålamod håller på att ta slut och tonen blir allt hätskare. Många tycker inte att poliserna tar i tillräckligt hårt, trots att de drabbat samman ordentligt med invånarna i de ultraortodoxa samhällena.

Många tycker också att Netanyahu går i de ultraortodoxa partiernas koppel. Han behöver dem för att hålla ihop sin regering, men de har länge haft en vågmästarroll i israelisk politik.

Redan när staten grundades måste den första premiärministern David Ben Gurion, som inte var religiös, göra en kompromiss med de ultraortodoxa judarna för att få dem ombord. Till följd av det är kollektivtrafiken ännu i dag nedstängd på sabbaten och borgerlig vigsel inget alternativ.

De ultraortodoxa har också ett eget skolsystem, och de flesta behöver inte fullgöra värnplikten. En annan aspekt som ogillas är att många ultraortodoxa män inte arbetar och bidrar till landets ekonomi. De ultraortodoxa familjerna är stora och deras andel av befolkningen växer snabbt, vilket kan leda till att allt färre skattebetalare ska försörja allt fler medborgare i framtiden.

I en ledare skriver tidningen Haaretz att de ultraortodoxa gruppernas vägran att följa coronarestriktionerna är följden av att regeringarna i åratal låtit dem agera som en stat inom staten.

Annika Wilms i Tel Aviv i Israel skriver utrikeskrönikor för HBL. Bild: Wilms

Den religiösa minoriteten styr dessutom majoritetens privatliv, fast det är lätt att glömma i Tel Aviv. Under prideveckan i somras beslutade staden på eget bevåg att ge samkönade par lika rättigheter, eftersom rabbinaten som kontrollerar både vigslar, skilsmässor och konvertering inte viger par av samma kön. I fjol införde Tel Aviv dessutom busslinjer på sabbaten och rusningen blev enorm. Borgmästaren utmanade regeringen att göra samma sak på riksnivå, men det är osannolikt så länge de ultraortodoxa partierna har så mycket att säga till om.

Det behöver inte vara så för alltid. Kanske coronakrisen rentav blir droppen.

Redan när staten grundades måste den första premiärministern David Ben Gurion, som inte var religiös, göra en kompromiss med de ultraortodoxa judarna för att få dem ombord.

Annika Wilms är HBL:s utrikeskrönikör i Tel Aviv

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Många vill välja ekologiskt – också hos frisören

Mer läsning