Clinton nytt hopp för splittrat USA

Donald Trump sabbade USA:s 45:e presidentval. Eller egentligen var det tv som gjorde det. Den skapade fenomenet Trump, men den hängde också ut honom så att han kunde begå politiskt självmord. Det överpersonaliserade valet kom aldrig att gälla Förenta staternas framtid, som det borde ha gjort.

Journalister som envisas med att analysera USA utifrån Donald Trump letar efter nycklarna under gatlyktan, där ljuset är starkast. Det är lättare att leka amatörpsykiater än att dissekera samhällsutveckling.

Glöm Trump! En man som aldrig läser, men som den 17 oktober twittrade 23 gånger. Som tror att han har alla svar utan att ställa några frågor. Som kastar ut medarbetare som vågar vara av annan åsikt än han själv. Som är precis sådan som han ser ut i tv-rutan.

Trump är en person som en vit amerikan, som sumpat sina studier och blivit truckchaufför, kunde tänka sig ta ett stort glas öl med. De skulle tala samma språk: utkastade påståenden i halva meningar, utan fakta, åsikter med skällsord som motiveringar. "Autentisk" retorik!

Spola Trump. Om Bernie Sanders tidigare hade fått hans medieexponering kunde han ha blivit demokraternas kandidat, kanske president och ett alternativ för Amerika. Nu blir det mera av detsamma.

Det är vad många amerikaner inte vill ha. De hatar Washington, och därmed Hillary Clinton, detta barn av den federala huvudstaden. Den stjäl väljarnas pengar, korrumperar och säljer landet till muslimer, mexikaner och Vladimir Putin. Dit hade Trump kommit som en hyrd revolverhjälte, rensat upp träsket och efter två perioder ridit bort i solnedgången – trodde de.

Han sköt sig själv i foten, och får rida bort under glåpord, efter en solkig kampanj.

Trumps person säger litet om den del av det amerikanska samhälle som trott på honom, annat än att det är fyllt av hat, mot Washington och mot eliten.

Det är länge sedan man sett något sådant i Amerika. Man får gå tillbaka till John Steinbecks "Vredens druvor" för att hitta ett liknande samhälle, eller B novell "Barn Burning" där det sista sättet att protestera var att bränna lador.

Inte heller nu har våld uteslutits efter Trumps nederlag. Det kommer knappast, även om Trump vägrar godkänna sin förlust.

Bakom det splittrade USA ligger en svag ekonomi efter finanskrisen 2008. Medianinkomsterna har knappt ökat på en generation. Sedan 2007 har de stigit med mindre än 1 procent. Omkring hälften av alla inkomsttagare klarar sig reellt sett sämre än deras föräldrar gjort. Den lilla ökningen har gått till de redan besuttna.

– Under mina 40 år i USA har jag aldrig upplevt någon oro över de ojämna inkomsterna förrän nu, sade mottagaren av Sveriges Riksbanks ekonomipris Bengt Holmström i fjol vid Handelsgillets årliga seminarium.

Arbetstillfällena blir färre, medelklassen urholkas av robotar och digitalisering medan Holmströms herrfrisör får hålla sitt jobb. Ändå röstar han på Trump.

Holmström fruktar för demokratin i länder där medelklassen vittrar bort. Det gäller den vita arbetarklassen i USA, vilket där betyder människor utan utbildning. Den blir aldrig större än i dag, och upplever en identitetskris, hotad av det växande antalet svarta och latinamerikaner.

Samhällsanalytikern Ian Bremmer i Eurasia Group säger sig aldrig ha sett underutbildade unga vita i en så svår situation som i dag, med droger, brottslighet och förkortad livsprognos. De är ångestfyllda och känner sig svikna av politikerna. Om de alls röstar så är det på Trump.

Detta i ett land där författaren av klassikern "Democracy in America", Alexis de Tocqueville, 1848 skrev att jämlikheten i levnadsvillkor var det som slog honom mest. Och som enligt Felix Heikel 1873 i sina "Nitton Bref från Förenta Staterna" till Hufvudstadsbladet skrev att landet "höjer sig vida över Europa" och där han fann "varken klasshat eller byråkrati" men "moralen hög och fabrikerna snygga".

Donald Trump Bild: Lehtikuva/Mandel Ngan

Ännu på 1960-talet såg USA ut som i tv-serien "Mad men". I min bok "Mitt livs reportage" skrev jag att en akademiker i Finland hade en fjärdedel av levnadsstandarden för en amerikan som avbrutit sina collegestudier. Vår granne i förstaden Morris Plains var busschaufför på Manhattan, men körde privat en MG sportbil. Alla hade hus och två bilar.

Sedan kom Vietnamkriget, protestsångerna, drogerna, "Easy Rider", rockmusiken och ifrågasättandets tid.

– Den tog tvärt slut när Ronald Reagan valdes till president 1980, säger sociologen och vänsteraktivisten Sherry Gorelick. De som kom ut ur skolan efter det lydde sina föräldrar och Gud och tänkte på sin ekonomiska framtid. Det var jag-generationen med "look out for number 1" på sina t-tröjor.

Om man så vill kan man se Trump som vägs ände.

Före det kom enligt historikern Mark Lilla: "Stigen som ledde från seminarierummen i Chicago till det politik-medie-stiftelsestyrda ytterhögerkomplexet i Washington och som transformerade amerikansk politik under fem decennier, mest till det sämre."

Valet av Barack Obama 2008 tände ett hopp, men samtidigt kom finanskrisen. Och han levererade inte. Enligt Gorelick: "He talks the talk but doesn't walk the walk".

Nu blir det Hillary, i stället för Gorelicks favorit Bernie Sanders. Hon får leda ett land med många spänningar, både inre och yttre. Mot sig har hon en stark splittring, till sin fördel att hon luttrats i Washingtons djävulska politiska spel där man, enligt Harry Truman, skall skaffa sig en hund om man vill ha en vän.

Utrikespolitiskt möter Clinton en värld i fundamental förändring, en "geopolitisk recession" enligt Ian Bremmer. USA:s hegemoni hotas från många håll, bland annat Kina. Obamas svar var basketbolltricket "pivot", att med en fot i marken vända mot Asien. Men Putin högg till i ryggen och Obama fick bilda ny front mot Ryssland. Då hade USA redan förlorat både terräng och momentum.

Här kommer Hillary Clinton in med en ny stridbarhet, enligt Trump "a nasty woman".

Av USA:s 44 presidenter har många varit utmärkta, men flera dåliga. Amerikanerna har stor vördnad för unionens fäder, Washington, Jefferson, Franklin, Madison och Adams, och för sin konstitution. Det är en styrka. Men, Donald Trump brast i respekt för dem när han hotade med att inte godkänna valresultatet. Därmed visade han sig ovärdig att bli deras efterföljare.

I många amerikaners ögon är inte heller Hillary Clinton material för en stor president. Men i morgon är en ny dag, som Scarlett O'Hara sade.

Också hon var stridbar.

Tillbaka till HBL Special: Allt om presidentvalet

Per-Erik Lönnfors bevittnade John F. Kennedys val till president 1960, och den avgörande tv-debatten före det. Han är nyss återkommen efter en vecka USA i för att bekanta sig med nationens tillstånd i dag.

Per-Erik Lönnfors

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00