Clara i Underlandet

Mackenzie Foy i ett Disneyspektakel som bullar upp med världsberömda balettdansare och operasångare. Bild: Photo Credit: Laurie Sparham

Disney bjuder på prålig julbal i en grann men överproducerad karamell.

FANTASY/ÄVENTYR

Nötknäpparen och de fyra världarna

Regi: Lasse Hallström och Joe Johnston. Manus: Asleigh Powell. Foto: Linus Sandgren. I rollerna: Mackenzie Foy, Keira Knightley, Helen Mirren, Morgan Freeman.

Sagornas tid är uppenbarligen inte förbi, för här kommer ännu en. Beträffande Nötknäpparen och de fyra världarna (Nutcracker and the Four Realms) talar vi om ett regelrätt fantasyspektakel där musiken och balettdansen spelar en central roll, precis som sig bör när man flirtar med det klassiska Tjajkovskij-opuset.

Måhända kunde man också dra en parallell till Alice i Underlandet och Kalle och chokladfabriken, i synnerhet som filmen seglar under Disneyflagg.

Inledningsvis går resan till ett London av i går. Det drar ihop sig till jul och firande, men hemma hos familjen Stahlbaum är det inte många glada miner. Det visar sig att frun i huset nyligen gått bort.

Sorgen och saknaden är stor, inte minst hos mellersta barnet Clara (Mackenzie Foy) som helst av allt skulle dra något gammalt över sig. Men det låter sig inte göras, pappa Matthew Macfadyen är mån om att upprätthålla fasaden.

Snömos och luftslott

Följaktligen väntar en prålig julbal under vilken Clara passar på att uppsöka gudfar Morgan Freeman, en excentrisk rackare. Sedan går det som det går; Clara irrar in i ett parallellt universum där de olika världarna befinner sig på kollisionskurs med varandra. Skyll på bråkstaken Ginger Mother, en lätt skräckinjagande Helen Mirren.

Nötknäpparen och de fyra världarna är en grann karamell, det ska sägas. Här möts vi av förtrollade skogar och sagolika vattenfall, av en visuell och scenografisk generositet som endast den stora Hollywoodorkestern mäktar med.

För regin står gamla bekanta Lasse Hallström och vapendragaren och effektspecialisten Joe Johnston som lägger till med en sprallig och lekfull ton. Man behöver inte gå längre än till de olika rikenas namn – Snöflingsriket, Godisriket och Blomsterriket – för att fantasin ska flyga i väg.

Man fuskar heller inte bort dansen; på scenen finns balettdansare som Misty Copeland och Sergei Polunin. Plus att man på det musikaliska planet spänt för Londons filmharmoniska orkester.

Ögat vilar, öronen fladdrar, men utöver detta lämnar Hallströms Nötknäppare en hel del att önska. Tablåerna, vissa mera fantastiska än andra, avlöser varandra men utan att filmen dramatiskt fattar eld. Det känns överproducerat och oinspirerat, komplett med ett manus som sällan eller aldrig får till det. Snömos och luftslott är vad som står på programmet.

Krister Uggeldahl

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Mångsidiga museiupplevelser lockar till Lahtis

Mer läsning