Claes Olssons svar till Trygve Söderling: "Jag går inte på oplöjd mark"

Claes Olsson drömmer alltjämt om att göra film på Södergran och Diktonius. Bild: Richard Nordgren

Diskussionen går vidare om behandlingen av de litterära modernisterna inom filmen.

Tack Trygve för ditt informativa inlägg (HBL 2.12)! När jag talar om en vilja att göra en film om Edith Södergrans och Elmer Diktonius möte i Raivola 1922 är jag helt medveten om att jag inte går på oplöjd mark. Oktoberteatern uruppförde Nilssons pjäs Guds djärvaste ängel 1988 och jag faktiskt såg den när Oktoberteatern gästspelade i Helsingfors.

Jag blev intresserad av våra modernistiska författare redan på slutet av 1960-talet när jag som gymnasist jobbade på Gordins antikvariat på Nylandsgatan och har sedan dess funderat och planerat olika filmer utifrån modernisternas verk, bland annat Henry Parlands Sönder.

Jag tyckte mycket om Tuija-Maija Niskanens tv-drama Landet som icke är och det fick mig att producera hennes biofilm Suuri illusioni (Stora illusionen), som baserar sig på Mika Waltaris roman från 1928.

De senaste dryga 25 åren har det skrivits många intressanta artiklar, essäer och böcker om Edith Södergran med olika vinklingar, bland annat Jan Hälls Vägen till landet som inte är – En essä om Edith Södergran och Rudolf Steiner (2006) och Agneta Rahikainens Kampen on Edith – Biografi och myten om Edith Södergran (2014). Dessa har vidgat min vision om en möjlig film. Också Fredrik Hertzbergs bok Mitt språk är ej i orden – Gunnars Björlings liv och verk (2018) ger en mycket intressant bild av våra litterära modernister.

På dryga 25 år har bildberättande och bildspråket ändrats mycket. Och en biofilm, som jag tänker på, är alltid visuellt starkare än ett tv-drama. Det har också vuxit upp en ny yngre publik, som inte är så bekant med Edith Södergran eller Elmer Diktonius.

Läs också:

Trygve Söderling: Filmerna som Claes Olsson efterlyste HBL 2.12

Claes Olsson: "Svenskspråkiga filmer sporrar unga filmskapare" HBL 27.11

Claes Olsson

Annons: Aktia hjälper dig att tänka framåt

De flesta finländare har idag koll på att hem, fritidsbostad och fordon behöver försäkras för att hålla ekonomin i balans om allt inte går som planerat. När det kommer till personförsäkringar är läget ett annat. Jämfört med många andra länder har Finland ett bra socialskydd och många förlitar sig på att man får tillräckligt stöd för att klara sig ekonomiskt om något allvarligt inträffar. Men hur långt räcker socialskyddet egentligen? Hur påverkas livet om man insjuknar allvarligt och inte längre kan arbeta? Klarar sig familjen ekonomiskt utan en förälder? 9.4.2020 - 00.00

Mer läsning