Cinematisk terminalvård

Margot Robbie är en nyfiken servitris som lever ett farligt dubbelliv. Bild: Filmikamari

Terminal är en soppa som inte ens är värd tallriken den serveras på. Trots de stiliserade miljöerna och en sexigt diabolisk Margot Robbie.

THRILLER

Terminal

Regi och manus: Vaughn Stein. Foto: Christopher Ross. I rollerna: Margot Robbie, Simon Pegg, Dexter Fletcher, Max Irons, Mike Myers.

Terminal heter filmen, inte att förväxla med Steven Spielbergs The Terminal med Tom Hanks i rollen som papperslös, akterseglad flygresenär.

Titeln syftar i det här fallet på en öde tågstation som i sin tur omges av ett neonfärgat, urbant helveteslandskap, skådeplats för ett kriminellt scenario med dödlig utgång. Snacka om ändhållplats.

Mycket handlar det om Margot Robbies professionella mördare Annie som frilansar som strippa och som med hjälp av den kvinnliga charmen bussar två intet ont anande lönnmördarkolleger (Dexter Fletcher och Max Irons) på varandra.

Däremellan ställer hon upp som servitris, bara för att linda Simon Peggs pensionerade lärare och hatobjekt runt sitt finger. Det visar sig att de två har en gemensam historia, en rätt så otäck sådan.

Inte att förglömma: Mike Myers haltande, till synes oförargliga stins som dock sitter på ett betydligt mera skrämmande alter ego.

Snack utan verkstad

Ifall man vill säga nåt gott om Terminal skulle det i så fall handla om de film noir-inspirerade, tokstiliserade miljöerna, inte helt olik dem som påträffades i Frank Miller-filmatiseringen Sin City.

Ett bokmärke förtjänar kanske också I, Tonya-aktrisen Margot Robbie, här i en roll som lika väl kunde ha gått till Charlize Theron. Det är lika sexigt som diaboliskt, inte så himla långt från Robbies rollarbete i Suicide Squad.

Trots detta är resultatet en soppa som inte ens är värd tallriken den serveras på.

Vändningar finns det gott om, likaså attityd, men i övrigt är det mycket snack och lite verkstad.

De kyliga, kriminellt spetsade replikskiftena – som hämtade ur Quentin Tarantinos och Guy Ritchies "school of rock" – faller i regel platt till marken. Och av karaktärerna återstår till slut inget annat än en våt fläck.

Vaughn Stein heter regissören (och manusförfattaren), en av de där typerna som uppenbarligen är uppväxt på film och ingenting annat. Resultatet är därefter.

Krister Uggeldahl

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Axxell tänker som morgondagens jordbrukare – satsar på samarbete

Mer läsning