Chipbristen: toapapperskris i repris

Upplever vi en toapapperskris i repris i hamstringen av chip, som slår hårt mot fordonsindustrin? Bild: Ronny Hartmann/Lehtikuva-AFP

Är du bilsugen? Köpupplevelsen kan numera påminna om östtyskens öde: ett evigt köande efter en ynklig Trabant, eller i allra bästa fall en Wartburg. Chip – dessa kritiska råvaror – är inget man snyter ur näsan.

Trabant, den östtyska regimens svar på Volkswagen, blev en sorglig symbol för hela det stagnerade samhällssystemet. Folkbilen för östmänniskan utvecklades under 1950-talet på initiativ av politbyrån, men denna kommunistiska schnappsidé präglades av kronisk brist på råvaror, reservdelar och modernisering. Väntetiderna var ohemult långa: upp till 15 år. Efter återföreningen fick Trabant ironisk kultstatus, i ostalgisk anda.

Köbildning, ineffektivitet och undermåliga resultat är typiska drag hos planekonomi. Hur förklarar vi då att den högtrimmade globala produktionsapparaten nu i pandemins kölvatten skriker efter chip? Bristen på integrerade kretsar – grunden för all elektronik – är ett återkommande tema i delårsrapporterna, i synnerhet hos biltillverkare som tvingats pausa produktionen, köra lägre takt eller rentav stänga hela fabriker då de saknar kritiska komponenter. Problemen slår i stort över alla bilmärken.

Hamstringspanik bidrar till fenomenet. Alla minns väl masshysterin kring mars 2020, då folk bunkrade upp med toapapper. Produktionen löpte normalt, men då alla samtidigt får för sig att läget vore akut resulterar det i tomma hyllor, kvällstidningsrubriker och därmed en självförstärkande rundgång.

I spåret av pandemin i början av 2020 trappade fordonsindustrin ner på produktionen. Därefter blev man utmanövrerad av konsumentindustrin – elektronik och vitvaror – som tog över en stor del av orderna för chip. Ryktet spred sig, allt fler tillverkare började köpa upp större lager än normalt, och dessutom tidigare än nödvändigt. De växande beredskapslagren förvärrade krisen.

I åratal har fordonsindustrin trappat ner sin lagringskapacitet och pressat underleverantörerna på komponenter "just in time" eller "just in sequence". Man jagar sekunder i ett kontinuerligt flöde av montering till minsta möjliga kostnad. Avigsidan hos denna försörjningsstrategi är sårbarhet: då komponenterna inte rullar exakt i planerad ordning uppstår långa stopp. Det fungerar utmärkt så länge allt går som på räls – men toleransen för misstag är låg, och då nyckelkomponenter saknas stannar maskineriet.

Det har skrivits mycket om halvledare, råmaterial för elektriska kretsar, men på den punkten råder ingen brist, trots massmedial begreppsförvirring. Däremot existerar ett underskott på specifika, integrerade kretsar, alltså chip. I grunden finns flaskhalsar inom en alltmer krävande, kapitalintensiv produktion som knappt håller jämna steg med ett alltmer digitaliserat samhälle.

Läget förvärras av dumsnåla köpare. Visserligen vore det tjänstefel för varje enskild kund att inte agera förutseende och bygga säkerhetslager för känsliga insatsvaror. Men individuell optimering kan leda till kollektiv förlust. Interna trögheter leder till att prognoserna slår fel, plötsligt famlar alla i mörkret. Nu råder även brist på begagnade fordon och hyrbilar. Lägg sedan till aptit på chip hos 5G-nät, artificiell intelligens, automation och robotisering, och den digitala soppan är klar.

I maj förutspådde konsultbyrån Alixpartners att årets chipbrist kan kosta bilindustrin 3,9 miljoner fordon i termer av utebliven produktion. Konsumenter står inför längre leveranstider och högre priser. Krisläget blåser inte förbi i första taget. I dagsläget inhandlar fordonsindustrin cirka 10 procent av världens chip, men dessa monteras huvudsakligen i traditionella bilar. Framöver blir våra fyrhjulta vänner alltmer elektriska och högteknologiska.

För att motverka hamstring, exempelvis i krigstider, brukar länder införa ransonering. Något Trabantscenario blir knappast aktuellt inom chip- eller bilsektorn, där saker än så länge rullar på någorlunda, om än väldigt trögt. Tröttnar du på att köa efter en bil – införskaffa då cykel, eller elcykel ifall plånboken tillåter. Men vänta ett tag: också på den fronten råder komponentbrist, flaskhalsar och långa väntetider.

Chiptillverkningen är koncentrerad till Asien och USA. Samtidigt hårdbevakar framför allt kinesiska intressenter branschen och snappar upp små tillverkare allt vad de hinner. Chip och integrerade kretsar är nämligen framtidens strategiska råvaror, och används som slagträn i handelskrig. Spelplanen definieras av den som har kompetens, innovationsförmåga, kapital – och tålamod.

Torsten Fagerholm är ledarskribent

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Pionjären inom styling

Mer läsning