Chefstränaren: "Behövs mångsidighet"

Anita Korva har hållit på med många andra grenar förutom skidåkning. Bild: Lehtikuva/Heikki Saukkomaa

Det krävs mer än bara uthållighet för att bli en bra skidåkare.

Samtidigt som svenskarna gjort succé har det blivit uppenbart att finländarna i snitt saknar många av de egenskaper som behövs i modern skidåkning – i synnerhet på de till stor del lättskidade banorna i Seefeld. Snabbhet, skicklighet och explosivitet.

Sveriges supertalang Frida Karlsson har en mångsidig bakgrund: hon har friidrottat och spelat handboll och fotboll innan hon fokuserade på skidåkning. Den finländska begåvningen Anita Korva har en lite liknande bakgrund.

– Vi pratade precis med skidvallaren Mika Venäläinen som drar akademiträningar i Kuopio att det syns direkt på en junior som har en mångsidig bakgrund, spelat fotboll eller ishockey eller friidrottat. Där kommer snabbheten. En uthållighetsmaskin kan redan vara naturligt långsam, säger Finlands chefstränare Matti Haavisto.

– Förstås, någon kan vara långsam och ha mera uthållighet och någon kan vara snabbare. Det går förstås lätt så att någon som är duktig i uthållighetsgrenar skidar på vintern och springer till exempel terränglopp på sommaren. Den borde göra helt motsatta grejer under sommaren, hoppa längd, stöta kula och hoppa höjd.

Sprintlopp är en bättre inkörsport till distanssträckor än tvärtom och några av de mest lovande namnen i landslaget har en bakgrund som sprintrar: exempelvis Joni Mäki och Ristomatti Hakola har främst profilerat sig som sprintrar tidigare under sin karriär. Bland världsstjärnorna kan Johannes Høsflot Klæbo nämnas som en sprinter som också lärt sig att skida distans. Sprinteregenskaperna behövs också på distanssträckorna, i masstarter och bonusspurter.

– Det går att utveckla sin uthållighet i senare ålder. Frånsett Eveliina har nästan alla nya i landslaget använt sprint som språngbräde, säger Haavisto.