Charmig, splittrad thrillerkomedi

Anna Kendrick är en mammavloggare som utreder sin bästa väninnas försvinnande. Bild: Peter Iovino

För att kunna njuta fullt ut av A Simple Favor krävs det att en antingen tar den minst sagt långsökta handlingen med en nypa salt eller helhjärtat omfamnar de eskalerande galenskaperna.

THRILLER/KOMEDI

A Simple Favor

Regi: Paul Feig. Manus: Jessica Sharzer, efter roman av Darcey Bell. Foto: John Schwartzman. I rollerna: Anna Kendrick, Blake Lively, Henry Golding, Andrew Rannells.

Att en film är regisserad av Paul Feig brukar signalera bred komedi. Han har under 2010-talet utmärkt sig genom Bridesmaids, The Heat, Spy och nya Ghostbusters och vid första anblick ser det ut som att han följer samma linje i A Simple Favor. Till tonerna av fransk yé-yé introduceras den ensamstående mamman Stephanie (Anna Kendrick) som har en vlogg där hon delar med sig av recept och tips för hemmet. Hon är ständigt redo med cupcakes, pärlplattor och hurtig attityd, och de andra hemmaföräldrarna avskyr hennes präktighet. Karaktärerna och de hyperestetiserade kulisserna är som gjorda för lite förortssatir.

Märklig hybridfilm

Men filmen är baserad på Darcey Bells thrillerroman med samma namn och utvecklar sig snart till en märklig och egenartad hybridfilm, där tonen whiplash-artat skiftar mellan komedi och thriller. Möt Emily (Blake Lively), till synes Stephanies motsats: en elegant karriärkvinna som dricker oroväckande många martinis och struntar blankt i föräldraskapets mer konventionella aspekter. Deras söner går i samma klass och en slags vänskap uppstår. Där Emily får Stephanie att öppna upp och blotta mindre tillrättalagda sidor förblir hon själv ett mysterium. Och en dag ber hon Stephanie hämta även hennes son från skolan, och så försvinner hon spårlöst.

Filmens fokus är Emily. Vem är hon? Vad har hänt? Feig och manusförfattare Jessica Sharzer gör sitt bästa för att utmåla Emily som ett mysterium: ingen förstår henne, men alla faller för henne utan att ställa frågor eller kräva svar. Blake Lively är visserligen något av en gåta (är hon en bra eller dålig skådespelare?) men ju längre in i labyrinten vi kommer, desto tydligare blir det att mystiken främst är ett billigt trick för att dölja en alltför tunt skriven karaktär. Då visar sig Stephanies skelett i garderoben vara betydligt intressantare, något filmen gärna hade fått gräva djupare i. Kendrick är rent ut sagt fenomenal på att spela duktiga flickor med kontrollbehov, och här får hon ta ut svängarna rejält.

Nattsvart humor

Att blanda genrer är riskabelt, allt som oftast kan resultatet kännas ofokuserat och splittrat. Så är stundvis fallet även här. När filmen plötsligt försöker vara en thriller à la Gone Girl börjar bygget krackelera och alltför många intrigvändningar kastas in utan att underbyggas. Den nattsvarta humorn hanterar Feig däremot imponerande väl, och personligen är jag överlycklig att slippa hans kännetecknande fäbless för toaletthumor.

För att kunna njuta fullt ut av A Simple Favor krävs det att en antingen tar den minst sagt långsökta handlingen med en nypa salt eller helhjärtat omfamnar de eskalerande galenskaperna. Utöver det är det bara att njuta av Kendricks och Livelys kemi och charmigt avväpnande prestationer. Det är när fokus ligger på relationen dem emellan som Feig verkligen hittar rätt. Resultatet är då utsökt snyggt, skruvat och underhållande.

Martina Moliis-Mellberg Reporter

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning