Det var på håret när att jag aldrig skulle ha fått praktikplatsen som fick mig att flytta till Bryssel för sju år sedan. Arbetsintervjun gick väl i övrigt bra, men när mina internationella erfarenheter kom på tal märktes det att mina blivande arbetsgivare inte var imponerade av en kort utbytesperiod i Tyskland och en pågående praktik i Stockholm.
De var osäkra på om jag faktiskt skulle flytta till Bryssel och stanna där praktikperioden ut, så starkt förankrat till Finland var mitt cv. Jag tror jag mumlade något om starka personliga skäl (läs: flickvän som flyttat till staden) och kanske räddade det situationen.
Sedan den intervjun har jag stannat inom samma organisation och nu själv flera gånger suttit på andra sidan vid rekryteringsprocesser, främst på jakten efter praktikanter och andra yngre kolleger. Nu förstår jag mina blivande arbetskamraters tveksamhet till min brist på internationell erfarenhet – jag har gång på gång imponerats av listan med sökande, där det snarare varit regel än undantag att ha studerat i minst två olika länder och praktiserat i tre.
