Stort Schubertspel med det lilla extra – Aapo Häkkinen är en suverän fortepianist

Aapo Häkkinen visar sig på styva linan som fortepianist i en lysande inspelning av två Schubertklassiker.

Blev jag tvungen att lyssna på samma musikverk varje dag i resten av mitt liv, så vore det sannolikt Schuberts populära Pianotrio i Ess-dur (op. 100), och i så fall valde jag just den här inspelningen. Det unika i Schuberts omfattande verk är att han alltid lyckas baka in sådana lyriska element som vanligen knyts ihop med småskalighet. Aapo Häkkinen, mer känd som cembalist, visar sig också vara en lysande fortepianist. På den här inspelningen behandlar han instrumentet (Conrad Graf, 1827; samma år som trion komponerades) med suverän fingertoppskänsla och elegant bravur. Tillsammans med Erich Höbarth och Alexander Rudin gör Häkkinen allt man kan göra av den gigantiska trion, och ytterligare det lilla extra. De har rätt känsla för det lyriska i det monumentala – det femtiotre minuter långa verket blir aldrig tungt och utdraget. Vid lyssnandet slutar tid och rum existera för mig och jag önskar att verket aldrig tog slut.

ANDRA LÄSER