Krönika: I penningknipa

För en helsingforsare i exil som besöker sin hemstad mest bara på somrarna är det en annan sak. Jag har en sinnesbild av hur det var för ett år sedan och de förändringar som stadsborna vant sig vid under en längre tidsperiod lägger jag genast märke till. Jag skyndar mig att säga att jag personligen tycker att förändringar i stadsbilden i allmänhet är något positivt. Men så är det inte alltid.

I somras hade jag ett behov av att ta ut kontanter och gick för att söka en bankomat. Men nej! På platserna i centrum där det brukade finnas automater fanns det inga automater. Inte på Centralgatan eller Alexandersgatan, i varuhusen eller på Mannerheimvägen. Till slut hittade jag en bankautomat i en korridor på järnvägsstationen och fick stå i kö för att ta ut pengar.

En klar försämring av samhällsservicen – vad säger helsingforsborna? En snabb enkät bland vänner och bekanta visade att en del inte hade tänkt på eller ens lagt märke till bankomaternas försvinnande (”alla använder ju ändå bara kort nuförtiden”), andra tyckte det var tråkigt att behöva springa runt stan för att få ut kontanter men hade resignerat (”det är väl så att kontantbetalning kommer att försvinna, se bara på Sverige”).

Ja, se bara på Sverige! Gå in på första bästa kafé i Stockholm och du möts av beskedet ”Endast kortbetalning”. De flesta bankkontor hanterar inte längre kontanter. Min kusin, Aftonbladets tecknare Robert Nyberg, publicerade en bild där en äldre dam kommer in på banken, sätter en säck pengar på disken och säger till den förskräckta banktjänstemannen: ”Detta är en insättning!”.

Intressant nog är situationen nere i Europa den motsatta. I Österrike och Tyskland är kontantbetalning fortfarande det normala och på många ställen tar man inte ens emot kort. På dörrarna till traditionskaféerna i Wien står det ofta ”Endast kontantbetalning”. Detta har försatt många turister, särskilt från Sverige, i svårt bryderi.

Enligt en färsk opinionsundersökning föredrar 77 procent av österrikarna kontantbetalning. Österrike som EU-medlem har också tagit avstånd från planerna på att avskaffa 500-eurosedeln och Bryssels förslag att införa ett 10 000 euros tak för kontantuttag.

Parlamentet i Wien har gjort rätten att betala med kontanter till österrikisk lag.

Varför denna skillnad mellan Sverige och Österrike? Experter menar att en grundläggande orsak är medborgarnas inställning till staten.

I Sverige har man ett större förtroende för sina medmänniskor, samhället och myndigheterna än i Österrike, vilket bland annat märktes i ländernas diametralt motsatta coronapolitik – i Sverige få restriktioner, man litade på folks ansvarskänsla, i Österrike hårda tvångsåtgärder, vilket ledde till gatuprotester mot regeringens hantering av pandemin. I slutändan stod Sverige med färre antal dödsfall än Österrike.

Misstron mot överheten ligger också till grund för motståndet mot kortbetalning. I Österrike ser man kontantbetalning som en fri- och rättighet, precis som man för flera år sedan motsatte sig avskaffandet av bankhemligheten: ”Ingen ska få ta ifrån oss vår frihet!”.

 Det finns en utbredd rädsla för att kortbetalning gör oss genomskinliga så att banker, myndigheter och skurkföretag, inte minst inom den globala informationsindustrin, vet allt om oss.

Vem har rätt, svenskarna eller österrikarna? Är övergången till kortbetalning en oundviklig och önskvärd utveckling eller leder den oss in i ett folkfängelse där övervakningsindustrin regerar?

Svaret får vi veta med tiden, men intressant är att notera att myndigheterna till och med i Sverige i dagens världsläge rekommenderar att man håller sig med en större summa kontanter hemma som säkerhet ifall de elektroniska systemen av någon orsak fallerar.