Cervantes i musiken

Helt gripande var Maria Altadills sensibla tolkning av programmets två sista sånger under rubriken MUERTE, död. Bild: Pressbild

Spanjorskan Maria Altadill bjöd på tidvis gripande tolkningar av Cervantesinspirerade sånger på Emsalö i söndags.

Emsalö musikfestival

Maria Altadill, sopran, Mikko Ikäheimo, lutor och gitarr, Antti Korhonen, recitation och gitarr samt Linda Hedlund, violin.

Emsalö kapell 24.7.

400-årsminnet av William Shakespeares död har detta år uppmärksammats stort också i musiken, inte minst med Giuseppe Verdis operor. Samma år, 1616, dog en annan stor författare, den moderna romanens skapare Miguel de Cervantes. Hans betydelse för musiken kan väl inte jämföras med Shakespeares men den spanska sopranen Maria Altadill har tillsammans med sina musikerkollegor sammanställt ett program med renässans- och barockmusik, åtminstone delvis inspirerad av Don Quijote och hans värld.

Programmet var tydligt strukturerat i sju grupper med tre till fyra sånger eller instrumentalstycken i varje grupp, alla med rubrik ur Don Quijote. Ytterligare stadga och mening gav Antti Korhonens recitation – på finska! – av sonetter av Cervantes. Förutom några kända namn – Lully, Corelli, Händel – var musiken av för mig okända spanska tonsättare vars sånger tolkades självklart autentiskt av spanjorskan Maria Altadill. Helt gripande var Altadills sensibla tolkning av programmets två sista sånger under rubriken MUERTE, död.

Bland instrumentalisterna var Mikko Ikäheimo med sin gitarr och sina lutor, en härligt mjukt klingande basluta, självklar primus inter pares, medan skådespelaren Antti Korhonen visade sig vara en helt habil barockgitarrist. Festpelens konstnärliga ledares, Linda Hedlunds violin kompletterade aktivt Maria Altadills sopran i en duett, Que voy-je! av Jean-Baptiste Lully och fröjdade sig åt durtersen – tierce de Picardie – i Biagio Marinis Passacaglia en Sol.

Helt överens med Hedlunds tonbildning var jag inte; i denna repertoar, tillsammans med renässanslutor och barockgitarrer hade jag väntat mig en rakare, lite periodinstrumentmässig ton.

Bristande språkrutiner

Musikfestspelen arrangeras av en registrerad förening, grundad 2006 och helt enkelt kallad Emsalö musikfestival. "Musikfestival" är måhända en något överambitiös term för en serie på fyra konserter av vilka endast två av årets konserter försiggår på Emsalö, de två andra i Borgå domkyrka och i Berghälls kyrka i Helsingfors. Behovet av en dylik minifestival torde vara akut och Emsalös unika och stämningsfulla kapell fylldes av en tacksam publik.

Arrangörernas bristande rutin – likgiltighet kan det knappast vara frågan om – och kunnande när det gäller de programblad som publiken får är emellertid iögonenfallande. Hela programmet presenterades endast på originalspråk, det vill säga spanska samt lite italienska.

Jag betvivlar inte Emsalöbornas språkkunskaper, mina räckte dock inte till, och visst var det symptomatiskt att publiken reagerade först på dryckesvisan Qui vent chasser une migraine – huvudvärken dagen efter var något bekant. En översättning av sångtexterna och en kort presentation av de många obekanta tonsättarna hör absolut till i ett sakligt programblad.

Antti Korhonens recitationer ur Don Quijote, ofta som melodram till lutackompanjemang, var välkomna och väl strukturerade i programhelheten.

Dock uppstår frågan: Varför presentera dessa texter i en anonym finsk översättning för en publik som till största delen är svenskspråkig? Mest raffinerat hade det ju varit att läsa texterna på originalspråket spanska och skriva in en översättning i programhäftet.

Konserten ges i repris i Helsingfors 28.7 på Aino Ackté-klubben vid Berghälls kyrka.

Folke Forsman

Bli kock i Axxell

Svenskfinlands kändaste kock, Micke Björklund, har trätt in som mentor och mecenat för Axxells kockutbildning i Karis, för kockutbildningens framtid och Finlands matkultur. 8.10.2019 - 11.40

Mer läsning