Centraliseringsreformer och landsbygden

Centraliserande reformer av de offentliga strukturerna är ständigt närvarande i den offentliga debatten. Ett problem med den här utvecklingen är att människor inte flyttar på sig hur som helst. Den unga befolkningen är mer flyttningsbenägen, vilket medför att utflyttningskommunerna inte bara minskar utan får också en allt äldre befolkningsstruktur. Följden blir förstås att den ekonomiska ekvationen blir allt svårare att få ihop för de här kommunerna då allt färre personer ska bidra till ett allt större servicebehov.

Det här är en grov bild av hur låst den framtida utvecklingen av den offentliga förvaltningen ter sig på landsbygden. En anledning till detta är dock det uppifrån-ner-perspektiv som den offentliga förvaltningen har varit tvungen att använda. Verkligheten generaliseras för att bli hanterlig – befolkningen definieras genom statistiska enheter som beskriver vissa väsentliga förhållanden.

Samtidigt undangömmer ett sådant perspektiv faktorer som kan vara nog så väsentliga. Till exempel kan avstånd till regioncentrum, befolkningens storlek och åldersstruktur antyda att två områden har liknande förutsättningar, men de verkliga förutsättningarna kan ändå vara mycket olika.

Särskilt problematiskt blir uppifrån-ner-perspektivet då vi bedömer utvecklingsmöjligheter. Vi har lärt oss att utveckling ska baseras på de kvaliteter och resurser som finns lokalt. Närhet och tillit är fördelar som definierats i de ekonomiska vetenskaperna genom begrepp som kluster och regionala innovationssystem. I forskningen på rural utveckling har platsens karaktär och resurser på ett liknande sätt identifierats som centrala för de lokala samhällenas bärkraft och socioekonomiska hållbarhet.

I ett dylikt nerifrån-upp-perspektiv syns inte bara kostnaderna, utan de lokalt specifika möjligheterna blir synliga, liksom de hinder som finns för att de här möjligheterna ska kunna realiseras.

I ett nerifrån-upp-perspektiv blir den offentliga servicen en del av ett större pussel, där den i vissa fall kan ha en central position medan den i andra kan kompenseras av andra bitar eller av helt nya typer av lösningar.

För att åstadkomma en lokal hållbarhet behöver vissa områden inte mer än ett tillräckligt handlingsutrymme, medan andra kräver någon form av hjälp för att aktiveras. Poängen är att områden, som ovanifrån ser ut som problem, kan vara bärkraftiga om vissa faktorer justeras, och dessa behöver inte ens vara kostnadsrelaterade.

Små och stora lokala samhällen har olika typer av styrkor och svagheter. Det största problem som små lokala samhällen har i dag är att de måste verka enligt de förutsättningar som gäller för befolkningsmässigt stora platser. Det här gör att de små samhällenas styrkor inte kommer till användning, som lokal tillit, nära kontakt med den kommunala förvaltningen och andra externa resurser, aktiva lokala samhällen och strukturer som möjliggör mobilisering.

Innovativa lösningar kommer fram genom nära kontakt med lokala intressenter. Det finns således ett behov av att den offentliga förvaltningen – såväl kommunala som statliga organisationer – har mer direkt och kontinuerlig kontakt med de lokala samhällena.

Närhet och tillit är över huvud taget bristvaror i en samtid med allt större demokrati- och legitimitetsproblem. Under årtiondena efter andra världskriget var samhällskontraktet särskilt starkt och var en starkt bidragande orsak till den gynnsamma utvecklingen.

Vi måste nu hitta nya sätt att knyta samman grupper och ge legitimitet åt de offentliga organisationerna. Det här behovet syns i städer liksom på landsbygden, men just i fråga om centraliserande förvaltningsreformer är det i större utsträckning de perifera förutsättningarna och intressena som hamnar i skymundan.

Mer om ämnet finns att läsa i forskningsrapporten "Centraliseringsreformer och landsbygden: en modell för distribuerad landsbygdssäkring", som finns att ladda ner från Åbo Akademis Doria-databas.

Kenneth Nordberg Vasa

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning