Centern offer för sin viljepolitik

Bild: Roni Rekomaa

Varför skulle Centern äventyra sin landskapsreform eller Samlingspartiet sin valfrihet i vården genom att låta regeringen falla?

Också en del initierade politiska bedömare tippar att Juha Sipiläs trepartiregering inte sitter perioden ut. Det är dock svårt att tro att regeringen inte skulle sitta till nästa ordinarie riksdagsval våren 2019. En riksdagsupplösning och nyval har gjorts i det närmaste omöjliga efter den författningsändring som president Mauno Koivisto genomdrev. Presidenten kan upplösa riksdagen bara på förslag av statsministern, som alltså först borde erkänna sitt misslyckande.

Varför skulle Centern äventyra sin landskapsreform eller Samlingspartiet sin valfrihet i vården genom att låta regeringen falla? Och Sannfinländarna är det parti som skulle förlora mest vid ett riksdagsval nu. Om Sannfinländarna trots allt lämnar regeringen är den nästan enda möjligheten att ta med de minst regeringskritiska oppositionspartierna SFP och Kristdemokraterna, om man vill undvika nyval. Det skulle ge en bräcklig majoritet på 101 mandat.

I varje fall ser det ut som om experimentet med Sannfinländarna i regeringen skulle vara högst en valperiod. Såsom tre centerideologer Seppo Kääriäinen, Pekka Perttula och Markus Ylimaa noterar i en artikel i tidskriften Kanava (8/2016) har nästan alla tänkbara regeringskoalitioner prövats efter 1987. De nämner dock ett oprövat alternativ, som framkastats av Erkki Tuomioja: en rödgrön regering med de två vänsterpartierna och De gröna. Om de här tre partierna får majoritet (vilket är osannolikt) och bildar regering är det första gången en majoritetsregering bildas utan medverkan av något parti i den avgående majoritetsregeringen.

Det intressanta i de tre centermännens artikel är deras analys av utvecklingen de senaste 30 åren. Det väsentliga enligt dem är att uttryckligen Centern krossat den socialdemokratiska hegemonin och hindrat uppkomsten av en bipolär konstellation enligt europeisk modell, där socialdemokraterna och de konservativa utgör de två polerna. Det skedde då Centern vann sin "blodisande" valseger 1991, vilken föregicks av partiets "viljepolitik" under Paavo Väyrynens ledning, då man under Kalevi Sorsas regering (1983–1987) utmanade SDP:s ledande ställning i regeringspolitiken.

SDP:s hegemoni skulle alltså ha krossats redan 1991. Ändå vann SDP sin största seger efter kriget i valet fyra år senare. I artikeln noteras alldeles riktigt att Centern efter 1987 varit med i regeringen bara som största parti, alltså som statsministerparti. Artikelförfattarna analyserar inte varför partiet inte tagits med i andra regeringar. Kan det ha något att göra med dess "viljepolitik" att andra ogärna samarbetar med det?

Skribenterna har rätt när de säger att socialdemokratins hegemoni är över. Det är också sant att Centern stärkt sin ställning trots spådomar om motsatsen. Efter 1987 har partiet i fyra riksdagsval blivit störst. Före det var dess föregångare agrarförbundet störst bara tre gånger. Men under de senaste trettio åren har Centern också fyra gånger hamnat i opposition mot en majoritetsregering, vilket aldrig hände före 1987. Noteras kan att Centern inte innehaft finansministerposten sedan 1987 eller utrikesministerposten sedan 1995.

Bjarne Nitovuori fri publicist och tidigare politisk journalist vid HBL

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Bokåret 2021 på Bokström

Mer läsning