Centern och Liberalerna har vågmästarrollen – inte Jimmie Åkesson

Tre av tio, 32 procent, av väljarna vill att Alliansen ska regera med stöd av SD, även om de rödgröna blir större än Alliansen. På bild Alliansens partiledare Ebba Busch Thor, Ulf Kristersson, Annie Lööf and Jan Björklund.Bild: Stina Stjernkvist

De politiska analytikerna utropar att det har uppstått en situation där Sverige inte kan regeras. Men så är det ju inte alls om man tillåter sig att se nyktert och mindre traditionalistiskt på det, skriver HBL:s korrespondent Jan-Erik Andelin i Stockholm.

Runtom i Sverige fanns det förmodligen valvakor där somliga trötta valarbetare var på god väg mot ett par promille ju längre kvällen led. Barer stod öppna här och där som tack för gott och frivilligt arbete.

Men få hade räknat med att också skillnaden i röstandelar mellan Sveriges två stora politiska block ända in i kaklet, som det heter, skulle räknas i promille, i procents decimaler i så många timmar och till och med kommande dagar.

Det är ingen som vet vad som ska hända i Sverige nu.

Men det är det som demokrati är, förklarande Stefan Löfven landsfaderligt i den kala före detta fabrikshall på Liljeholmen i Stockholm där (S) höll sin valvaka; förhandlingar, letande och kompromisser.

Och han hoppades att det här var blockpolitikens begravning och såg lite så där glatt bekymrad ut. Och på den jordfästningen var det hot dogs på menyn och entusiastiska SSU-unga sjöng moderna arbetarsprirituals framför scen så Aretha Franklin kunde ha vaknat.

Samtidigt, någon annanstans, i City, i ett mondänt hotell vid Klarabergsviadukten med räkwraps, marinerade oliver och dämpad belysning sa högerns statsministerkandidat Ulf Kristersson att blockpolitiken inte alls är död. Utan att han och det borgerliga alliansblocket tänker bilda regering.

Också det är modigt när man som moderatledare har tappat ett tiotal mandat i parlamentet och nått bara omkring 19 procent av rösterna.

De politiska analytikerna i Sverige utropar att det har uppstått en situation, där Sverige inte kan regeras. Men så är det ju inte alls om man tillåter sig att se nyktert och mindre traditionalistiskt på det.

Den borgerliga Alliansen har haft sitt bäst före-datum. Det var åren efter 2006 då Fredrik Reinfeldt-regeringarna kom till makten. Men efterhand har alliansen snarast haft sina knepigare stunder och ibland påmint om en lite sliten parrelation, där kulissäktenskapet går på middagar och håller god min bland vännerna för att det är enklast så.

Det är sant som Liberalernas Jan Björklund har sagt, att den som inleder ett samarbete med Sverigedemokraterna spräcker alliansen. Detsamma gäller också åt andra hållet – den som inleder ett samarbete med den rödgröna sidan gör att Sverige inte längre har det borgerliga block som en gång innebar att en röst på högern entydigt var en röst på en borgerlig regering.

Men förra natten var natten då Fantomen miste sin mask och Sveriges socialdemokrater efter halvseklers makt blev ett vanligt parti som andra, med jordiska 28 procent av rösterna.

Centerns Annie Lööf har framgångsrikt gjort sin hemtrakts småländskhet och Gnosjöanda till ett varumärke (även om hennes far sagt till mig att det är omöjligt) och ett politiskt program.

På samma vis skulle vi från Finland gärna introducera politisk rödmylla som ett varumärke på den svenska marknaden. Vi vill gärna säga att center och socialdemokrater mycket väl har kunnat samarbeta framgångsrikt i vår historia och att vi är beredda att, om så behövs, göra om det.

Annie Lööf har med sin sonora stämma och småländska dialekt predikat värdejingajj och hennes medmänskliga strävan att vara rejäl, som smålänningar är. Så hon kunde också hitta anknytningspunkter hos de rödgröna, nu när Moder Svea behöver det.

Också här kan vi i Finland bjuda på en modell. Vi har ofta sett vårt liberala SFP i många värderingsfrågor kunna vara väl överens med våra gröna och vår vänster, även om SFP sedan samtidigt också kan föredra en rätt så högerstyrd ekonomisk politik.

Ifall man ändå behöver tänka i termer av blockpolitik, så kunde man också tala högt om det block som populistledaren Jimmie Åkesson helst skulle vilja se – det konservativa blocket. Ett sådant finns ju i praktiken redan. Det består av Sverigedemokraterna, Moderaterna och nu också Kristdemokraterna som alldeles nyligen var ett utpräglat mittenparti.

KD gjorde egentligen förra valnattens största sensation i svensk politik. Ett undergångstippat tynande frikyrkosocialt parti kom igen i en ny mera vass, allmänt högerkonservativ skepnad. Partiet ser ut att fördubbla sitt resultat i förhållande till partiets sorgliga två-komma-nånting i procent till att stiga från 23 till 30 mandat i Sveriges riksdag.

Sverige har egentligen nu ett vänstergrönt block, ett mittenliberalt block och ett konservativt block. I stället för att orda så mycket om Jimmie Åkessons roll som vågmästare borde man sno besmanet och karatvågen av honom. Vågmästarrollen tillkommer nu Centern och Liberalerna i den verkliga politiska mitten, just som vågar vanligen har sin stödjepunkt – i mitten.

Det är måndag morgon och partiledare och hundratals andra kandidater, invalda eller ej, får börja vänja sig vid att igen tala som normala människor igen, i en normal vardagskommunikation där man har lagt valrörelsens svulstiga glosor, taktiska upprepningar och löstagbara vassa pekfinger i teatergarderoben.

Allianser är inte så givna som man gärna ville se det. Det gäller både den formella alliansen till höger som redan har en egen logga – och den rödgröna alliansen i landskapet till vänster.

I går, i solen utanför en vallokal i Järfälla sa en man som i dag går till sitt jobb på Mekonomen igen, att det nuvarande låsta läget i politiken hade "gjort ont".

Sverige tycks nu modigare behöva fundera på om det ändå inte vore bättre att bryta allianser och block. Att politiskt skiljas, inte minst för att det vore det bästa för bar... för barnen, höll jag på att skriva. Jag menade väljarna.

Jan-Erik Andelin HBL:s Nordenkorrespondent i Stockholm

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00