Insändare: Låt läraren undervisa

20.09.2022 17:17
Äpplena har knappt fallit från träden, och inlärningens frön är först försiktigt sådda, och ändå är budskapet redan klart: lärarna är överbelastade. Efter sommarens månader är läraren ivrig över undervisningen, hen vill skapa en god gruppanda och planera året enligt läroplanen, men i stället för att fokusera på detta berättar lärarna att planeringen främst fokuserar på hur olika projekt ska genomföras. Man fokuserar inte på ett enda projekt, utan projekten är så många att ingen längre vet vad som egentligen borde göras. Enkäter ska besvaras och undervisningen ska formas för att passa in på vissa kriterier.
Det är de politiska beslutsfattarnas uppgift att säkerställa att skolornas grundfinansiering!
Olika projekt är givetvis ett bra sätt att utveckla undervisningen. Problemet är att skolans personal, för att inte tala om eleverna, inte får sin röst hörd när det gäller vad som skulle vara viktigt att utveckla. Det finns ett stort behov att hitta former för att skolpersonalen ska orka med arbetet. Läraren förväntas vara en utvecklare, jobba mångsidigt i och med olika nätverk, genomföra projekt, bibehålla en god relation till arbetsgivaren och samtidigt fungera som elevernas lärare, fostrare, tränare, stödjare, coach och kämpe.
Många lärare vill först och främst fokusera på sin grunduppgift – att undervisa och handleda eleverna. De vill se eleverna lyckas, bli ivriga och hitta elevernas styrkor. Lärarens viktigaste uppgift är att skapa möjligheter för inlärning och vara närvarande för eleverna. Tillsvidare har egentligen inget projekt som jag har stött på fokuserat på styrkan i närvaro och att vara tillsammans med eleverna. Och det är något jag tror och står upp för.
När mina före detta elever sedan flera år tillbaka ropar "Hej Vellu, hur mår du?" tror jag att jag som lärare har lyckats med något. Jag har sett och hört mina elever, jag har fokuserat på kontakten och det som är viktigast.
Vi behöver veta att skolorna garanteras de resurser som behövs. Vi behöver möjliggöra att specialundervisning och smågruppsundervisning arrangeras, samt att stödja nyinflyttade elever och elever med olika stödformer. Jag står upp för fostran och utbildning – vi måste satsa på det som är viktigast. Jag talar för varje barns och ungas rätt till möjlighet att lära sig under jämställda premisser. Skolorna och daghemmen i Helsingfors är världens bästa – vi måste se till att utvecklingen fortsätter så.
Veli-Pekka Dufva, licentiat i gymnastik- och idrottsvetenskaper, pedagogie magister, medlem i fostrans- och utbildningsnämnden (Saml), Helsingfors

ANDRA LÄSER