Insändare: Insjungning ingen test av musikaliteten

18.09.2022 15:15
Som kördirigent (på svenskspråkiga sidan Halsbandet och numera Runebergskören BSB) läste jag krönikan (HBL 14.9) om insjungning med växande otro och förundran. Åtminstone jag – och säkert flera andra dirigenter – känner inte igen situationen som skribenten beskriver. Kanske handlar det om olyckliga omständigheter eller dålig humor (vilket jag nog annars gillar), men litet hade det att göra med det som faktiskt händer i körer.
Insjungningen, testandet kan inte vara någon test av musikalitet. Att testa det borde man ha flera timmar tid och många sakkunniga på plats. De enda – och i körsammanhang nog viktiga – saker man kan kort och kraftigt kontrollera är två: att inga biljud eller andra oroväckande element finns i rösten, som i värsta fall kunde leda till allvarliga röstfel när man sjunger och att örat och rösten har kontakt med varandra, alltså att man kan höra olika frekvenser och deras förhållande och därmed kontrollera rösten.
Jag använder alltid tid till att förklara detta åt alla som kommer med hopp att komma in i en kör. Antagligen, och förhoppningsvis, gör andra dirigenter detsamma. Musikalitet har de flesta nog att sjunga tillsammans, och intelligens – bland mina sångare finns det en hel del vassare pennor i penalen än dirigenten.
Att ännu jämföra amatörer (av kärlek till saken) med proffs (för att livnära sig) gör mig helt stum.
Jag tackar ändå HBL för att satsa över en halv sida för körmusik, mitt i krigs- och krisnyheter. Det värmer en kulturarbetares hjärta!
Teppo Salakka, musikråd, Sibbo
Svar Det är både intressant och givande att höra vad en insjungning faktiskt handlar om, jag tackar för det. Även om humorn i kolumnen – som, om jag får säga det själv, väl ändå inte var dålig – säkert inte passar för alla, hoppas jag att det framgår tillräckligt tydligt att de erfarenheter jag skriver om inte kommer från någon insjungning till en finlandssvensk kör.
Jonas Forsbacka, journalist, HBL

ANDRA LÄSER