Bokrecension: Georg Henrik von Wright hade hejat på Greta Thunberg

Georg Henrik von Wrights (1916-2003) första kontakt med Ludwig Wittgenstein gick snett, men mitt motsvarande sammanträffande med von Wright var ett lyckokast. Som en av hans sista studerande vid Helsingfors universitet tenterade jag den 27 november 1959 approbatur i filosofi – en muntlig sits, utformad till ett angenämt samtal mellan en gentleman och en yngling som av den vänlige tentatorn lyftes upp till samma nivå. Ett regelrätt förhör rörde det sig bara delvis om.

Av frågorna minns jag – förutom något om induktion och deduktion –den om logikens första sats. Mitt svar var korrekt. Däremot bommade jag på Europas och världens äldsta universitet. Jag klämde till med Sorbonne, men rätta svaret var Bologna – Sorbonne kommer först på fjärde plats. I min minnesbild lyste von Wright upp över mitt felaktiga svar, som om han njutit av möjligheten att få sprida lite upplysning. Till saken hör att frågan om det äldsta universitetet inget hade med kursen att göra.