På lördagen blev min son student. Förståeligt nog handlade festtalen mycket om de ”exceptionella omständigheter” som präglat de senaste åren. Det är som bekant frågan om den årskull som var tvungna att spendera halva sin gymnasietid hemma framför datorskärmen. Jag har svårt att föreställa mig hur min egen generation skulle ha reagerat på motsvarande galenskaper, för att nu inte tala om 68-generationen. Dagens unga tog det hela med jämnmod, även om jag aldrig kommer att glömma min sons uppgivna blick då Kiuru & co för n:te gången annonserade en förlängning av distansundervisningen.
Det galnaste uttrycket för detta är hur vi tutat i ungarna att de inte kommer in på några utbildningar som helst utan den långa matematiken. I dag väljer de flesta gymnasister att försöka sig på lång matte under de första perioderna i gymnasiet. Inte sällan går det ut över de främmande språken. I måndagens Helsingin Sanomat uttryckte Finlands näringsliv rf sin oro över finländarnas allt sämre språkkunskaper. Sitä saa, mitä tilaa.
ANDRA LÄSER
Träning
Vad hände med den finlandssvenska skidtalangen Alexander Ståhlberg? – ”Drabbar också män, fast de helst inte talar om det”
05.02.2023 11:28

Löner
Lee Wassell har tre jobb men pengarna räcker inte: ”Jag äter lunch i bilen medan jag tittar på klockan”
05.02.2023 05:00

Finland
Ryska ”blodmineraler” går via Finland till västvärlden – ”VR:s beslut gör ingen nytta”
05.02.2023 05:00

Riksdagsvalet 2023
Moraliskt fördärv eller inte – åsikter kolliderar någorlunda respektfullt på valmarknaden i Hagnäs
05.02.2023 16:43

