Svenskfinlands virtuella kör slår rekord med Finlandia

Jonas Stenström satt i sin lastbil utanför Pemar värmecentral när han spelade in sin stämma till Finlandiahymnen som Finlands svenska sång- och musikförbund släpper i olika webbkanaler på självständighetsdagen.

Till vardags driver han en städfirma och en transportfirma i Kimitoön och tillbringar mycket tid på vägarna.

– Jag levererar flis till värmecentraler i Åboland och Västnyland. Jag är ingen körmänniska även om jag sysslar mycket med musik på fritiden. I dag spelar jag mest in egna låtar om lokala frågor och publicerar dem i min Youtubekanal. Oslipad livekänsla är det som jag eftersträvar, säger Stenström.

Stenström har inte deltagit i något av förbundets tidigare projekt i år som Döpt i Kyro älv som fick 310 bidrag eller Den blomstertid nu kommer som fick 250 bidrag.

Han satte ut ett videoklipp där han övar sin stämma till Finlandia i lastbilen på projektets Facebooksida. Det blev så populärt att han beslutade att också spela in själva bidraget i lastbilen.

– Med mitt jobb kan jag inte förbinda mig till att vara på en viss fysisk plats en viss tid varje vecka, men att sjunga för mig själv och spela in i lastbilen funkar. Det är roligt att delta då någon annan tar hand om finslipningen. Jag tror att slutresultatet blir bra.

Sofia Strömgård, kommunikatör vid sång- och musikförbundet, gläds över bredden bland de 400 bidragen.

– Det är roligt att vi med Finlandia lyckades skapa den största virtualkören i projektets historia. Viktigast var ändå att så många som möjligt deltog. Bidrag har flutit in från hela Svenskfinland, även från finlandssvenskar i Sverige, USA och Australien. Deltagarna är i olika åldrar och har olika mycket erfarenhet av körsång. Många har inte sjungit i kör tidigare och en del har varit påhittiga i fråga om bakgrunden.

Strömgård hänvisar till forskning från University College London som visar att virtuell körsång är nästan lika välgörande som att sjunga i en så kallad riktig kör.

– Körsång minskar känslan av ensamhet och isolation men har det senaste året förknippats med en risk för spridning av coronaviruset. Därför är jag glad över att vi hakade på trenden med virtuella körer och att vi har kunnat erbjuda ett mål som motiverar till att sjunga. Fast jag sjunger ensam framför mobilkameran i mitt vardagsrum känner jag mig som en del av ett större sammanhang.

I ett förråd i Jakobstad står Antti Koivukangas klädd i vit skjorta och fluga. Mobiltelefonen som han filmar med lutar mot ett notställ ovanpå skrivbordet och datorn med noterna står på en kylväska som står ovanpå en tom köttlåda på bordet.

Till vardags jobbar Koivukangas som kommunikationsplanerare vid Snellmans köttförädling och under normala omständigheter sjunger han i kören Jakobstads sångarbröder.

– Vi har haft enstaka övningar i mindre grupper under coronapandemin men det är inte samma sak. Jag vill ha gemenskapen och känslan av att sjunga skuldra mot skuldra med de andra bröderna.

På självständighetsdagen ska kören sjunga utomhus vid hjältegravarna i Jakobstad. Annars har de inte uppträtt sedan pandemin slog till.

Koivukangas deltog också i virtualkören bakom Döpt i Kyro älv.

–  Det är skönt att få utlopp för sjungandet även om en virtuell kör inte kan ersätta min egen kör. Det är också roligt att se bekanta ansikten skymta i videorna. Det bekräftar att vi är ganska många som håller på med körsång.

Både Antti Koivukangas och Jonas Stenström kan tänka sig att delta i fler virtuella körprojekt.

Enligt Sofia Strömgård har projektet varit fantastiskt och virtualkören har gett förbundet stor synlighet.

– Om det behövs kanske vi gör ett fjärde projekt på våren. Men vi hoppas att körerna kan kunna börja sjunga som vanligt nästa år. Att bygga upp en virtualkör har varit lärorikt och vi utesluter inte att använda samma koncept i ett annat sammanhang.