Solen har knappt tagit sig över horisonten tisdag morgon på ett kafé i Tölö där det lokala gubbdagiset samlats till sin sedvanliga tisdagsträff. Samlingen på cirka tio personer kring borden är så självklar att de knappt hälsar på varandra när ytterligare en av dem kliver in i rummet och drar fram en gröngul rottingstol för att ta plats i en växande cirkel. Det pratas, dricks kaffe, bjuds på godis medan en kvällstidning vandrar runt.
– Han har inte bjudit en enda gång under de 70 år jag har känt honom, utbrister en av dem skrattande.
En sjuttio år lång vänskap. Det är en lång tid för vilken relation som helst, framför allt om kompisen är en snåljåp, hinner jag tänka. Och ännu längre om banden klarat av pandemipärsen under två hela år.
ANDRA LÄSER
