I mars skulle Finland bromsa, i maj var det klart – här är vägen till Natobeslutet, månad för månad

"Masken är avklädd och det som syns är krigets kalla ansikte." Den 24 februari har varit den mest avgörande dagen för Finlands väg mot Nato. Men avgörande vändningar skedde både före och efter det i kulisserna.

Sylvia Bjon
15.05.2022 05:00 UPPDATERAD 18.05.2022 11:31
I flera månader hade USA varit ovanligt öppet med sina underrättelseuppgifter.
Ryssland samlade trupper vid Ukrainas gräns och planerade ett anfall. Så löd USA:s varningar före jul. I efterhand vet vi att det blev precis så.
Men vintern ägnades åt att febrilt försöka kommunicera fram ett annan skeende. Statschefer ringde varandra och åkte skytteltrafik. I Europa ville alla tro att ett anfall kunde avvärjas.
Den finländska statsledningen blev alert också för egen del: Den intressesfär som Ryssland målade upp handlade om oss. President Sauli Niinistö har senare betecknat det som en vändning då Ryssland ensidigt omdefinierade Finlands suveränitet: Ryssland krävde ett stopp för Natos öppna dörrars politik. Fram till dess hade Ryssland närmast sagt att ett finskt Natobeslut kommer att mötas av konsekvenser – men att det är Finlands val.
Inom statsledningen lyftes kalendrar fram och rensades för fler utrikes- och säkerhetspolitiska möten. Men exakt hurdana visste man ännu inte.
Så här framskred de följande månaderna.

30 december: Bladen från munnen

Nyårsraketer tjuter och korkarna smäller.
Under en och samma helg kring 30 december inleds en Natodebatt av en annan kaliber än förr. Petteri Orpo (Saml) utmanar de andra partierna att öppna sin Natodiskussion; Anders Adlercreutz (SFP) skriver att "den bästa tiden för att ansöka om Natomedlemskap är bakom oss, men den näst bästa är nu", och De grönas Atte Harjanne tar även han bladet från munnen: "När blir en Natoansökan aktuell om inte nu?"
Tre dagar senare, den andra januari säger ytterligare en tung profil i De Gröna, Ville Niinistö, att han är i färd med att ändra åsikt och ger "gult ljus" åt Nato.
Samlingspartiet och SFP hade båda partidagsbeslut sedan tidigare, men i De Gröna rör det nu på sig. Partiledningen i De Gröna börjar titta igenom formuleringarna om Nato i sina partiprogram. Man kommer fram till att linjen inte utesluter ett Natomedlemskap – men tankarna kring en ny utvärdering är i rullning.
Den 17 januari kommer en första pytteliten vändning i folkopinionen. Helsingin Sanomat rapporterar att antalet Natomotståndare sjunkit till under hälften och antalet osäkra blivit fler – men ännu är rätt få för Nato.
24 januari 2022: Rysslands hot om intressesfärer får Finland att söka bekräftelse på att öppna dörrars politik gäller. Generalsekreterare Jens Stoltenberg upprepar att så är fallet, bland annat här den 24 januari.
I partierna rör det på sig.
Utrikesutskottets ordförande Mika Niikko (Sannf) riktar ännu den första februari en känga mot Samlingspartiet för deras Natobrådska. "Allting tyder på att man i Samlingspartiet vill skicka in en Natoansökan med våldsam fart. Inte ska dom säga hur vi går framåt". Några dagar senare är Niikko inte längre utskottsordförande, inte på grund av det här uttalandet, utan efter en oövervägd tweet om Ukraina. Han byts ut, och den 9 februari tar Jussi Halla-aho (Sannf) över.
I de sannfinländska leden har det funnits viss en tveksamhet mot Nato, men den har ofta berott på att det egna försvaret och värnpliktsarmén är viktigare för Sannfinländarna, och inte på ett principiellt Natomotstånd. Partiledaren Riikka Purra har kallat sig ”moderat Natopositiv”, men heller inte drivit frågan aktivt tidigare. Vändningen till Natolinjen blir ändå möjlig för Sannfinländarna då det principiella motståndet är litet. I slutet av mars är största delen av riksdagsgruppen för Nato.

Februari: Folkomröstningen som försvann

I februari försvinner ett tidigare stort samtalsämne helt och hållet: Folkomröstningen. Presidenten, som förespråkat antingen en folkomröstning eller något annat sätt att bekräfta folkopinionen, backar.
Den 5 februari talar Niinistö med politikjournalister om en alternativ lösning, en "supergallup".
– Om man nöjer sig med vanliga gallupar, så kanske den delen som blir i minoritet inte medger att mätningen visar "den absoluta sanningen", säger Niinistö till journalister.
Han föreslår sedan en numerärt omfattande, offentligt övervakad gallup där frågorna spikats av beslutsfattare.
Tre veckor senare visar Yles mätning för första gången att en majoritet är för Nato (53 procent den 28 februari). Siffrorna stiger på kort tid till över 60 procent.
Den 30 mars backar Sauli Niinistö slutligen undan från idén, då han till Svenska Yle säger att galluparna redan beskriver läget.
– Nato behöver vetskap om folkets stöd. Det har vi redan, det tror jag.
Saken är därmed avklarad. Bland övriga politiker kommenteras folkomröstningar knappt med ett ord. Det beror inte bara på tidtabellen. En av motiveringarna till folkomröstning hade varit att den behövdes för att starta en allmän debatt. Nu blev det Ryssland som startade den i stället.
Bland de första bilder som kablades ut den 24 februari när Ryssland attackerade Ukraina kom från staden Tjuhuiv i östra Ukraina.

24 februari: "Masken är avklädd"

Statsminister Sanna Marin och president Sauli Niinistö uppträder bredvid varandra då Ryssland invasion blivit verklighet, den 24 februari.
Det här är den statsledning som ska leda utrikespolitiken i samråd med varandra. Ingendera uttalar sig före den andra.
Duettframträdandet blir upptakten till en ovanlig uppvisning i simultanpolitik i Finlands utrikespolitiska institutioner – presidenten, regeringen och riksdagen.
Från denna dag framåt ska de hålla så hårt fast vid att ingen springer i förväg eller blir efter, att ljuset knappt sipprar in. Även riksdagens personal får ägna sig åt att berätta för utländska journalister om det vi i Finland kallar för konsensuspolitik.
I början av mars sammankallas partierna och statsledningen till de första parlamentariska mötena.
Finlands skytteltrafik och telefonsamtal till kollegiala länder inleds.
1 mars 2022: Statsminister Sanna Marin (SDP) har samlat riksdagsgrupperna. Den därpå följande veckan inleds det som får namnet "processen".
2 mars 2022: President Sauli Niinistö har precis träffat USA:s president Joe Biden för ett bilateralt samtal om tätare försvarssamarbete. Under mötet ringer de även upp Sveriges statsminister Magdalena Andersson. Här lämnar Niinistö presskonferensen på Finlands ambassad i Washington.
Sauli Niinistö åker till USA och träffar president Joe Biden. Mötet utmynnar i löften om ännu mer militärt utbyte – något som anses behövas i vilket scenario som helst – men i övrigt är läget i en känslig fas.

Mars: Sakta i backarna

I mars månad sänker sig en tystnad över Natofrågan i riksdagen, men bara utåt.
Den skenbara tystnaden beror på flera saker, men den främsta är osäkerheten kring hur Finlands agerande kan drabba Ukraina och äventyra möjligheterna till samtal eller eldupphör. Det är också osäkert om och hur kriget eskalerar.
Riksdagen känner till att bland annat USA sänt signaler om att avvakta läget och tidpunkten – att sakta i backarna.
5 mars 2022: Sveriges statsminister Magdalena Andersson anländer tillsammans med försvarsminister Peter Hultqvist till Helsingfors för färska samtal efter Niinistös Washingtonbesök. Här är Andersson på Villa Bjälbo med Sanna Marin.
5 mars 2022: Besöken mellan de svenska och finländska regeringarna blir täta. Försvarsministrarna Antti Kaikkonen (C) och Peter Hultqvist (S) samt president Niinistö.
Det här vädras indirekt i Sveriges och Finlands uttalanden. Försvarsminister Antti Kaikkonen (C), som även han besöker USA för att följa upp presidentens ärenden, säger efter sitt besök den 9 mars:
– Just nu är säkert inte rätt stund att posta den där medlemsansökan. Samtalen har precis inletts och partierna funderar över sina ståndpunkter, formulerar sig Kaikkonen.
Sverige statsminister Magdalena Andersson (S) säger vid ungefär samma tidpunkt att en svensk Natoansökan "i detta läge" skulle destabilisera läget ytterligare. Formuleringen möter kritik och Expressen kallar den för "ett magplask som stänker på Finland". "I detta läge" mildrar smällen, men Kaikkonen var skickligare i sitt ordval.
Hur som helst var utmaningen att inte gunga båten för Ukraina. Men de försiktiga veckorna blev slutligen inte många: Det var fråga om några veckor i mars.

10 mars: Så lades dimridån för tidtabellen

De första dagarna i mars börjar det formas en plan för hur den helt nya och hittills okända beslutsprocessen ska se ut. Den 10 mars träffar presidenten på nytt riksdagspartierna, de centrala utskottens ordförande och talmännen.
Riksdagens talman Matti Vanhanen (C) föreslår formen: att regeringen skriver en redogörelse. Det var ett processval. Modellen innebär att regeringen leder arbetet med en tilläggsredogörelse om säkerhetsläget och de olika alternativen, som sedan lämnas till riksdagen.
En redogörelse har egenskaper som skiljer sig från andra sätt att lägga fram ärenden till riksdagen. Till skillnad från statsrådets meddelanden är redogörelserna inte kopplade till någon omröstning om regeringens förtroende, och undviker regerings- och oppositionsfronter. En redogörelse brukar också sparras av en parlamentarisk uppföljningsgrupp. I det här fallet blir det inte så, men senare tillsätts en koordineringsgrupp på hög nivå där partiledarna sitter med.
7 april 2022: När Sveriges försvarsminister Ann Linde träffat USA:s dito Anthony Blinken under ett möte med Natos utrikesministrar säger hon att USA har gett säkerhetslöften som kan gälla under en ansökningsprocess.
En funktion med "processen", som presidenten kallar den, är att den höljer in våren i ett lämpligt dunkel, speciellt vad gäller tidtabellen. Att skapa tidsrymd och marginaler för Finland – dimridåer om man vill – blir ett av de uttryckliga och avsiktliga behoven då processen planeras.
Ut i världen signalerar Finland inga datum under mars månad, ingenting.
Genom att tala om tre veckor för redogörelsen syns å ena sidan en rask beredskap – men å andra sidan ger riksdagsbehandlingen en generösare tidsmarginal, ifall Sverige skulle hinna med i samma takt.
I praktiken innebär det också att partierna hinner med. Ett beslut om Natoansökan ligger rent formellt hos statsledningen, och partierna har inte en formell roll. Men att gå framåt i ett Natobeslut utan vetskap om stöd i varje institution och ett gediget stöd i riksdagen är inte ett alternativ. Partierna planerar därför sina egna sammankomster.
Också presidenten betonar hela riksdagens stöd: Vägen till ett fullvärdigt medlemskap kan dröja fram till nästa valrörelse, och det är först efter medlemsländernas ratificeringar som en omröstning sker.
Utanför riksdagen går debatten het om varför det är så tyst i mars. Med några få undantag håller ledamöterna sina åsikter för sig själva. Iiris Suomela (Gröna), uppger som den andra partiledaren inom regeringen efter Anna-Maja Henriksson (SFP), att hon är för ett Natomedlemskap.
Men i SDP och Centern hörs endast ströröster säga något högt.
Den säkerhetsomgivning dit även Ryssland hörde, och som vi lutade vårt stabilitetsbygge mot, finns inte mer. (Sanna Marin, 2.4.2022)
Elaka tungor undrar om politikerna fastnat i gamla malpåsar eller i sina skyttegravar. Men det är en skev tolkning. Tystnaden är bara en tunn hinna på aktiviteten, och många ledamöter som utåt håller locket på har i själva verket förflyttat sig från den gamla frågan – ”ja eller nej" – till att diskutera hur, när, varför och under vilka villkor Finland eventuellt kunde ansluta sig till Nato. Det är ett stort skifte. Samtidigt pågår samtalen inom grupper och utskott, och med systerpartierna i Sverige.

2 april: Slut på tystnaden

Sanna Marin har under största delen av mars varit bestämd med att inte säga högt vad hon anser.
Den 2 april förändras det då hon talar till sitt partifullmäktige – även om hon tekniskt sett inte säger något.
– Den säkerhetsomgivning dit även Ryssland hörde, och som vi lutade vårt stabilitetsbygge mot, finns inte mer, säger Marin.
Två andra av hennes fraser – "vi måste vara ärliga om begränsningarna i vår nuvarande linje" och "jag ber er om mod, fördomsfrihet och tillit att bedöma vad som är fosterlandets bästa" – noterades som fullgångna viljeyttringar.
En vecka tidigare kallade Sauli Niinistö Nato för "den mest tillräckliga" säkerhetslösningen i Yles tv-intervju.
Utspelen noteras, och blir även de en politisk vändpunkt. Den innebär att de tysta veckorna är slut – de veckor då man hållit låg profil för att avvakta läget i Ukraina.
9 april 2022. Centerns partifullmäktige samlas i Vasa. Lite tidigare rapporterade Suomenmaa att knappt hälften av ledamöterna stödde Nato och en tredjedel ännu var osäkra - men mötet gav enhällig fullmakt för alla beslut inklusive Nato.
Centerns partifullmäktige samlas i Vasa den 9 april och ger ett ännu tydligare stöd för Nato än väntat. Annika Saarikko (C) får med sig en enhällig fullmakt för partiledningen att fatta alla nödvändiga säkerhetspolitiska beslut, och dessutom säger många delegater att de personligen är för Nato.
Den 23 april ger även De Grönas partidelegation sin fullmakt. Den 29 april säger KD:s partifullmäktige ja till Nato och den 30 april följer Sannfinländarnas partifullmäktige med samma budskap.
För Vänsterförbundet är frågan splittrande. Det står klart att flera ledamöter säger nej, medan åtminstone tre öppet säger ja till Nato. Den stora frågan blir därför om det ska påverka medverkan i regeringen. Partiledaren Li Andersson (VF) går redan i mitten av mars ut med sin egen åsikt: Hon anser att partiet inte ska göra Natoansökan till en knäckfråga.
– I en situation där en stor mängd finländare känner befogad oro för säkerheten, och vi ser ett tydligt skifte i opinionen om Natomedlemskap, så är det redan en fråga i sig hur partiet ställer sig till Nato. Om vi dessutom utöver det skulle hålla fast vid att det är en knäckfråga för regeringen ser jag inte det som ett klokt val, säger Andersson i mars till HBL.
Den 7 maj är även VF:s partifullmäktige på samma linje.

Samtidigt i Nato: Ålandslagar översätts till engelska

Under vårens lopp är tjänstemän vid UM och personalen vid Finlands beskickning i Nato sysselsatta med att utreda alla eventualiteter. Lagparagrafer finkammas och analyseras.
Bland annat utreds Ålands självstyre och demilitarisering med Nato i förväg. De paragrafer som gäller Ålands status översätts till engelska hos UM och skickas till Natohögkvarteret. När riksdagen den 20 april inleder debatten om säkerhetsredogörelsen vet utrikesminister Pekka Haavisto (Gröna) redan berätta att Ålands ställning och demilitarisering inte är något hinder för ett Natomedlemskap.
20 april 2022. Utrikesminister Pekka Haavisto (Gröna) säger att Ålands ställning och demilitarisering inte är något hinder för ett Natomedlemskap.
Finland ger ett uppdrag till Natoländernas diplomater i högkvarteret: Att utreda preliminärt hur deras länder skulle förhålla sig till en Natoansökan. Statsledningen och försvarsministern reser på synliga utlandsbesök i sin kartläggning, och mindre synligt reser också UM:s tjänstemän runt.

April: Operation Sverige

Inom SDP är tystnaden mest markant i mars. En vägande orsak är rollen som statsministerparti. En annan är att frågan är svår för många i partiet.
En dimension är också Sverige. Erkki Tuomioja (SDP) öppnar i april upp de samtal som förts mellan socialdemokrater i Sveriges och Finlands utrikes- och försvarsutskott. Han säger till HBL att svenska socialdemokrater, däribland försvarsminister Peter Hultqvist, fört fram en ömsesidig allians som alternativ.
Den finländska redogörelsen betecknar inte sådana allianser som likvärdiga alternativ. Den är på ett spår som leder mot Nato. Tuomioja säger att han vill skaka liv i debatten, och sällar sig till skaran som är besvikna på bristen på jämförelser i den finländska redogörelsen. Inom Vänsterförbundet vädras samma kritik: Var är alternativen?
Tåget är dock i rörelse, och de täta besöken mellan statsministrar, försvarsministrar och andra politiker som besöker sina systerpartier, börjar handla om att jämka samman tidtabellerna.
13 april 2022: De täta kontakterna mellan Sverige och Finland leder småningom till en klarnande tidtabell, som går alltmer jämsides. Efter den här bilden från Stockholm handlar rubrikerna dessvärre om Sanna Marins läderrock.
20 april 2022. Riksdagsdebatten inleds. Riksdagen har veckan innan fått redogörelsen, som inte direkt tar ställning om Nato, men ändå pekar med båda händerna i den riktningen.
När utrikesutskottet besöker Stockholm den 21 april försöker man få svenskarna att begripa att Finland är på väg att lämna in en Natoansökan före sommaren, med eller utan Sverige, men helst med.
– Det är redan klart att vi kommer att ha en stor majoritet i riksdagen för att ansluta oss till Nato och jag säger detta oberoende av vad jag själv tänker om det, säger Tuomioja till Aftonbladet och andra svenska massmedier.
– Vårt budskap i dag i Stockholm är att oberoende av vad vi gör vill vi se att vi tar samma beslut och helst samtidigt med Sverige, därför att det skulle vara en stor olycka om den ena eller den andra stannade utanför och den andra gick in, säger Tuomioja.
23 april 2022. Varje helg fylls av riksdagspartiers fullmäktigemöten. Här är Maria Ohisalo (Gröna) som deltar i partifullmäktige i Helsingfors under sin föräldraledighet.
Samtidigt som ledamöterna befinner sig i Stockholm blir det klart att Sverige tänker snabba upp sin tidtabell. Utrikesminister Ann Linde säger att den svenska säkerhetsanalysen blir klar den 13 maj, i stället för den sista maj.
Dimridån som två månader tidigare lagts över våren har småningom fyllt sin funktion och skingras i solen.
I slutet av april bereds följande papper på UM. När finländarna firar valborg och första maj, och korkarna smäller igen, signalerar utrikesministern att det redan finnas en skiss till statsledningens kompletterande förslag. Innehållet är i praktiken att Finland ansöker om medlemskap i Nato.

ANDRA LÄSER