Catherine Deneuve tar ut svängarna

Dottern och älskarinnan. Catherine Deneuve och Catherine Frot är två mycket olika kvinnor som möts. Bild: Kinghill

Den franska filmen Barnmorskan, om kvinnlig vänskap, är något förutsägbar och spretig. Men Catherine Deneuve stortrivs i rollen som livsnjutare.

DRAMA

Barnmorskan

Regi och manus: Martin Provost. Foto: Yves Cape. I rollerna: Catherine Deneuve, Catherine Frot, Olivier Gourmet, Quentin Dolmaire.

Det är lite En oväntad vänskap (med hälsningar till Olivier Nakaches och Eric Toledanos populära "svartvita" vänskapsskildring) över Martin Provosts film Barnmorskan (Sage femme), ett drama där två mycket olika kvinnor kolliderar med varandra.

Filmens titel syftar på Claire (Catherine Frot, bekant från falsksjungande sångfågel-dramat Marguerite), en medelålders barnmorska som sätter all sin energi på jobbet. Det vill säga när hon inte sysslar med trädgårdsskötsel på sin kolonilott utanför Paris.

Claire är ensamstående sedan år tillbaka och trivs med det. I hennes liv finns helt enkelt inte rum för manligt sällskap, detta med undantag för sonen och medicinestuderanden Simon (Quentin Dolmaire).

Men ingenting är för evigt, för plötslig en dag får Claire ett telefonsamtal som vänder upp och ner på tillvaron. Det är Béatrice (Catherine Deneuve), hennes pappas gamla flamma, som hör av sig.

Det vill sig inte bättre än att Béatrice diagnostiserats med en elakartad cancer och nu hoppas på försoning (det var hon som stack och lämnade rykande ruiner efter sig). Eller så vill hon bara ha någon att hålla i handen, vem skulle inte det.

Ser man på!

Nu är ju regissören och tillika manusförfattaren Martin Provost ingen främling när det gäller kvinnor. I Séraphine (om franska målaren Séraphine de Senlis) respektive Violette (som i Violette Leduc, samtida med Simone de Beauvoir) lyfte han fram två konstnärsöden som minsann förtjänade uppmärksamhet.

Ärlig och genuin är också Barnmorskan, låt sen vara att de dramaturgiska bromsavtrycken är fullt synliga. Där Claire är mån om att ta hand om sig själv (och andra), att inte sticka ut, är Béatrice hennes raka motsats, en slarver som, när hon inte röker och dricker, spelar poker.

Sedan går det som det går, att även Claire lär sig att slå av på takten, voilà!

60-talets medieälskling

Det här gör att Barnmorskan (vilken tråkig svensk titel, förvisso med upprinnelse i världens kanske viktigaste yrke) känns lätt programmatisk, förutsägbar.

Lite grann spretig känns den också, helheten. Det är som om allting och ingenting skulle ske på en och samma gång.

Sedan kommer man inte ifrån att Catherine Deneuve, sextiotalets franska it girl, stortrivs i rollen som sorglös livsnjutare. Hon är kvinnan som inte kan tänka sig en omelett utan rödvin därtill.

Catherine Frot har på förekommen anledning inte lika mycket att jobba med, nog för att det tänder till när arbetsgivaren får för sig att göra "förlossningstekniker" av barnmorskorna. Glöm det.

Krister Uggeldahl

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning