Carvingsvängen är lätt – och samtidigt svår

Carvingskidorna revolutionerade slalomåkningen. Med timglasformade skidor kommer skidåkaren snabbt upp i höga hastigheter. Med farten ökar riskerna och allt flera åkare använder ryggpansar. Hjälmen är redan en självklarhet.

I den tredje och sista delen av HBL:s och Fjällskidarklubbens-37:s skidskola ska vi ägna oss åt lite mera fartfylld slalomåkning. Steget från plogsväng till parallellsväng är inte långt och vinklar man då skidornas innerkanter mot snön har vi åstadkommit en skärande carvingsväng. Och då går det undan i pisten.

– Det är viktigt att ha skidor med vassa kanter då man åker carving, så att skidan biter sig fast i pisten också på isigare ställen. I carvingsvängen ska skidan glida på innerkanten hela tiden, tills man går in i nästa sväng och vinklar skidorna på andra kanten, förklarar skidlärare Tom Karlemo.

När vi kommer in på temat avancerad skidåkning börjar skidlärarna snabbt prata om skillnaderna mellan den gamla och den nya stilen.

– Det råder stora meningsskiljaktigheter om den nya och gamla stilen i skidkretsar. Ska man göra högavlastning strax före svängen, alltså sträcka på sig lite innan man svänger? Med dagens carvingskidor är det inte nödvändigt, det räcker med att man sätter skidan på kant så svänger den. Men jag försöker själv alltid göra en avlastning uppåt först, säger Karlemo och fortsätter:

– Det är ganska lätt att åstadkomma en skärande sväng, men att få flyt och tempo i ett helt åk är sedan en helt annan sak, det kan kräva veckor av träning.

Via puckelpisten

Det har skrivits metervis med böcker och artiklar om hur slalomsvängen borde göras. Tom Karlemo har varit med förändringarna och följer med diskussionens gång i de alpina kretsarna. Han vill inte peka ut ett enda rätt sätt att ta sig nedför pisten, utan plockar gärna de bästa bitarna ur olika tidsperioder och trender.

– Men man kan inte börja direkt med carvingsvängen. För att komma i gång med slalom måste man först lära sig att ploga, det är grunden. Att lära sig carvingsvängen är inget självändamål, man måste vilja lära sig den för att det ska lyckas. Jag upprepar ännu – det viktigaste är att alla har roligt i backen och njuter av skidåkningen!

Puckelpist är svårt även för erfarna åkare, men det är ett bra ställe att öva högavlastning på. Bild: Leif Weckström

Själv lär han ut högavlastning åt sina elever. Ett bra ställe att öva det på är i puckelpisten, säger Tom Karlemo och gör ett modellåk i puckelpisten intill knappliten i Solvallabacken.

– Man ska åka mot en kulle och svänga när man är på toppen av den, instruerar Chris Karlemo som hittills i år åkt endast två åk i puckelpisten, men ändå inte tvekar att åka efter.

Farten accelererar fort och det gäller att vara snabb i knäna för att hänga med i färden mellan pucklorna.

Höga hastigheter

En klar följd som carvingsvängen har fört med sig är högre hastigheter i pisterna. Skidorna glider mycket snabbare på kant än när man hasar fram med sidan före i en så kallad sladdsväng.

– Förut valde man den kortaste vägen ned och bromsade i varje sväng, men numera gör man stora svängar och väljer därmed en betydligt längre väg, som man åker i hög hastighet, förklarar Tom skillnaden mellan olika stilar.

Där här har också lett till flera olyckor i slalombackarna. I fjol registrerade föreningen för Finlands skidcenter, SHKY, drygt 8 olyckor per 10 000 slalomdagar, så mängden är ändå inte så stor. Ofast beror olyckan på att åkaren själv tappar balansen, endast i fyra procent av fallen har den skadade blivit påkörd av en annan åkare. Knän, vrister och axlar är de kroppsdelar som får ta flest smällar.

– Olyckor sker sällan då man förväntar sig dem, därför använder jag alltid ryggpansar och hjälm. Den enda gången jag var utan hjälm i skidbacken i fjol, under en tävling där jag var funktionär, åkte en slalomåkare ett par centimeter ifrån mitt huvud och det kunde ha slutat illa.

Nya utmaningar

I ett litet skidcenter som Solvalla med tre nedfarter och lika många skidliftar kunde man tycka att slalomåkningen efter några dagar blir lite enformig. Men det håller far och son Karlemo definitivt inte med om, de trivs som kalvar på grönbete.

– Visst är det jätteroligt att åka till Alperna och åka skidor på nya orter, men man kan inte ständigt vara på resa. Därför gäller det att hitta utmaningar i hemmabacken. Chris och jag försöker lära oss att åka så att höften snuddar i marken då vi svänger.

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning