"Captain Nik" fiskar och minns sitt Pajala

Kapten Nik Ranta hivar in en hälleflundra ombord på sin båt Cracker-Jack. Hälleflundran är en av världens största benfiskar och exemplar på över 200 kilo är inte ovanliga. Bild: Christina Sjögren

Finsk-svenske Nik Ranta lärde sig om fiske redan som liten pojke i Kolari. I dag är han sjökapten i den amerikanska delstaten Alaska där han arrangerar båtturer för tusentals turister varje år.

– Jag har det finaste kontoret i hela världen, säger 51-årige Nik Ranta eller "Captain Nik" som alla kallar honom medan han styr sin båt Crackerjack och njuter av panoramavyn över havet.

Hamnen i Seward är ett myller av båtar. Här ligger kryssningsfartyg och fiskebåtar sida vid sida omgivna av snöhöljda bergstoppar. Bild: Christina Sjögren

Vi befinner oss drygt nio mil utanför den lilla hamnstaden Seward i Resurrection Bay som senare leder ut i Alaskagolfen. Det är väldigt få andra kommersiella fiskebåtar som tar sig ut hit.

– Vi har hållit det hemligt i tjugo år. Nu har vissa hittat hit, men oftast är det bara vi som är här. Det beror på att det krävs särskilda tillstånd för kaptenen och båten och du måste ha en speciell radio, berättar Nik Ranta.

Och inte sällan stoppar vädret honom för att ta sig hit. Men dagens tolv turister som är med på båtturen har vädergudarna på sin sida. Det är i princip helt vindstilla och klarblå himmel. De snöiga bergstopparna speglas i det turkosblåa vattnet.

Bild: Ksf Media

– Det har varit fruktansvärt väder den här sommaren, det sämsta på 21 år, säger Nik Ranta och lägger in en prilla snus under läppen.

I lika många år har han bott och varit aktiv som sjökapten på Kenaihalvön i Alaska. Delstatens genuina natur med alla dess berg och hav är vad som gör att han trivs så bra här. Människorna som bor här har också en stor del i det. Han upplever Alaskaborna som gladare och hjälpsammare än folk generellt sett.

– Har du fått punktering på bilen eller stött på problem med husrenoveringen dröjer det inte länge förrän någon erbjuder dig hjälp, menar han.

Rötter i Finland och Sverige

Nik Ranta, eller Niklas som det står i passet, föddes och växte upp med sina föräldrar i södra Kalifornien. Och som namnen skvallrar om har han rötter i både Sverige och Finland.

Pappan är född och uppvuxen i Finland. När finska vinterkriget tog slut flyttade han tillsammans med bror och syster till svenska Hudiksvall. Där fick han snart jobb som bilmekaniker. Men pappans svaghet för fart och fläkt gjorde att han åkte fast för fortkörning med en kunds bil.

Eftersom hans svenska inte hade hunnit blivit tillräckligt bra kallade polisen in en tolk när förhöret skulle hållas. Inte kunde han då ana att han skulle bli förtjust i översättaren och senare gifta sig med henne. Paret var trötta på den svenska kylan och flyttade till Los Angeles i slutet på 1960-talet.

I samma stad föddes sonen Nik som tillbringade uppväxtåren i södra Kalifornien och svenska Pajala där hans mamma kommer ifrån.

– Pajala är hemma för mig. Skogen, älven – ja, allt det där lockar. Om jag skulle kunna skulle jag flytta tillbaka, men det finns inga jobb. Jobbtillfällena i gruvan, där alla mina kusiner jobbar, kommer och går. Det är en väldigt liten ort.

Han minns även besöken hos farmor och farmor som hade en stuga i Pajalas finska grannkommun Kolari.

– Gränsen till Sverige gick igenom farmor och farfars potatisåker. Farfar tog alltid med mig för att fiska. Vi hade bara metspön och vi åkte ut med roddbåt för att fånga harr.

Finsk envishet

Svenskan har Nik lyckats behålla. Han pratar med en norrländskklingande dialekt och ser till att prata språket så ofta han kan med släkt i Pajala via Skype eller med svenska Alaskabor. Med finskan är det värre. Han förstår en hel del, men uttrycker sig inte lika bra i tal och skrift. Däremot radar han upp flera finska drag hos sig själv, som sisu.

– Jag är envis och jag gillar att jobba hårt, precis som min pappa. Vissa säger också att jag inte skrattar så mycket och de tycker att jag är på dåligt humör. Men jag är bara tyst av mig. Det är den finska sidan av mig.

Han är nästan aldrig ledig. Turistsäsongen för fisketurerna sträcker sig från maj till september och resten av året arbetar han med sanering av oljeutsläpp till havs och undervisar blivande sjökaptener vid Maritime Training Center i Seward.

Samma sak gäller för frun Cindy som under åren har haft fler olika jobb på matbutiker och kontor.

– Vi träffades under en tid i livet där vi båda hade skiljt oss. Vi hade förlorat allt och började från botten. Så det är därför som vi jobbar så hårt, säger Nik Ranta.

Sage Klauder arbetar på kapten Nik Rantas båt och hjälper med att ta upp fisken till turisternas stora förtjusning. Bild: Christina Sjögren

Fiskelycka

Plötsligt avbryts vi av att assisterna Sage Klauder och John Leighton måste ha chefens hjälp. Nästan alla turister på båten har fått napp samtidigt.

"Fish on!" låter det gång på gång bland männen. Nik springer runt för att hjälpa till att dra upp om det behövs, slå ihjäl fisken och sen se till att nytt bete sätts på. Det är den här biten som han älskar allra mest sitt jobb: Full fart och mycket fångst.

En hälleflundra på kroken är vad turisterna ombord på Nik Rantas fartyg applåderar. Bild: Christina Sjögren

En av dem som har fått napp är 87-årige Harvey Deardoff som annars bor i Arizona. Han har precis fått upp en hälleflundra på knappt tjugo kilo med hjälp av sonen Eric och barnbarnet Kyle. Han var bara fem år han första gången höll i ett spö.

– Jag fiskade alltid med min tvillingsyster. Hon älskade också att fiska. Tyvärr dog hon för fyra år sedan, säger Harvey Deardoff.

Bland dagens turister är det bara män och samtliga är amerikaner. Nik Ranta förklarar att kvinnor oftast föredrar att fiska vid älven i stället för att åka ut på havet. Och bland sjökaptenerna i Seward är bara tre av femtio kvinnor.

Efter tio timmar ute till havs börjar det bli dags att bege sig tillbaka till hamnen i Seward. Nik Ranta säger på klanderfri amerikanska att han är ledsen för att laxfisket var segt den här dagen, men att kunderna gjorde att mycket bra jobb.

Dåligt laxår

Tillgången på hälleflundran har varit bra i år, enligt Nik, men laxfisket har varit det sämsta så länge han kan minnas. Det finns heller inte mycket sill vilket laxen livnär sig på. Han tror att det beror på "the blob", den varmvattenmassa som skapades i Stilla havet 2014. Vattenmassan var nästan 200 meter djupare och tre grader varmare än normalt.

Dagens fångst kan beskådas i hamnen. Bild: Christina Sjögren

– Man oroar sig såklart. Det är något som håller på att hända ute i havet som inte är bra, men vad det är vet jag inte, säger Nik Ranta.

Turisterna tackar för sig och försvinner iväg med dagens fångst som är färdigrensad av John och Sage. För Nik och "hans grabbar" återstår ytterligare några timmars jobb innan de kan åka hem och sova. Nästa dag ska de upp klockan fyra igen och göra sig redo för en lång dag till havs.

Fakta

Begränsat fiske

Seward ligger vid Resurrection Bay på Kenai Peninsula i den amerikanska delstaten Alaska. Hundratusentals besökare lockas till den lilla hamnstaden varje år och fisket är en av huvudattraktionerna.

Turister måste köpa ett fiskekort för att få fiska i delstaten. Det kostar 25 dollar per dag, men det blir billigare per dag om man köper ett som gäller i flera dagar. För Alaskaborna är det andra kostnader som gäller.

Det finns också begränsningar på antal fiskar som man får dra upp per dag. Detta varierar dock beroende på när och var man fiskar samt vilken fisk det handlar om.

I samband med att HBL var ute och fiskade med svensk-finske kaptenen Nik Ranta var det högst två per person som gällde för hälleflundra och kungslax och högst tre för silverlax.

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 5.11.2019 - 14.22

Mer läsning