Cancerforskningen ropar efter pengar – allt mer arbetstid går åt att ansöka om finansiering

Det statliga bidraget till all vårdrelaterad forskning i Finland har minskat radikalt under de senaste femton åren. Stiftelsepengar, företagsdonationer och enskilda finländares slantar till Rosa bandet-kampanjen: allt behövs för att hålla den finska cancerforskningen i framkant.

Sakari Karjalainen, som är generalsekreterare för både Cancerföreningen i Finland och Cancerstiftelsen, är en av dem som får bekymmersrynkor av penningbristen i cancerforskningen.

– Mellan 2011 och 2016 krympte regeringens anslag med 63 procent, säger han.

Det finns olika sätt att räkna. Ett är att gå till statsbudgeten och se hur mycket pengar som beviljas för vårdrelaterad forskning vid de fem universitetssjukhusen. Från cirka 70 miljoner euro i början av 2000-talet är man nu nere i 21 miljoner; regeringens budgetförslag för 2018 gick på 15 miljoner, men ökade sedan genom ett tilläggsanslag. Beaktar man inflationen och förändringen i köpkraft är gapet de facto ännu lite större än vad det ser ut om man jämför siffrorna rakt av.

– Det här är pengar som är viktiga för den kliniska forskningen, säger Karjalainen.

De pengar han talar om är de summor staten betalar till kommunerna som kompensation för att de kommunägda sjukhusen med personal förutom behandling och vård också används för forskning.

Ansökningar slukar tid

I budgetpappren syns också andra spår av politiska beslut, nämligen hur en reform som startade under regeringen Katainen gjort att forskningsinstitutioner som Institutet för hälsa och välfärd (THL) och Arbetshälsoinstitutet fått klara sig med allt snävare ramar. Pengar har flyttats över för att stödja strategisk (men inte nödvändigtvis hälsorelaterad) forskning via Finlands Akademi.

Exakt hur mycket pengar som runnit i väg från just cancerforskningen är det ingen som vet eftersom statistiken inte känner till "cancerforskning" som jämförelseenhet.

När Cancerstiftelsen nyligen frågade 97 erfarna finska cancerforskare om forskningsfinansieringen svarade de flesta att det blivit allt svårare att få pengar till olika projekt. Mer arbetstid än tidigare går till att författa finansieringsplaner och ansökningar. Forskarna uppgav också var pengarna slutligen kommer ifrån: merparten från de privata stiftelserna – bland dem Cancerstiftelsen, som står för 39 procent av bidragen. Följande är Finlands Akademi: 22 procent av forskningsbidragen kommer den vägen. Universiteten själva står för ungefär lika mycket.

Artikeln fortsätter efter bilden.

Cancerstiftelsen firar 70 år och går samtidigt ut extra synligt för att samla in donationer till forskningen. Generalsekreterare Sakari Karjalainen kallar donatorernas insatser helt centrala. Bild: Cancerorganisationerna

Den största privata finansiären inom den finska cancerforskningen, Cancerstiftelsen, delar ut stipendier till meriterade cancerforskare, backar upp forskning vid Stiftelsen för Finlands cancerinstitut, ger bidrag till vetenskapliga konferenser i hemlandet och finansierar den deltidsprofessur (20 procent) i cancerepidemiologi som finns vid enheten för hälsovetenskaper vid Tammerfors universitet. Cirka 8 miljoner euro ger stiftelsen till den finska cancerforskningen varje år: 6–7 miljoner i form av stipendier. De pengarna kompletteras sedan av bidrag från till exempel Sigrid Jusélius stiftelse samt Jane och Aatos Erkkos stiftelse.

Immunförsvaret på spåren

Ett av de stora forskningsintressena inom cancerforskningen i dag stavas immunmodulatorer och handlar om immunförsvarets koppling till olika cancersjukdomar. Drömmen är att utveckla allt fler sådana behandlingar som hjälper kroppen att nästan för egen maskin knäcka kraften i cancerceller.

I grunden bygger det hela på förståelsen av att cancerceller på olika sätt kan sätta käppar i hjulen för kroppens immunförsvar. (Cancercellerna lyckas helt enkelt låsa de T-celler vars uppgift är att känna igen och förstöra cancerceller och olika skadliga proteiner. Genom att låsa T-cellerna får cancercellerna i stället själva en möjlighet att härja fritt i människan.)

Cancerforskaren och läkaren Satu Mustjoki vid Helsingfors universitet är speciellt intresserad av just samspelet mellan T-cellerna och de cancerceller som har förmågan att slå på bromsen för immunförsvaret. I dag finns några läkemedel som kan låsa upp T-celler igen, bland annat för personer med hudcancer, men vid till exempel olika former av leukemi är många frågor öppna, som frågan om hur immunförsvaret egentligen beter sig hos leukemipatienter.

De läkemedel och terapier Mustjoki och hennes forskarlag arbetar för att utveckla kallas immunmodulatorer. Forskarna vill alltså lära sig aktivera människans eget immunförsvar. Mustjoki leder den hematologiska forskningsenheten HRU vid Helsingfors universitet och Helsingfors universitets centralsjukhus, och jämsides med frågan om immunologiska läkemedel forskar man där i autoimmuna sjukdomar. En av svårigheterna med att hitta molekyler som tar bort bromsen från T-cellerna är nämligen att man också riskerar ge T-cellerna så mycket fart att de vänder sig mot den egna kroppen och orsakar en annan slags biverkningar än dem man får av traditionella cellgifter. De immunologiska terapierna dödar kanske cancern, men kan angripa den egna vävnaden och till exempel framkalla en autoimmun sjukdom i sköldkörteln eller ge diabetes.

– Det fina med de immunologiska terapierna är ändå att de ensamma eller i kombination med andra behandlingar kanske helt kommer att kunna bota cancersjukdomar, säger Mustjoki.

Varnar för hjärnflykt

Mustjoki och hennes forskarlag arbetar för tillfället med hjälp av ett 450 000 euro stort stipendium från Cancerstiftelsen. Projektet pågår mellan 2017 och 2019.

Forskning – också viktig grundforskning – kostar. För att tekniska verktyg utvecklats kan Mustjoki och hennes kolleger i dag analysera enskilda cancercellers genetik. De kan till exempel dra nytta av den läkemedelsrobot som finns vid Institutet för molekylärmedicin (FIMM) och snabbt analysera vilken verkan femhundra olika läkemedel i olika doseringar har på cancerceller och på immunförsvaret. Att regelbundet uppdatera en sådan robot kostar. Arbetstimmar kostar.

Forskningsprojekt av den här typen är viktiga bland annat för att dagens läkemedel och behandlingar fortfarande inte hjälper alla. Behandlingarna utgår från ett slags medeltal och betyder ofta att man får prova sig fram – söka kombinationer, byta behandling för patienten. Ju mer man vet om patienten och patientens sjukdom, desto lättare är det att hitta rätt behandling snabbt.

Mustjoki påpekar att intresset för forskning finns, men att bristen på pengar leder till hjärnflykt.

– Vi saknar bland annat tjänster. Finns de inte så kan nya doktorer inte bygga forskarlag kring sina frågor och då drar de begåvade utomlands till universitet där det finns en biträdande professur att få.

Artikeln fortsätter efter faktarutan.

FAKTA

Statistik finns

En av tre finländare drabbas av cancer under sin livstid. Det innebär ungefär 30 000 finländare per år. Två av tre som insjuknat blir friska.

Cancerorganisationerna är ett gemensamt namn för Cancerföreningen i Finland (med sina medlemsföreningar) och Cancerstiftelsen. Dessa två har en gemensam strategi, gemensamma styrelsemöten och gemensam generalsekreterare.

Cancerföreningen i Finland är en patient- och folkhälsoorganisation. Till den hör tolv regionala föreningar med lokalavdelningar plus sex nationella patientorganisationer. Föreningen har också ansvar för att upprätthålla Finlands Cancerregister.

Cancerstiftelsen är en allmännyttig stiftelse och samtidigt den största privata finansiären inom cancerforskningen i Finland. Tar emot donationer och samarbetar med företag. Samlar pengar genom bland annat Rosa bandet-kampanjen för att förebygga bröst- och äggstockscancer sedan 2003.

Finlands Cancerregister är ett epidemiologiskt och statistiskt forskningsinstitut. Det äger en databas med alla diagnostiserade cancerfall i Finland sedan 1953.

Nationella cancercenter

I Finland pågår två stora cancerrelaterade projekt, som går in i varandra. Dels sätts ett nät med fem regionala cancerkunskapscenter och ett nationellt koordinerande center upp under namnet Fican, dels drivs projektet Cancervårdens modelland 2020. Målet med Fican (alla center ska vara grundade under 2018) är att ta tillvara och samla all cancerkunskap som finns för att patienter över hela landet ska dra nytta av forskningen i praktiken och få jämlik behandling och vård. Centren – som inte är fysiska hus för patienter utan ett nätverk för forskare och läkare – ska också stärka forskningen och göra att dyra apparater används optimalt.

Fican-centren bygger kring kunnande som redan är starkt. Cancercentret vid Helsingfors universitets centralsjukhus (Hucs) är till exempel det första nordiska cancercenter som klarat den europeiska cancerorganisationen OECI:s stresstest och belönats med titeln Comprehensive Cancer Center (2014) – den högsta möjliga utmärkelsen på organisationens rankningslista. Det betyder ändå inte att kliniken kan slå sig till ro. Certifikatet gäller i fem år, nästa vår måste man klara testet igen.

Modellandsprojektet har som mål att alla finländare ska få individanpassad behandling när de blir sjuka, men också att locka lukrativa forskningsprojekt till Finland. Projektet drivs av Cancerorganisationerna och Stiftelsen för Finlands cancerinstitut. Också sex läkemedelsbolag är involverade. För att sätta upp Fican (och grunda ett nationellt genomcentrum och utveckla de offentliga biobankerna) har regeringen anslagit 17 miljoner euro för åren 2017–2020.

Specialsakkunnig Tuula Helander vid Social- och hälsovårdsministeriet leder modellandsprojektet, men har också varit djupt involverad i Fican South – eller "södra cancercentret", som bygger på ett samarbete mellan dem som kan cancer i landets södra delar. För tillfället är hon tjänstledig från direktörsposten vid Fican South för att kunna arbeta på ministeriet året ut.

– Vi ska arbeta för att forskningen är en del av behandlingen och för att patienter får allt större möjligheter att delta i forskningsprojekt. Och för att vårdkedjan ska fungera hela vägen för patienten, också under rehabiliteringen efter behandlingar, säger hon.

Många synvinklar

Rosa bandet är Cancerstiftelsens insamling och har ordnats sedan 2004. Fjolårets kampanj tog in 2 miljoner euro och i höstas beviljades flera framstående cancerforskare med arbetsgrupper pengar just ur Rosa bandet-fonden. En av dem är professor Robert Winqvist och hans arbetsgrupp vid Uleåborgs universitet: gruppen fick 450 000 euro för att fortsätta forska i ärftlig bröstcancer i ytterligare tre år. Ur en annan av stiftelsens fonder finansieras nu psykosocial cancerforskning med 150 000 euro då professor Teuvo Tammelas forskarlag vid Tammerfors universitet fördjupar sig i frågan om mäns livskvalitet efter att de behandlats för prostatacancer.

Dessutom fick akademiforskare Liisa Kauppi med forskarlag 1 miljon euro av Cancerstiftelsen för att i samarbete med Finlands Akademi koordinera ett projekt för att hitta nya behandlingsmetoder mot äggstockscancer, en av de besvärligaste cancersjukdomarna att bota. Projektet är speciellt genom att det är en del av det nya akademiprogrammet Forskning för hälsan (TERVA) – ett program som startade i år och som tillåter olika stiftelser och Finlands Akademi att tillsammans ta välgrundade risker och visa djärvhet i forskningen. Man vill våga och vinna: tänka fördomsfritt för att hitta lösningar på olika finska folkhälsoproblem.

Ber folket om hjälp

För tre månader sedan lanserade Cancerstiftelsen jubileumskampanjen Finlands viktigaste penningbidrag. Stiftelsen ber helt enkelt finländarna ställa upp för varandra – som man gör i kristider. Insamlingen, som pågår i år när stiftelsen fyller 70 år, har som mål att samla ihop 7 miljoner euro till cancerrelaterad forskning. "Vi har nästan segrat i kampen mot cancern, men den offentliga forskningsfinansieringen räcker inte till längre", skriver stiftelsens ordförande Sirpa Jalkanen, professorn i klinisk hematologi Kimmo Porkka och specialistläkaren och forskaren inom urologi Antti Rannikko – tre cancerexperter som lånar kampanjen sina ansikten samtidigt som president Sauli Niinistö och fru Jenni Haukio ställer upp som beskyddare och de stora matkedjorna hakat på som bidragsgivare.

Förutom intervjuer med de citerade personerna bygger artikeln på uppgifter från Finlands Akademi, Finlands Bank, Statistikcentralen, Social- och hälsovårdsministeriet, huvudplanerare Kai Husso vid Arbets- och näringsministeriet, regeringens budgetförslag för åren 1987, 2002, 2011–2018 samt Cancerorganisationerna.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33