Insändare: Barnafödandets nedgång är inte hugget i sten

Barnafödandet har kollapsat i Finland och Europa. Total fertilitet (det vill säga hur många barn en kvinna föder i genomsnitt under sin livstid) har sjunkit i Finland på tio år från mer än 1,8 till mindre än 1,4 barn.

En ännu mer drastisk kollaps inträffade i Baltikum i början av 1990-talet. Estland bestämde sig för att göra något åt barnafödandet som sjönk till 1,1 per kvinna. År 2004 fick den hemmavarande föräldern full lön under ett år, upp till cirka 3 500 euro per månad. För fem år sedan utökades stödperiodens längd till 18 månader. Och födelsetalen i Estland steg klart snabbare än i Litauen och Lettland, och Estlands befolkning har planat ut till 1,3 miljoner, delvis med stöd av invandringen. Samtidigt fortsätter befolkningssiffrorna hos de södra grannarna sin kraftiga nedgång.

Men vad görs i Finland: regeringen har just genomfört en reform av familjefriheten, vars syfte inte ens är att öka familjeökningen, utan bara att uppnå nominell jämställdhet mellan könen. Vår regerings lösning på Finlands stora familjeutmaningar är mer rigid jämlikhet mellan könen genom delad föräldraledighet. Det låter som ett dåligt skämt. Tjänstemännens arbete slösades bort på meningslöst, till och med skadligt, mixtrande. Regeringen slöt ögonen för de verkliga problemen vi står inför.

De största utmaningarna med att skaffa barn är ekonomisk osäkerhet. Bostadspriserna är höga och att balansera studier och arbete med barnomsorg är svårt. Jag tror att lösningar kan hittas, och Estland har visat en modell. Men i verkligheten är finländarna intresserade av att skaffa barn och fler barn skulle födas om åtgärderna möter familjernas verkliga behov. Nya metoder kan erbjudas för att förena studier med barnomsorg, som att göra det lättare att genomföra studier i en mer måttlig takt. Ekonomisk trygghet och ett mer jämlikt utnyttjande av föräldraledigheten skulle möjliggöras till exempel genom att föräldrapenningen skulle vara högre än sjukpenningen.

Barnafödandet och dess nedgång är inte hugget i sten – det kan påverkas av ekonomiskt stöd och särskilt genom att svara på de utmaningar som finska familjer ställer.

Ilkka Sillanpää, filosofie doktor, dataforskare, Sibbo