Frivilliga strömmar till Litauens försvar

I mars 2015 beslutade Litauens parlament att återinföra obligatrisk värnplikt – sju år efter att den avskaffades. Bakgrunden till beslutet var Rysslands annektering av Krim 2014 och det efterföljande kriget i östra Ukraina som bröt ut när ryskfödda separatister i landet tog kontroll över regionerna Donetsk och Luhansk och utropade dem som folkrepubliker.

– Rysslands president har visat att vi har en ny världsordning, där Helsingforsavtalet om att nationella gränser ska respekteras inte längre gäller. Vetskapen om att president Putin anser att de baltiska länderna bör tillhöra eller åtminstone stå under Rysslands inflytande och att han betraktar Sovjetunionens fall och förlusten av Baltikum som 1900-talets största tragedi för Ryssland gör att vi befinner oss i ett mycket oförutsägbart läge. Vi ser dessutom att Rysslands militära kapacitet ökar i regionen, säger Litauens försvarsminister Raimundas Karoblis, när vi träffar honom en måndagsförmiddag i mitten på mars på försvarsministeriet i centrala Vilnius.

– Det är inte längre tillräckligt med en liten yrkesarmé, vi behöver även reservtrupper, säger Karoblis.

Både 2015 och 2016 utbildades 3 000 rekryter, i år utökas antalet med 500 för att 2018 uppgå till 4 000. På några års sikt, kanske redan 2020, är tanken att allmän värnplikt ska införas för alla litauiska män i åldrarna 19-26, det vill säga omkring 7 000 män.

Att fylla platserna med värnpliktiga har hittills inte varit något problem, tillräckligt många har anmält sig frivilligt.

– Vi har aldrig behövt beordra någon att göra värnplikten. Även i år ser det ut att finnas goda möjligheter att fylla platserna med frivilliga, säger överste Arunas Balciunas, som är ansvarig för den litauiska försvarsmaktens värnpliktsenhet, när han tar emot oss på sitt kontor inne på värnpliktskontoret på Mindaugogatan i den litauiska huvudstaden.

Han berättar att det var en stor utmaning att få organisationen på plats i tid. Bara fem månader efter att beslutet om att återinföra värnplikten togs skulle de första rekryterna påbörja sin utbildning.

– Det militära systemet fanns kvar, men på några få månader skulle förbanden förberedas. Det saknades mässar, övningsområden och befäl som kunde ansvara för och hålla i övningarna, säger Arunas Balciunas.

En lösning blev att kalla in militärer som hade arbetat med att utbilda värnpliktiga tidigare och ge dem befälspositioner igen.

I Rukla, en liten ort med drygt 2 000 invånare en och en halv timmes bilfärd nordväst om Vilnius är den militära närvaron påtaglig, till skillnad från i huvudstaden. Flera militärfordon kör i olika riktningar och inne i en mataffär ser sig både amerikanska Natosoldater och litauiska militärer om efter något att äta. Strax efter lunch tar överstelöjtnant Eugenijus Lastauskas emot oss på det mekaniserade infanteriförbandet Duke Vaidotas. Han berättar att förbandets 500 rekryter får en helt annan utbildning än tidigare generationer. Innan Ryssland tog kontroll över Krim var syftet med militärövningar att förbereda soldaterna inför fredsbevarande operationer i länder som Afghanistan och Irak.

– Nu är syftet med övningarna att gå igenom hur vi ska försvara vårt land, hur vi ska samarbeta med våra allierade och hur vi ska kasta ut angripare och försvara vår integritet. De värnpliktiga får bland annat lära sig att vårt fosterland är värt att försvara, värt att döda för och värt att bli dödad för. Vi vill också lära dem hur man dödar och undviker att bli dödad. Det bästa sättet att undvika att själv bli dödad är att döda eller skada fienden eller på annat sätt förhindra fienden från att angripa, säger Eugenijus Lastauskas och presenterar oss för några värnpliktiga som har kommit halvvägs i den nio månader långa utbildningen.

Justas Slapakauskas är 23 år och hade nyss avslutat sina universitetsstudier i livsmedelsvetenskap och livsmedelsteknik när han i höstas bestämde sig för att anmäla sig som frivillig till värnplikten.

– Jag började överväga att göra värnplikten när Ryssland visade ett fientligt beteende och kränkte litauiskt luftrum, säger han.

När Gordon Tretjak gick ut gymnasiet i Vilnius i juni 2016 visste han inte riktigt vad skulle göra. Med sina föräldrars stöd bestämde han sig för att prova på livet som soldat.

– Jag älskar mitt land. Jag vill inte gå ut i krig och strida mot andra människor, men jag kommer att göra det om jag blir tvungen. Det är svårt att säga om det blir krig mellan Litauen och Ryssland. Jag vet verkligen inte, säger Gordon Tretjak, som har ryska som första språk.

Han har ryska släktingar men ser det ändå som en självklarhet att försvara Litauen mot Ryssland om det skulle bli nödvändigt.

– Jag tycker inte att det är ett problem att jag och min familj talar ryska. Vilket språk man talar är inte det viktiga. Jag föddes i Litauen, har bott hela mitt liv i Litauen och jag vill bo här, i ett fritt land, så länge jag lever.