Återuppståndna troll i konservatoriekulisserna

När Muminoperan sätts upp i Helsingfors för första gången på 40 år, sker det inte på Nationaloperans scen, utan på Konservatoriescenen i Gräsviken. Kanske bra så, menar Mats Liljeroos.

Täppta troll. Att sjunga i muminhuvudena har aldrig varit oproblematiskt. I övrigt har ljudvärlden uppdaterats på ett fyndigt sätt i Konservatoriets uppsättning.
29.01.2017 14:33 UPPDATERAD 30.01.2017 12:48

BARNOPERA

Muumiooppera
Libretto: Tove Jansson & Esko Elstelä. Musik: Ilkka Kuusisto. Musikalisk ledning: Tuomas Rousi. Regi: Ville Saukkonen. Dräkter: Tyra Therman & Outi Höylä. Scenografi: Aili Ojalo. Masker: Sini Silfvenius. Ljus: Tuukka Törneblom. Ljud: Miki Brunou. Helsinki Concordia-orkestern. I rollerna: Tiina Sinkkonen, Akseli Vanamo, Tuomas Miettola, Essi Lind, Aino Alatalo, Lotta Aakko, Linda Rolig, Maija Nevala, Ilmari Leisma, m.fl. Andra premiären på Helsingfors konservatorium 28.1.
Det är, med tanke på den veritabla muminfeber som grasserat redan en längre tid, minst sagt förvånande att Ilkka Kuusistos Muminopera inte har gjorts i Helsingfors sedan den allra första produktionen på Nationaloperan i mitten av 1970-talet. Den har satts upp på några andra orter i Finland samt en gång i Tyskland och en gång i Ryssland, men inte mer än det.
Förvånande är det även med tanke på att det är en av de allra första seriösa inhemska barnoperorna, som liksom all seriös barnkonst självfallet även fungerar för alla åldrar. Tove Janssons libretto – som bygger på pjäsen Troll i kulisserna som i sin tur bygger på boken Farlig midsommar – har, Esko Elsteläs kongeniala finska språkdräkt till trots, kanske tappat något av den ursprungliga magin och filosofiska underfundigheten, men visst har berättelsen fortfarande kvar sitt speciella sug.
Teatern på drift har här naturligtvis blivit en opera på drift befolkad av, förutom operaråttan Emma och ett spöke med absolut gehör, en skön samling divor från diverse klassiker. Handlingens stora clou är att den av filifjonkan hårt kuvade Misan – vid lördagens andra premiär härligt uttrycksfullt tolkad av Lotta Aakko – finner sin plats i tillvaron och, till skillnad från den förutsägbara muminfamiljen, bryter med det invanda och trygga.

Stilistisk respektlöshet

Och visst är det intressant att när Muminoperan äntligen dammas av på hemmaplan är det ingalunda Nationaloperan som fyller Almisalen till sista plats utan stadens konservatorium, som ser sin stora chans. Kanske bra så. De unga krafterna har under oförbrännelige regissören Ville Saukkonens och maestro Tuomas Rousis ledning skapat en föreställning, som några smärre transportsträckor till trots, vibrerar av liv och lust.
Solisterna, mestadels längre hunna studerande eller proffs alldeles i början av sin karriär, verkade väl valda för sina uppgifter och skall man lyfta fram någon ur det rätt välsmorda kollektivet får det bli erfarna Tiina Sinkkonens behagligt och lagom auktoritativt klingande muminmamma samt, varför inte, Linda Roligs festligt paranta Emma.
Att sjunga i muminhuvudena har aldrig varit oproblematiskt och även nu försvann stundtals en del av rösterna – särskilt besvärligt hade filifjonkan det – på ett sätt som ofta nog gjorde det mer eller mindre omöjligt att uppfatta texten. I övrigt var ljudvärlden uppdaterad på ett fyndigt sätt och ett par killar med datorer såg, får man förmoda, till att bland annat hattifnattarna och det ärevördiga spöket förlänades lämpligt suggestiva auditiva signaturer.
Ändå Ilkka Kuusistos musik? Ja, den visar redan i hans allra första opera – här helt acceptabelt framförd av ungdomliga Concordiaorkestern – alla prov på den utstuderade stilistiska respektlöshet som skulle komma att känneteckna hans estetik. Kuusisto lånar ogenerat härifrån och därifrån och smälter ihop stilintrycken till något som ändå inte blir en salig röra utan en fungerande och levande organism.
Om någon driftig person ännu skulle få till stånd en fungerande översättning, så att muminfamiljen skulle få sjunga på sitt modersmål, kan jag tänka mig att det skulle finnas en nog så tacksam publik såväl här hemma som i vårt västra grannland.

ANDRA LÄSER