Duvteatern ska precis öppna sitt Estradmuseum, en utställning om teaterns drygt tjugoåriga historia, på G18 i Helsingfors, men stämningen är inte enbart munter.
Med nuvarande ekonomiska utsikter ser nästa år mörkt ut för den lilla finlandssvenska teatergruppen som sedan 1999 skapat teater med en samling konstnärer med och utan funktionsvariationer.
Social- och hälsovårdsministeriets understödscentral STEA meddelade i början av året att de drar in sitt verksamhetsbidrag som motsvarar halva teaterns budget.
– Vi står nu inför en situation där vi måste lägga ner mycket av vår verksamhet eftersom vi inte kan fortsätta som tidigare, säger verksamhetsledaren Sanna Huldén.
– Vi är oerhört tacksamma mot de privata finansiärer som har räckt ut en hand till oss, men den långsiktiga situationen är olöst. Vi har vänt på varje sten för att hitta en kontinuerlig ersättande finansiär, men vi har inte hittat någon.
Annan sorts teater
Det är uttryckligen kontinuerlig finansiering som behövs – den har gjort Duvteaterns verksamhet tillgänglig för konstnärer med funktionsvariationer och möjliggjort stora samarbetsprojekt som I det stora landskapet på Svenska Teatern, en föreställning som erhöll det prestigefyllda branschpriset Thaliapriset.
– I det stora landskapet fick generösa projektbidrag men föreställningen skulle aldrig ha blivit till utan att vi kunnat jobba kontinuerligt och utvecklat vårt arbete under många år. Den kontinuiteten är i fara för tillfället, för den kräver bidrag som inte är projektbidrag.
Sanna Huldén upplever att Duvteatern vars konstnärliga verksamhet också har sociala dimensioner faller mellan stolarna i ett stelt finansieringssystem.
– Om man inte på alla sätt jobbar exakt enligt normen, hur kan man då matcha ett finansieringssystem som följer normer? För att teatern ska vara tillgänglig för konstnärer med funktionsvariation krävs mer planering, längre processer och fler människor. Dessutom är antalet föreställningar vi spelar färre än vad som är kutymen på teaterfältet.
– Å andra sidan tror jag att vi också skapar en annan sorts teater än vad som är kutymen på våra scener. Det borde finnas utrymme för variation också inom den offentliga finansieringen.
Huldén påpekar att Duvteaterns modell som bygger på samarbete med professionella scenkonstnärer och institutioner, gagnar hela teaterfältet.
– När vi jobbar med en frilansare går hen sedan vidare till nästa arbetssammanhang och tar med sig erfarenheten dit. Och när vi jobbar med en annan teater så hoppas vi att vi ska lära oss av varandras sätt att arbeta. Det har varit ett medvetet sätt att sprida ett tänk på fältet som handlar om att öppna upp och göra teater tillgängligt för flera olika sorters konstnärer.
ANDRA LÄSER
