Klimatpanelen: Torven har ingen plats i ett klimatsmart Finland

Behovet att fasa ut torven kvarstår trots att Rysslands aggression väcker frågor kring försörjningsberedskapen. Finlands klimatpanel väger det vetenskapligt nödvändiga mot det samhälleligt acceptabla.

Finlands torvtäkter läcker ut 2 megaton koldioxidekvivalenter om året även utan att någon torv förbränns. När förbränningen fasas ut behöver torvtäkterna återställas för att stoppa läckaget av växthusgaser.
Peter Buchert
21.04.2022 05:00 UPPDATERAD 21.04.2022 10:37
Det kol som binds i våra torvjordar måste stanna i marken om Finland ska bli klimatneutralt till 2035. Finlands klimatpanel beräknar i en forskningsrapport att förbränningen av energitorv måste upphöra 2030 och att bruket av torvjordar måste läggas om.
På den första punkten är Finland på god väg, trots att torvförbränningen 2020 stod för 5 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det är i samma storleksklass som personbilarna, men betydligt enklare att åtgärda än trafikutsläppen.
Jämfört med dagens nivå behöver Finland strypa 27 miljoner ton i nettoutsläpp för att bli klimatneutralt till 2035. Avvecklingen av energitorven kommer att stå för en femtedel av jobbet, och ge andra slags miljöfördelar vid sidan om.
Efter att Ryssland invaderade Ukraina har torvindustrin ändå vädrat morgonluft. Kriget understryker behovet att snabbt avveckla beroendet av rysk energi och regeringen har signalerat att energitorven kan behövas ett tag till. Men inte ens det är skäl nog för att ompröva beslutet att fasa ut energitorven, säger klimatpanelen.
– Snarare tvärtom. Om Försörjningsberedskapscentralen bedömer att vi behöver ett beredskapslager av torv är det säkert så, men torven kan ändå stå för bara en bråkdel av Finlands behov av värmeenergi. De stora städerna behöver andra lösningar. Det går inte att vrida klockan tillbaka, säger klimatpanelens ordförande, professorn emeritus Markku Ollikainen.
Han hänvisar till att torven har haft en särställning i Finlands energipolitiska historia. I samband med oljekrisen på 1970-talet satsade man stort på torv som reserv- och krisbränsle. Torven växte in i den energipolitiska paletten, men i en klimatkris måste den kastas ut.
– Det duger helt enkelt inte längre att påstå att torv är en långsamt förnybar energiråvara, säger Ollikainen.
Torvbildningen i Finland pågår i en takt om en halv millimeter om året. Gräver man upp tre meter torv tar det sextusen år för ett lika tjockt lager att bildas.

Morötter för våtmarksodling

Det har varit politiskt tungt att besluta att fasa ut torvförbränningen men det blir ännu tuffare att lägga om markanvändningspolitiken som styr resten av bruket av torvjordar. Det är ändå nödvändigt, säger klimatpanelen. Den påtalar att jord- och skogsbrukspolitiken inte stödjer klimatmålen tillräckligt, låt vara att klimatmålens samhälleliga acceptans inte alltid är den bästa.
Det finns ändå mycket mer klimatpotential i torven än de 5 megaton som kan elimineras med att lägga ner förbränningen. Ytterligare 17,5 miljoner ton i nettoutsläpp – endera i form av utsläppsminskningar eller som ökad kolsänka – finns i Finlands torvjordar. Av den siffran finns 9 megaton i åkermarker, 6,5 megaton i myrar som dikats ut för skogsbruk och 2 megaton i torvproduktionsområdena.
Torvproducenterna erbjuds ersättning för att lägga ned och byta bransch för att Finland ska kunna nå sina klimatmål, men de upplever klimatpolitikens "rättvisa" omställning som oplanerad och okontrollerad, enligt enkäter.
Torv orsakar klimatpåverkande utsläpp så snart den kommer i kontakt med luften. Därför granskar klimatpanelen olika möjligheter att hejda utsläppen från torvjordarna. Panelen rekommenderar att Finland uppdaterar sin myrstrategi och att all politik som styr markanvändningen ska beakta klimatmålen. Som en konkret åtgärd föreslår panelen våtmarksodling på 50 000 hektar torvjordar.
– Det behövs nya morötter för att avstå från att bruka torvjordar och för att ändra på bruket, till exempel så att torvjordarna läggs under vatten, säger Kristiina Lång, forskningsprofessor vid Naturresursinstitutet och medlem av klimatpanelen.
Hon säger att bonden kunde få stöd för att blötlägga åkermarken och växla om till andra grödor. Våtmarksodling kunde vara ett verktyg i övergången till ett klimatsmartare jordbruk. Skörden kunde vara biomassa som kan ersätta torv som energiråvara, växtunderlag eller torrströ. Andra våtmarksgrödor kunde användas som byggmaterial, som komposit som ersätter plast, som foder eller som biokol.
– Det mest akuta är att stoppa nya dikningar och andra åtgärder som främjar bruk av torvjordar. Också fördjupning av befintliga diken borde vara tillståndspliktig verksamhet, säger Lång.

Bönderna vill inte

Klimatpanelen säger att de brukade torvjordarnas areal måste minska och att återstoden måste brukas annorlunda. Det skulle minska de klimatpåverkande utsläppen, främja den biologiska mångfalden och förbättra skyddet mot översvämningar.
Där behöver jordbruksstöden läggas om. I dag uppmuntrar arealbaserade stöd bonden att odla på torvjordar också om de inte skördas och fastän utsläppen är stora.
– Det behövs incentiv för att lägga ned den odlingen, säger Markku Ollikainen.
Vidare har Finland 45,7 miljoner hektar dikade myrskogar som fungerar som utsläppskällor, inte som kolsänkor. Klimatpanelen rekommenderar restaurering eller skogsbruksmetoder som minskar utsläppen. Panelen föreslår att kalavverkning och markbearbetning förbjuds i odikade myrskogar.
Torvproduktionsområdena läcker i dag växthusgaser motsvarande 2 megaton koldioxidekvivalenter till atmosfären. Deras utsläpp beräknas minska med 1,7 megaton om man återställer dem genom att höja vattennivån eller med 1,2 megaton om man väljer att beskoga dem. Tar man dem däremot i åkerbruk ökar deras utsläpp med 1 megaton.
Oberoende av åtgärder ska klimatomställningen vara rättvis, säger regeringen. Kristiina Lång säger att diskussionen om rättvis omställning har kretsat mest kring torvproducenterna medan den i hög grad förbisett jord- och skogsbrukets aktörer. Enkäter visar att finländarnas attityder till energitorv har skärpts men däremot finns ingen forskning kring inställningen till grödor odlade på torvjordar.
Lång påpekar också att torvproducenterna upplever omställningen som oplanerad och okontrollerad. Om jordbruksproducenternas attityder vet man att en majoritet inte vill lägga ned odlingen på torvjordar. Därför kan klimatpanelens förslag om våtmarksodling ses som en kompromiss mellan att sluta helt och att fortsätta som förut.

ANDRA LÄSER