Tystnadskultur och maktpositioner ökar risken – de här problemen behöver man få syn på för att få bukt med sexuella trakasserier

Vill man få ett slut på sexuella trakasserier är det viktigaste en trygg omgivning på arbetsplatsen, där man kan ge och ta emot kritik. Annars har man en tystnadskultur, säger jämställdhetsexperten Malin Gustavsson – och följderna känner vi alla.

De debatter som blossat upp kring Sanna Marin och Wille Rydman visar att sexuella trakasserier numera tas på allvar i Finland, anser Ekvalitas grundare Malin Gustavsson (i mitten).
Jenny Bäckjenny.back@hbl.fi
23.06.2022 19:55 UPPDATERAD 24.06.2022 08:18
I början av juni var det statsminister Sanna Marin, fotad bakifrån i smyg i tajta träningsbyxor. Den här veckan fallet Wille Rydman, Åbo Akademi, smygfotot på De grönas Iiris Suomela, och under våren förstås följetongen om Olympiska kommittén. Man kunde tro att vi inte lärt oss någonting om sexuella trakasserier under de senaste åren.
Så illa är det ändå inte, menar Malin Gustavsson, expert på jämställdhet och mångfald och vd och medgrundare på företaget Ekvalita. Gustavsson ser metoo-rörelsen 2017 som en vattendelare.
– Det som förändrats är att det nu finns ett intresse för de här frågorna, sexuella trakasserier anmäls och får uppmärksamhet. De tas på större allvar än tidigare, och de leder också till åtgärder – folk får gå på grund av sådant.
Ekvalita erbjuder bland annat utbildning om jämställdhet och likabehandling, och är sedan starten 2008 en av pionjärerna på området i Finland.
– Sedan metoo har vi kontinuerligt utbildningar om hur man främjar en trygg arbetsplatskultur och förhindrar trakasserier, före 2017 var det ingen som ville ha något sådant, säger Gustavsson.

Gränsen mellan arbete och fritid glidande

Med det sagt är det uppenbart att problemen inte försvunnit någonstans. Och även om en organisation har regler för hur trakasserier ska behandlas är det inte alltid sagt att man lyckas då de ska tillämpas.
När Saara Ilvessalo från De gröna i Åbo i tisdags gick ut och uttryckte sin besvikelse över hur hennes anmälan om en kollegas sexuella trakasserier hade behandlats av arbetsgivaren Åbo Akademi, hänvisade akademin till att fallet utretts men att arbetsgivaren inte kunde ingripa då trakasserierna skett på fritiden.
Malin Gustavsson, som själv utbildat ÅA:s personal i de här frågorna, förstår akademins tolkning men håller inte med. Gränserna för vad som är privat och vad som inte är det är glidande, och en överordnad är en överordnad oberoende av sammanhanget.
Det som gör mig förbannad där är bristen på förvåning, att det pågått och att alla vetat om att något pågår men ingen har tagit i saken.
– Huvudsaken för en fungerande arbetskultur är att man skapar en trygg omgivning på arbetsplatsen. Men så blir det ju inte om det händer saker utanför. Detsamma gäller i skolvärlden: om en elev blir mobbad eller trakasserad utanför skolan kan man inte låtsas att det inte finns, där måste man hantera det då eleverna sitter i samma klass. Men arbetsplatserna är kanske inte riktigt där ännu.
I fallet Wille Rydman, som Helsingin Sanomat skrev om i söndags, handlade det om osakligt beteende mot flera kvinnor och minderåriga flickor som pågått under radarn en längre tid – och ändå inte.
– Det som gör mig förbannad där är bristen på förvåning, att det pågått och alla vetat om att något pågår men ingen har tagit i saken. I en sådan situation är det bra att fundera: Vad är min egen roll? Vad kan jag göra? Ingen enskild ska agera polis, men då man vet att det finns problem vore det bra att i den arbetsmiljön ta en diskussion om trakasserier, säger Gustavsson.
Då hon håller utbildningar utgår hon ofta från verkliga eller påhittade exempel. På det viset kan man skapa en diskussion om hurdant beteende som är acceptabelt och hurdant som inte är det.
– Viktigt är också att skapa en miljö där man kan ge och ta emot kritik. Har man inte det har man en tystnadskultur, och då måste man sätta sig ned och diskutera det. Här finns inga patentlösningar.
Malin Gustavsson, expert på jämställdhet och mångfald och vd och medgrundare på företaget Ekvalita.
I fallet vid Åbo Akademi hade arbetsgivaren enligt Saara Ilvessalo föreslagit en förlikningsdiskussion. Men hur väl fungerar det i en sådan situation? Inte särskilt, anser Gustavsson.
– Jag hör till dem som anser att medling är problematiskt när det kommer till diskriminering och maktpositioner på grund av sådant som kön, ras eller etnicitet. Ta fast våld i nära relation, det fungerar inte. Medling görs mellan två parter som är jämlika och där det inte finns en maktposition.

Tre arketyper

Sexuella trakasserier är ett strukturellt problem, betonar Gustavsson. Och trakasserier kan ske överallt där det finns mellanmänskliga möten.
– Alla typer av organisationer har sina egna risksituationer. Till exempel inom teater och idrott är man fysiskt nära varandra, och finns där en maktkonstellation ökar risken ytterligare. I politiska partier finns också maktstrukturer, olika åldrar blandas och den egna framtiden kan vara beroende av andras välvilja. Också i musikbranschen kan utgångspunkterna vara ojämlika då vissa är beundrade och andra beundrare, säger Gustavsson.
Hon pekar på tre strukturer som det skulle gälla att ta sig förbi om man vill komma åt problemen, ett slags arketyper.
– Vi har fortfarande en ganska obehaglig syn på hur vi anser att män är eller ska vara, och män med makt som kanske är viktiga för organisationen kan ibland få så hög status att de får specialbehandling. Det är i sig en risk.
En annan typ av fall är då man genom empati legitimerar ett osakligt beteende och har förståelse för sådant som inte förtjänar förståelse. Och så finns "det hopplösa fallet", folk orkar inte säga till utan låter osakligheter passera.
– Egentligen ska det vara uppenbart hur man beter sig. Och vet du inte var gränsen går för hur man talar till andra kan du fundera på vad du skulle säga till din farmor eller farfar, det brukar jag säga då jag besöker skolor.
I våras gav Ekvalita på uppdrag av Justitieministeriet ut en handbok om sexuella trakasserier som är riktad till domstolsväsendet. I samband med arbetet hittade Gustavsson en del forskning om vilken typ av människor som trakasserar andra.
– Det visade sig att människor som i högre grad inte lyssnar på andra och är vana vid att få sin vilja igenom var en sådan typ. Där kan ju var och en gå till sig själv och fundera på hur man beter sig.

ANDRA LÄSER