Samtalen om hur mänskligheten ska bära sig åt för att rädda en levande planet och hejda förlusterna av biologisk mångfald löpte trögt under två och en halv vecka i Genève.
– Det gick i snigeltempo. Jag hade hoppats att det skulle gå lite lättare, men jag är inte förvånad. Vi hade inte träffats på två år och agendan var späckad, säger Marina von Weissenberg på Miljöministeriet och Finlands chefsförhandlare under FN:s biodiversitetskonvention och det partsmöte som avslutades på tisdagen.
Parterna förhandlade parallellt om tre helheter – vetenskapen kring mångfalden, hur kunskapen ska implementeras och villkoren för ett nytt ramverk. Världens länder skissar nämligen på ett koncept för hur de ska ta sig mot det övergripande målet att hejda förlusterna av biologisk mångfald – allt från artrikedom och ekosystem till genetiska resurser – till 2030, och helst vända utvecklingen så att naturen är rikare i framtiden än den är i dag.
– Inte ens den här missionen enades vi om, kanske för att den kom in väldigt sent i samtalen. Jag hade hellre börjat där, med orsaken till att vi möts. Där klimatkonventionen har sitt mål om 1,5 eller 2 grader skulle vi behöva ett lika tydligt budskap till allmänheten, säger von Weissenberg.
Kortfattat handlar det om att minska risken för att över en miljon hotade arter ska dö ut, att skydda 30 procent av den globala land- och vattenytan, att fasa ut nationella subventionsmiljarder som går till miljöförstörande verksamhet och att återställa degraderade naturmiljöer.
– Världens regeringar är ense om behovet av att stoppa förlusterna av mångfald, men det brister i åtgärder, implementering och finansiering. De här förhandlingarna behöver ett tydligt politiskt stöd. Det är en besvikelse att vi inte nåde längre här, men arbetet fortsätter. I Kina måste vi komma till skott, säger Anne Tarvainen på WWF Finland.
Ett av framstegen var att man enades om en mekanism för att följa upp resultaten av naturskyddsinsatserna. De aspekter kring kvinnor och ursprungsfolk som Finland drev fick också stort gehör.
– Det är jättebra. Här är genomslaget mycket större än på klimatsidan, säger von Weissenberg.
Ett rejält bakslag var då att agendan var så lång och tempot så trögt att massor av arbete blev ogjort. Tanken var att tjänstemännen skulle underlätta för besluten vid årets politiska toppmöte inom samma FN-konvention som ska hållas i Kina i höst.
– I stället kommer vi att behöva ett möte till häremellan. Det blir att tillbringa midsommaren i Nairobi. Jag är kanske lite rastlös, men forskarna har faktiskt för länge sedan klart berättat om ekokrisen och planetens tillstånd, säger Marina von Weissenberg.
Mycket av tiden i Schweiz gick ändå till att samtala om just det.
– Det handlar förstås om att bygga upp förtroende efter en lång paus, och det tar tid för det finns om inte en direkt misstro så åtminstone en polarisering mellan parterna. Framöver behöver politikerna visa ledarskap så att vi kommer framåt, säger hon.
En skiljelinje går mellan de rikare och de fattigare länderna, precis som i klimatkonventionen, och alltid då det talas om pengar. Marina von Weissenberg förstår att det globala syd behöver finansiell hjälp för att rädda mycket av den globala biodiversiteten, men:
– Vi har sagt att vi kommer att göra vad vi kan för att hjälpa u-länderna, men alla måste också ta sitt eget ansvar.
Afrikagruppen stod på sig och lyckades driva igenom läkemedelsjättarna och vaccinbolagen inte får nyttja den biologiska mångfalden i exempelvis tropiska läkemedelsväxter utan att nyttan fördelas rättvist.
– Afrika skulle ha fällt hela mötet om kravet inte hade accepterats. De är ett fint beslut, säger von Weissenberg.
Anne Tarvainen är nöjd med mottagandet av förslaget om att miljöavtrycket av produktion och konsumtion måste minskas.
– Det är avgörande. Annars räcker det inte att vi skyddar trettio procent av naturen, säger hon.
