Utlandsadoption ett slags barntrafficking

Socialstyrelsen i Sverige har kommit med siffror om utlandsadopterades psykiska ohälsa som visar att nästan var 20:e utlandsadopterad har försökt eller har begått självmord. Bland dem som genomfört självmorden fanns många kvinnor. Sverige är det land som per capita tagit emot flest barn, men man talar inte om den psykiska ohälsan som florerar bland dessa även om Sverige i andra fall är bra på att se barnperspektivet.

Medier hämtar i regel sina uppgifter från forskarrapporter, men intervjuar sällan de verkliga experterna. de utlandsadopterade själva! Man får nästan en känsla av att vi är en imbecill fårskock som inte kan föra vår egen talan. De barn som adopteras prickas för som beställningsobjekt i någons almanacka för att sedan forslas jorden runt! I Sverige finns det något som heter Adoptionslån och den som är medlem i Adoptionscentrum kan ta ett sådant lån för att kunna adoptera barn!

I mina ögon tar man lån för att kunna köpa sig ett hus eller en bil, men absolut inte barn och vad händer sedan om de blivande adoptivföräldrarna hamnar i skuldfällan?

Barnen är helt rättslösa i sammanhanget då staterna inte respekterar barnens rättigheter, nation och familjerelationer. Barnkonventionen och FN:s så kallade mänskliga rättigheter som gäller för andra barn gäller inte för utlandsadopterade. Det är kalla fakta och är en fingervisning om att beslutsfattarna saknar kunskaper i den psykologiska processen som tvingas på dessa barn.

Förr auktionerades barn bort vilket i dag anses helt förkastligt. I dag skickas barnen i stället runt jordklotet som handelsvaror. Man kan undra vilken skillnaden är mot barnauktionerna. Expertisen har insett att de finska barnförflyttningarna på sin tid var skadliga för barnen och att de aldrig skulle upprepas.

Ändå fortsätter barnförflyttningarna runt världen, men nu kallas de för utlandsadoptioner i stället. Själv kallar jag det för ett slags barntrafficking vilket i min värld är synnerligen upprörande!